K i valet: Nej till privat vård!

– Primärvården måste vara byggd kring befolkningen i ett visst område. Ålderssammansättning och klasstillhörighet ger specifika problem, säger Hjördis Fohrman som är allmänläkare på vårdcentralen.

Lärjedalens vårdcentral ligger i Angered i nordöstra Göteborg. Här är arbetslösheten hög och medelinkomsten låg. Följaktligen är också ohälsan stor.

– Sjukdomar flyter inte fritt från samhället i övrigt. Om en vårdcentral har ansvar för ett område kan vi i vårdpersonalen samarbeta med det omgivande samhället säger ST-läkaren Jens Halldin och ger ett exempel:

– Förr så hade barnavårdscentralen, BVC, möte med förskolan i området så att barnen kunde följas längre upp i åldrarna. Nu är det tre olika vårdcentraler som för-skolan i så fall måste möta.

Det är de privata vårdcentralerna och det så kallade vårdvalet som infördes i Västra Götaland för ett år sedan som brutit sönder vårdkedjan, förklarar distriktssköterskan Anna-Nora Zell.

– För att kunna planera vården så måste den vara offentlig. Annars blir det som idag när det är 23 vårdcentraler i centrala stan och en i Lärjedalen, trots att vårdbehoven är mycket större här ute, säger hon.

Att klassorättvisor återspeglas i vården är inget nytt. Socialstyrelsen ger varje år ut rapporter som visar sambanden mellan klass och ohälsa. Rapporterna visar att ojämlikheten inom vården har ökat kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet. I dag löper lågutbildade över tre gånger så hög risk som högutbildade att dö i sjukdomar som kan behandlas.

– Fattigdom är en lika stor riskfaktor för ohälsa som rökning, konstaterar Hjördis Fohrman.

– Men det hör man aldrig. Alla skyller bara på de individuella faktorerna, säger Anna-Nora Zell.

Det är i primärvården en del av ojämlikheten kan hanteras, och Socialstyrelsen efterlyser mer förebyggande folkhälsoarbete. Det gör personalen på Lärjedalens vårdcentral också.

– Jämlik sjukvård innebär mer resurser där ohälsan är som störst, säger Hjördis Fohrman.
– Det handlar om vård efter behov. Kan vi jobba förebyggande kan vi hitta de som håller på att bli sjuka, förklarar Jens Halldin.

Men de poängterar samtidigt att primärvården aldrig kan lösa de grundläggande problemen som gör att befolkningen i områden som Angered i högre grad lider av ohälsa.

– För att tala om jämställd hälsa krävs det socialism, säger Anna-Nora Zell.

– Ja, för hur man än vänder på det så leder fattigdom till ohälsa. På vårdcentralen kan vi inte lösa fattigdomen, bara upptäcka problemen tidigare, säger Hjördis Fohrman.

Primärvården är basen i den svenska sjukvården. Eller, det är i alla fall så det är tänkt att fungera. Här finns kompetensen att se till hela människan och hennes livssituation.

– När primärvården växte fram var idén att patienten ska stå i centrum, berättar Hjördis Fohrman. Patientens problem ska handhas av ett team med olika specialiteter, som sjukgymnaster, sköterskor, läkare, barnmorskor, kuratorer, och så vidare.

– Dessutom är personal från socialtjänsten och försäkringskassan hos oss på vårdcentralen ett par dar i veckan, och det underlättar fantastiskt mycket, berättar Anna-Nora Zell.

Hjördis Fohrman förklarar att ett sådant lagarbete ger en dokumenterat effektiv vård med god kvalitet. Den enda ”nackdelen” är att genomströmningen inte är stor, och antalet patientbesök hos läkare är det som räknas i en marknadsanpassad vårdapparat.

– Resurserna för kuratorer, psykologer och sådana yrkesgrupper har skurits ned sedan vårdvalet infördes. Och vissa privata vårdcentraler anställer ingen psykolog alls, istället skriver de avtal med en extern psykolog och sedan ser de till att inte skicka några patienter dit för att undvika kostnaden, berättar Jens Halldin.

Att det här systemet måste ändras och att vårdvalet måste bort är Jens Halldin, Anna-Nora Zell och Hjördis Fohrman helt eniga om. Men går det att återupprätta en modell med bara offentliga vårdcentraler, när privatiseringarna har gått så långt?

– Det var ett politiskt beslut att införa privata vårdcentraler och vårdvalet, och det går att fatta politiska beslut åt andra hållet. Det är ju offentliga medel som bekostar de privata vårdcentralerna, så det är klart att det går, säger Hjördis Fohrman.

Men det är inte bara vårdvalssystemet som ställer till med svårigheter på vårdcentralerna.

– Ett av de främsta problemen i dag är att det finns så få distriktsläkare, säger Anna-Nora Zell.

Konsekvensen av detta är bland annat att hyrläkare anlitas, vilket leder till höga kostnader och en sämre kontinuitet. 2008 betalade Västra Götalandsregionen nära en halv miljard kronor för hyrläkare.

– Bemanningsföretagen måste förbjudas. Det är mängder av hyrläkare som bara flyter ovanpå och tjänar massor av pengar, säger Anna-Nora Zell.

Dessutom borde antalet utbildningsplatser utökas, menar hon och Jens Halldin och Hjördis Fohrman instämmer.

– Läkarförbundet har hela tiden försökt stoppa en utvidgning av läkarutbildningen för att hålla uppe lönerna, säger Hjördis Fohrman.

En annan svårighet är att lotsa patienterna till rätt vårdnivå. Föreställningar lever kvar om att det i alla lägen är bättre att träffa en läkare än en sjuksköterska, och en del söker sig till sjukhusens akutmottagningar för åkommor som bäst behandlas på en vårdcentral. Ytterligare andra hade kunnat bli hjälpta av några råd över telefon och egenvård.

Privatiseringarna försvårar den här problematiken. När Göteborgs-Posten exempelvis presenterade en undersökning som sades visa hur populär respektive vårdcentral i Göteborg är så intervjuades klinikchefen Lotta von Koch på privata Husaren som är belägen mitt i centrum. Vid intervjutillfället hjälpte Lotta von Koch en patient att ta bort en fotvårta.

– Det visar i ett nötskal vad vårdvalsmodellen är! Varenda liten pyttegrej ska en läkare ta hand om, samtidigt som de stora frågorna inte finns med. Som att dödligheten i hjärtsjukdomar i förorterna i nordost är mycket högre än i övriga Göteborg. Istället för att ta bort fotvårtor så borde resurserna i vården läggas på att hitta dem som ligger i farozonen, så att vi slipper behandla dem när de kommer in på akuten med hjärtinfarkt, säger Hjördis Fohrman.

– I förlängningen slår alla valfrihetsreformer mot de svaga, säger Jens Halldin. De som är resursstarka klarar sig bra, men resten blir kvar i en underfinansierad primärvård.

Vårdvalet leder alltså till att mängder av vårdcentraler i innerstaden slåss om att ta emot patienter med fotvårtor och enkla förkylningar, medan ett fåtal offentliga vårdcentraler i förorterna kämpar med att hinna ge god vård åt multi-sjuka patienter och kroniker.

– Vårdvalet ger pengar per listad patient, men för att ha råd att ta hand om en kroniker behöver vi fem friska som är listade hos oss, förklarar Anna-Nora Zell och tillägger:

– Som det är idag vågar vi knappt börja leta efter personer i farozonen, vi har inte resurser att ta emot dem.

Ändå är det precis detta primärvården borde göra, menar alla tre.

– Man borde ha en screeningkontroll för alla 40-åringar. Tänk vad pengar man skulle kunna spara då, genom att problem upptäcks i tid! säger Hjördis Fohrman.

– Den långsiktigheten saknas helt nu. Vill man bara privatisera allt så struntar man i det, säger Anna-Nora Zell.

Jens Halldin nickar, men tillägger:

– Det är också så att politikerna inte riktigt har koll. Förr fanns det vårdpolitiker som hade visioner. Nu är det bara medelklassen i centrum som vill ha snabba läkarkontakter som räknas.

Frågan om offentlig eller privat vård är dessutom i allra högsta grad ideologisk. Socialdemokraterna har lagt sig platt för marknaden, och förespråkar privatiseringar av principskäl – även om det ger sämre kontinuitet och mer ojämlik vård.

– En bra fungerande primärvård följer folk genom hela livet. Vården skulle kunna vara ett fantastiskt sätt att stötta människor så att det inte behöver bli sjukdom av det hela, säger Jens Halldin.

På frågan om vad som är den viktigaste vårdfrågan i valet kommer svaret snabbt.

– Offentligt styrd och driven vård. Och en långsiktig sjukvårdsplanering, säger Hjördis Fohrman.

– Redan innan vårdvalet infördes så var det en marknadsorienterad vård med köp- och säljtänkande. Det måste bort, tillägger Jens Halldin.

Lisa Engström
Proletären nr 34, 2010


Fakta: Vårdvalssystemet
Riksdagen har beslutat om att alla landsting sedan 1 januari i år måste ha vårdvalssystem inom primärvården, men systemen kan utformas olika.

Redan innan riksdagsbeslutet trädde i kraft hade flera landsting och regioner infört vårdval. Halland införde vårdval redan 2007, Stockholm, Västmanland och Gotland 2008 och Kronoberg, Skåne, Östergötland och Västra Götaland 2009.

Vårdvalssystem är ett verktyg för att privatisera primärvården, det vill säga vårdcentralerna. Genom vårdvalet ges kommersiella vårdföretag rätt att etablera sig var de vill, och få offentliga resurser för sin verksamhet.

Hur resurserna fördelas beror på vilket vårdvalssystem som tillämpas. Det mest extrema systemet finns i Stockholm, där vårdcentralerna får intäkter per läkarbesök och där socioekonomiskt vårdtunga förorter missgynnas kraftigt. Sedan vårdvalet infördes i Stockholm har resurserna flödat från fattigare till rikare områden. Detta har lett till så stark kritik att högern i Stockholm nu utlovar att systemet ska ses över om de vinner valet.

I Västra Götaland får vårdcentralerna intäkter per listad patient, och viss hänsyn tas till vårdtyngd.


Detta säger kommunisterna
Varför skall människor gå arbetslösa när det finns massor av jobb att utföra i välfärden? För samhället är det nästan gratis att växla a-kassa mot lön i offentlig sektor.

• Återanställ och nyanställ i offentlig sektor!
• Låt behoven styra – stoppa budgetslaveriet!
• Nej till privatisering i offentlig sektor – rättvisa i välfärden kräver offentlig drift!
• Rejäla lönelyft och fast jobb för vård- och omsorgsanställda!
• Satsa på primärvården – skrota vårdvalet!
• Gratis sjukvård på vårdcentralerna!