Kräv kamp för lönelyft

När LO-styrelsen för en månad sedan samlades för att lägga gemensamma krav i avtalsförhandlingarna hösten 2011 och våren 2012 misslyckades samordningen. Det gick inte att enas om jämställdhetspotter, vars syfte är att höja lönen lite mer i lågavlönade kvinnoyrken.

Ändå var skillnaden mellan industriförbunden, som mest organiserar män, och Kommunal, som mest organiserar kvinnor, bara i sammanhanget ynka 50 kronor i månaden. IF Metalls ordförande Stefan Löfven kunde acceptera en jämställdhetspott på 50 kronor medan Kommunals ordförande Annelie Norström likt de flesta andra förbund fastnade för 100 kronor.

De tre industriförbunden hoppade då av LO:s samverkan. Motivet för detta är lika ynkligt som industrifackens krav att deras avtal som sluts först ska utgöra ”märket” för alla andra avtal.
I förra veckans Proletären redogjorde vi för hur statliga Medlingsinstitutet fått ett i lag stadgat uppdrag att upprätthålla industriavtalen som norm för alla andra avtal. Vilket i klartext innebär dödsdomen för tanken på jämställdhetspotter. Detta fick i sin tur LO:s förre avtalssekreterare Hans Karlsson att i protest hoppa av sitt medlingsuppdrag på Medlingsinstitutet.

Tala om att de privata arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv liksom de offentliga i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, gnuggar händer i förtjusning över LO-förbundens oförmåga till samordning. Förlorare är givetvis i första hand alla lågavlönade kvinnor, men i grunden också övriga LO-medlemmar då bibehållna låga löner för visa grupper, i praktiken fungerar återhållande på alla andras löner.

– Vi ville säga ja, men vi kunde inte. Då sviker vi våra egna lågavlönade. Vi är störda av att det förmedlas en bild av oss som mansgrisar. Vi är ett förbund med 20 procent kvinnor. Våra lågavlönade frågar oss varför de är värda mindre pengar än andra förbunds lågavlönade, säger Stefan Löfven i ett uttalande på IF Metalls webbsida.

Metalls ordförande har den dåliga smaken att ställa inte bara industriarbetare mot kommunalare utan också kvinnliga industriarbetare mot kvinnliga kommunalare. För kom ihåg att det finns ingen lönekaka! Ingen maximal gräns för hur mycket arbetarna kan ta ut i lön.

Såväl lön som vinst tas ur produktionen och förhållandet dem emellan handlar om klasskamp. Med gemensam kamp under reella strejkhot så kan kvinnolönerna i såväl industri som offentlig sektor höjas rejält. Givetvis ska de manliga arbetarna också ta sin beskärda del.

Men i ett Sverige där fackföreningarna sår splittring mellan arbetargrupper istället för gemensam kamp mot arbetsgivarna så fördubblade företagen nästan sina vinster från 384 miljarder kronor 2001 till 628 miljarder 2008. Medan industriarbetarlönerna under samma period ökade med ynka 25 procent.

Vad gjorde Stefan Löfven för att påverka denna snedfördelning? Skvatt ingenting under de ”goda åren” i början av 2000-talet. Men i bankkrisen 2009 skrev han under ett krisavtal med sänkta löner för sina medlemmar!

Tro inte att Kommunal är så mycket bättre vad gäller jämställdhetspotterna. I förbundstidningen Kommunalarbetaren 15/2011 kommenteras LO-styrelsens samordningsmöte i en artikel där förbundsordförande Annelie Nordström intervjuas:

”Kommunalarna tjänar i genomsnitt 2600 kronor mindre än exempelvis metallarna. Men tanken är inte att alla lågt avlönade inom Kommunal ska del av jämställdhetspotten.
– Vi talar om kvinnogrupper som har kvalificerade yrkesarbeten””

Vilken underbar jämställdhet som bara gäller vissa utvalda! Nog med sarkasmer, men håll med om att löneresonemanget från Kommunals ordförande Annelie Nordström är ett bedrövligt lågvattenmärke. Fullt i klass med IF Metalls Stefan Löfvens uttalande.

Låt oss avsluta med Jan Sjölin, fd avtalsombudsman på Kommunal som avgick med fet pension vid blott 58 års ålder år 2002. Liksom Hans Karlsson har pensionären Sjölin extraknäckt som medlare på Medlingsinstitutet.

– Det är ju inte Medlingsinstitutet som beslutar om det ska vara samordning inom LO, förklarar Sjölin i Kommunalarbetarens webb-tidning sitt beslut att inte hoppa av medlingsuppdraget. Reportaget avslutas med följande intressanta tankegång från den förre avtalsombudsmannen i Kommunal:

”Jan Sjölin tycker ändå att Hans Karlsson har rätt när han skriver att industriavtalet hindrar facken inom industrin att gå med på att lågavlönade kvinnor ska få mer.

– Frågan är om Medlingsinstitutet alls kan finnas kvar om samordningen spricker. Säger Kommunal nej till att industrins löner ska vara norm så riskerar vi ett läge där hela havet stormar på svensk arbetsmarknad.”

Just att söka uppnå stiltje i arbetarkampen var Jan Sjölins adelsmärke under hela den fackliga karriären. Han vet alltså vad han talar om och det finns därför all anledning för kommunals lågavlönade medlemmar att ta Jan Sjölin på orden.

Se till att sätta hårdast tänkbara press på Annelie Nordström och den övriga förbundsledningen med krav på att bryta med LO:s samordning och de ynka 100 kronorna i jämställdhetspott. Kräv kamp för rejäla lönelyft, gärna mest för de lågavlönade.

Vet att bara de arbetande har nytta av att hela havet stormar i lönekampen.