Historia: Arjeplogs apostel

Det är ingen tvekan om att Lars Levi Læstadius är en av de viktiga gestalterna i den svenska historien. 164 år efter hans död diskuteras hans gärning fortfarande: enbart en religiös galning som ansåg att gardiner i fönstren i anhängarnas hus var ”djävulens kalsonger” och som ledde sina gudstjänster på ett sätt som Livets Ords tungomålstalande pastor och Ebba Busch-lärare Ulf Ekman aldrig ens kom i närheten av? Eller en framstående botaniker som lyckades odla grödor som klarade matbehovet för många människor i Norrbotten, en författare och en hängiven förespråkare för helnykterism för att få bukt med superiet i det som idag är Sápmi?

Eller lite av båda? Kanske är Lars Levi Læstadius lite som Lotta Svärd i Johan Ludvig Runebergs ursvenska epos Fänrik Ståls sägner. Byt bara ut ordet hon mot han:

Ty en pärla var hon på krigets stråt,
Och en äkta pärla också,
Och något tålte hon skrattas åt,
Men mera att hedras ändå.

Så vem var då Lars Levi Læstadius? I sin roman Koka Björn (Piratförlaget 2017) låter författaren Mikael Niemi Læstadius praktisera som detektiv. Det var han inte. Niemi, som bland annat också skrivit Populärmusik från Vittula (2000) och Mannen som dog som en lax (2006), har en naturlig koppling till Læstadius. Författarens föräldrahem låg drygt 100 meter från huset där Læstadius avled den 21 februari 1861 och 150 meter från hans grav. I en intervju i Svenska Dagbladet gav Mikael Niemi sin syn på Læstadius:

– Problemet med Læstadius är att han har beskrivits så mycket. 1999 utsågs han till ”årtusendets norrbottning” i Norrbottenskuriren. Jag har blivit ”årets norrbottning” i samma tidning, men han blev alltså årtusendets, sade Niemi. Han har blivit beskriven romanmässigt, teologiskt, det finns böcker i alla möjliga genrer, i en är han något slags 68-agitator och lite vänster – och sådan var han ju verkligen inte.

Det var när Lars Levi Læstadius tillträdde som präst i Karesuando 1844, som han fick insyn i det eländiga livet i trakten. Fylleriet var monumentalt och bristen på samhällelig och kroppslig moral ännu större. Det var här som Læstadius började med sina eldfängda predikningar – seanser där folk faktiskt lyssnade till skillnad från i de traditionella kyrkorummen där folk somnade av uttråkning. I sin bok Læstadianismen: Fennoskandiens märkligaste väckelse och dess förhållande till kyrkan, har pastorn och Læstadius levnadstecknare Per Boreman (1890-1964) redogjort för hur Læstadius gick till väga:

”… Læstadius påbörjade sitt intensiva predikande, och han gjorde det genom att förmedla sitt budskap på ett sådant sätt att det blev lättillgängligt för alla. Genom att anpassa sig till de lägre klasserna i samhället och tala ett språk som de förstod, kunde predikanten inte bara fånga deras uppmärksamhet – han kunde även behålla den. På grund av detta började kyrkan allt oftare få ont om sittplatser då många blev nyfikna på denna uttrycksfulla och icke-konventionella pastor som predikade på ett sätt som ingen tidigare stött på. Det ledde även till att församlingen tog till sig av Læstadius predikningar och fördömanden.”

Om tillståndet i Karesuando då skriver Boreman att samhället var ”en ödemark ej blott i geofysisk bemärkelse utan även andlig” där det rådde ”religiös likgiltighet, moralisk och sedlig slapphet, okunnighet, dryckenskap, osämja, slagsmål, vidskepelse och svordomar”.

Lars Levi Læstadius hade som synes lite att jobba med. Särskilt gick Læstadius till angrepp mot det utbredda superiet, ett omfattande problem i lappmarkerna. Læstadius predikningar om alkoholens förbannelse mötte motstånd av både lokala krögare och kyrkliga potentater när predikanten förklarade krig mot det han kallade ”brännvinsdraken”. Boreman återger berättelsen om när klockaren i församlingen, som även var samhällets mest kände krögare, demonstrativt ställde sig utanför kyrkan och drack ur sin plunta när församlingen och Læstadius kom ut.

Læstadius menade att innan han kunde få styrsel på missbruket av alkohol, måste han först omvända människorna på ett annat och andligare plan:

”Genom att flytta fokus från det världsliga valde han nu att predika om den andliga vägen, och hur förtäring av rusdrycker dövade den helige ande som finns inom alla rättrogna människor. Detta ledde till att Læstadius, med hjälp av skrämselpropaganda och ett fördömande av syndiga människor, lyckades hjälpa många personer ur sitt missbruk”, skriver Per Boreman.

Lars Levi Læstadius bröt aldrig med kyrkan, vilket är en vanligt spridd missuppfattning. Han arbetade inom den och mötte öppet motstånd från många präster. Læstadius svor över krögare och de som tjänade pengar på att folket, främst samerna, söp ner sig. Och de såg att Læstadius inte bodde i en flott prästgård utan i ett timrat pörte.

Fler och fler anslöt sig och predikningarna gick över i något som närmast kan liknas vid extas, liikutuksia. Sakta men säkert vann Læstadius över folket. Brännvinsförsäljarna såg sina tidigare så lättförtjänta inkomster sina, fylleriet stoppades och med det också stölderna av samernas renar. Allt fick en stark inverkan på samernas liv, relationer och ekonomiska status.

Læstadius lärde sig tornedalsfinska och predikade på det språket, men även på svenska och nordsamiska. Han utformade också ett samiskt skriftspråk, det nordlapska bokspråket. Det finns en omfattande litteraturutgivning på nordlapska. Till exempel Læstadius Nobbe håleitettem ristagasa ja satte almatja kaskan (Andra samtalet mellan en kristen och en vanlig människa) från 1847.

Många följare uppfattade Læstadius budskap som upproriskt, och ville gå längre än predikanten själv. 1852 gick en grupp samer i Kautokeino i Norge till angrepp mot brännvinsförsäljningen. Både handlaren och en länsman dödades och många andra blev misshandlade av de upproriska samerna.

När samhället slog tillbaka med full kraft avrättades två av samernas ledare och fjorton fick livstids fängelse. Artikeln Lars Levi Læstadius och samerna på sajten samer.se spekulerar om orsaken till upproret i Kautokeino: ”var det personlig hämnd eller religiös villfarelse? Var det en social protest? Blev laestadianismen i Kautokeino revolutionär på grund av de norska prästernas hårda motstånd mot väckelsen? Vi vet att det fanns många orättvisor i samhället på den tiden och många skäl att protestera…”.

Bror Hjorts hus

Bror Hjorths Laestadiustriptyk i Jukkasjärvi kyrka.

Den 10 januari är det på dagen 225 år sedan Lars Levi Læstadius föddes i Jäckvik i Arjeplog i Norrbotten. Familjen levde på fiske och på att koka lim på renhorn. Den hade några kor, getter och får. Enligt yngre brodern Petrus Læstadius var familjen den ringaste och mest föraktade i hela socknen, trots att fattigdom där var det normala tillståndet. Per Boreman skriver att ”de första barnaåren var för Lars Levi fattiga och svåra, säkert satte de märken, som kan förklara sidor av hans personlighet. Petrus berättar om hur pojkarna fastbundna vid säng och spis hela dagar måste lämnas ensamma i huset och att det i hela Arjeplog inte fanns några barn, som var ’så föraktade och uttrasiga’” som barnen Læstadius.

Enligt Lars Levi var fadern Carl (1746-1832) en välväxt man med dåligt ölsinne.

Lars Levi hade läshuvud, och 16 år gammal lämnade han familjens nya bostadsort Kvikkjokk för gymnasiet i Härnösand. Utbildningsresan fortsatte till Uppsala universitet när Lars Levi var 20 år gammal. Han studerade teologi och tog prästexamen 1825. Två år senare gifte han sig med Brita Catarina Alstadius, kallad Kajsa. De fick 15 barn, varav tolv överlevde de torftiga förhållandena till vuxen ålder.

Den unge prästlärlingen studerade inte enbart teologi, utan också biologi. Något som starkt medverkade till Lars Levi Læstadius samhälleliga eftermäle.

Idag umgås forskare bekvämt med teorin att just Lars Levi Læstadius inte bara sörjde för folkets andliga spis, utan också mättade tusentals hungriga magar. Detta sedan burkar med kornfrön från olika platser i Norrbotten analyserats på Nordiska museet. Kornet i burkarna har genetiskt släktskap, och när några av burkarna visade sig komma från en släkting till Lars Levi Læstadius och det bevarade kornet dessutom kom från platser där Læstadius och hans familj bott, var det inte svårt för moderna forskare att dra slutsatser.

Och ännu lättare blev det eftersom Lars Levi Læstadius redan runt 1820 själv skrivit om odling av korn.

– När vi analyserade fröerna upptäckte vi att vissa fröer från olika platser var helt genetiskt identiska. Där ingick korn insamlat på olika gårdar i Tornedalen men också korn från Norrlands fjällvärld, fågelvägen mer än 30 mil bort. Varför det fanns genetiskt identiska frön på dessa helt olika platser kunde vi inte förstå alls, sade Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi på Linköpings universitet, i en studie publicerad i tidskriften Heredity.

En av de fröburkar som analyserades innehöll korn som odlats i Kvikkjokk 1867. Burken donerades av Kvikkjokks kyrkoherde Johan Læstadius, brorson till Lars Levi Læstadius.

– Vi kommer förstås aldrig att veta säkert, men vi tror att det är möjligt att Lars Levi, eller någon i hans familj, har tagit med sig utsäde när de flyttat mellan olika orter och att Lars Levi inte bara sörjt för traktens själsliga välfärd utan också påverkat möjligheterna till att nära de kroppsliga behoven, sade Jenny Hagenblad.

Lars Levi Læstadius rörelse fick många förgreningar. En av dem var Korpelarörelsen, grundad i 1930-talets början av den finske predikaten Toivo Korpela, född den 13 januari 1900 och alltså nästan på dagen 100 år yngre än Lars Levi Læstadius. Korpela kom från den mindre bokstavstrogna öst-læstadianska riktningen, och i Norrbotten fick den fäste i byar runt Pajala som Aareavaara och Lovikka. Korpelas rörelse splittrades snart och de nya ledarna Sigurd Siikavaara och Arthur Niemi tog över. De lovade sina anhängare en himmelsk framtid. En ark byggd av silver skulle landa på sjön Luossajärvi i Kiruna och på berget Ruokkovaara utanför byn Saittarova i Tärendö, och föra de troende till Palestina som, när kriget slukat den övriga världen, skulle bli ett himmelskt paradis.

Pajala och Aareavaara blev senare starka kommunistfästen, och under åren på Norrskensflamman träffade undertecknad ofta på människor som mindes excesserna kring Siikavaara, Niemi och församlingsmedlemmen Ebba Strålberg som talat med Gud och kunde meddela att arken skulle landa den 6 juni 1935.

Som en kommunist från Aareavaara uttryckte det:

– Nå, där stod de och såg dum’ ut. För int’ fan kom det nå’n ark, int’.

Däremot blev det transport till mentalsjukhus för Siikavara och Strålberg.

Læstadius rörelse lever fortfarande och är stark i delar av Finland. 2014 briserade en skandal då flera kvinnor som lämnat rörelsen berättade att de tvingats bli gravida; dels för att det var förbjudet och syndigt att använda preventivmedel men också för att i kvinnans roll i rörelsen ingick att vara ständigt tillgängliga för graviditet och föda barn.

För SVT gav Viljo Juntunen, ordförande i læstadianernas riksorganisation i Finland, sin syn på preventivmedel och på kvinnornas roll:

– Vi ser preventivmedel som ett sätt att blanda sig i Guds skapelsearbete. Därmed står det, som vi ser det, i strid med Guds vilja. Jag tänker att det är Gud som skänker oss barnen. Människan är Guds avbild, och som sådan oerhört värdefull. Vi vill välkomna dem om det bara är möjligt, sade Juntunen.

Tuija, Katri och Vuokko berättade också sina historier, Vuokko födde tolv barn. Förlossningarna var svåra.

– Min livmoder är sådan att barnen har alltid legat i fel ställning. Alla barn föddes felvända. Det var hjässbjudning, ansiktsbjudning och störtförlossning. Sen började de ligga med rumpan nedåt. Jag hade fruktansvärt ont och sprack jättemycket. De fem sista föddes med kejsarsnitt. När jag senare fick hjärtbesvär stod valet mellan preventivmedel och döden, berättar Vuokko.

Hon valde att lämna församlingen.

Det finns fortfarande runt 100.000 bokstavstroende så kallade gammel-læstadianer i Finland. I Sverige har rörelsen kanske 3.000 anhängare idag,

Rubicon

Michael Nyqvist som Læstadius i Kautokeinoupproret (2008)

PÅ PAPPER OCH PÅ VITA DUKEN

Lars Levi Læstadius skrev själv många böcker om sitt arbete. Och många andra författare, förutom Mikael Niemi (se texten) har skrivit om honom. Advokaten och författaren Henning Sjöström gav tillsammans med sin bror Ernst ut romanen Silverarken (Sjöström & Sjöström 1969) om Korpelarörelsens, enligt bröderna Sjöström, excesser i galenskap, fria lustar, dryckenskap, promiskuitet och sex.

Den S-märkte journalisten Macke Nilsson gav 1979 ut Profeten i Pajala (Prisma) om Læstadius verksamhet i ”ett koloniserat u-land med terrorism och befrielsekamp”.

Bengt Jonsell, professor i botanik, ledamot av Kungl. Vetenskapsakademin och verksam vid universiteten i Uppsala och Stockholm, är redaktör för Lars Levi Læstadius. Botaniker, lingvist, etnograf, teolog. (Novus 2000).

2008 blev filmen Kautokeinoupproret, i regi av Nils Gaup, den mest sedda i Norge. Anni-Kriistina Juuso fick en Amanda (den norska varianten av Guldbaggen) som bästa kvinnliga skådespelare för sin roll. Också Mikael Persbrandt (brännvinshandlare) och Michael Nyquist (Laestadius) har stora roller.