Armén sätts in mot folket

De senaste dagarna har staden Mariupol invaderats av den ukrainska armén. Vare sig beväpnad eller förberedd på att göra motstånd. Ändå går de ut på gatorna, skriker ”fascister” åt soldaterna och att de ska åka tillbaka till Kiev.

I Kramatorsk sköt armésoldater mot obeväpnade människor och dödade tio.

I Slavjansk har armén samlat ett stort antal trupper med tanks och helikoptrar för att slå ner upproret. Hittills har de inte lyckats. Istället har tre helikoptrar skjutits ned av de som vill ha bort Kievjuntan. Under måndagen uppges uppemot trettio personer ha dödats i striderna.

Arméns agerande har inte varit konsekvent. Ibland har soldaterna bara vänt om när de sett befolkningens avsky, ibland har de höjt sina vapen mot befolkningen.

Redan innan statskuppen i Kiev stod det klart att armén och polisen var osäkra kort i maktkampen. Sympatierna inom armén och polisen är delade. Detta är säkert en anledning till att kuppmakarna varit tvungna att skaffa sig en egen armé av påkbeväpnade fascister för att lyckas med sina syften.

Men när kuppen var ett faktum och makten i Kiev föll i deras händer infann sig ett problem. Hur ska man ta över landet? Bara med hjälp av polis och militär kan man slå ner folket och tvinga det att acceptera en högerregim som för samhället allt närmare en total fascistisering.

Kuppregeringen kallade då till sig frivilliga inom armén och bildade en styrka med dessa. Det är de vi nu ser. Det är folk från västra Ukraina som har anmält sig som frivilliga och som skickas österut.

Det rapporteras att de har fått dubbla månadslöner. Det verkar rimligt, så brukar det gå till när fascister vill få tag i anhängare. Men om man ser till Ukrainas storlek måste man ändå dra slutsatsen att denna styrka inte kommer att räcka till.

Den stora frågan är hur alla de soldater och officerare som hittills har varit passiva kommer att agera i framtiden. Minst hälften har ryska som modersmål. Kommer de att acceptera att deras ursprung, kultur, traditioner och språk totalt omintetgörs?