”Diktatorn är borta men inte diktaturen”
Tunisiens Kommunistiska Arbetarparti (PCOT) kommer inte att ställa upp med någon presidentkandidat i valet om ett halvår. Det säger partiledaren Hamma Hammani.
PCOT:s ordförande framträder i en längre intervju i den franska radiostationen Europe1.
– Nej, därför ett tidigarelagt presidentval inom ett halvår kommer leverera en president som tillhör RCD [den störtade presidentens parti], svarar Hamma Hammini.
– Å andra sidan förespråkar PCOT ett parlamentariskt system och inte ett presidentstyre, det är av den orsaken som vi vill ha en konstituerande församling som arbetar fram en ny konstitution, tillägger han.
– Vi fortsätter att vara i opposition och vi står på tunisiska folkets sida, som fortsätter att kämpa.
Om den nya regeringen säger Hammini att det bara är ”en regering från störtade presidentens parti RCD vilken har vidgats med några representanter från några oppositionspartier och några individer från civila samhället, varken mer eller mindre”.
– Detta är små reformer som inget har att göra med den folkliga revolutionen, tillade han. Vi har levt under RCD:s makt under 50 år och i samband med varje kris, manövreras det för att återvända till utgångspunkten.
– Regeringsbildningen är en kupp, tillägger hans fru, advokaten Radia Nasraoui, till radiostationen.
Ordet kupp återkommer journalisten Maha Atal till i den amerikanska affärstidningen Forbes 17 januari. Hon inte ger mycket för den nya regeringen och skriver att sex ministrar från Alis regering sitter kvar och att RCD behåller presidentposten samt premiärminister-, utrikesminister- och försvarsministerposterna. Medan den ”lojala” oppositionen, inklusive fackföreningsledare och en bloggare får mindre betydelsefulla poster.
”Här är vad som inte står i tillkännagivandet om ny regering: de tre mest radikala oppositionsrösterna – det sekulära vänsterakademiska Moncef Marzoukis parti, Hamma Hammanis stenhårda vänsterorienterade kommunistiska arbetarparti samt islamistiska Ennadha ledd av Rached Gannouchi – var inte inbjudna till samtalen. Dessa tre partier var förbjudna under Ben Alis regim, medan de tre partier som lyftes in i den interimistiska regeringskoalitionen alltid har behandlats av Ben Ali som en tillåten opposition”, skriver Maha Atal i Forbes.
Och hon varnar för att dessa tre utestängda partier har demografin på sin sida – de unga, studenterna, de fattiga – de som stod i frontlinjen för revolten.
– Tunisien har drivit bort en diktator, men diktaturen finns kvar, säger Moncef Marzouki, en av de utestängda partiledarna.