”Frankrikes arbetarklass behöver ledning”
– Vi arbetar på att återuppbygga ett marxist-leninistiskt parti i Frankrike. Ett sådant behövs i ledningen för arbetarklassen. Det såg vi tydligt under striderna i höstas. Trots en enorm mobilisering slutade strejkerna och protesterna i nederlag.
Det säger Daniel Antonini från Pole de Renaissance Communiste en France (PRCF). Han berättar om den kommunistiska rörelsen och arbetarkampen i hemlandet. Frankrikes Kommunistiska Parti (PCF) var en gång en inflytelserik kraft med 20 procent av rösterna. Idag har det under två procent av rösterna.
– PCF har blivit ett socialdemokratiskt parti, säger han. Vår organisation bildades av medlemmar som bestämt sig för att lämna det gamla partiet. PRCF finns över hela landet. Vi försöker samla de kommunister som finns i andra små organisationer men också de som fortfarande är medlemmar i PCF.
Vi talar om den gångna höstens massiva strejkrörelse mot regeringen Sarkozys försämring av pensionssystemet. Det var den största folkliga mobiliseringen på många år. Men de fackliga ledarna ville inte driva kampen till seger.
– Det finns en stark och befogad kritik underifrån mot de fackliga ledarna. Arbetarna krävde att alla skulle strejka tillsammans och samtidigt, en generalstrejk utan tidsbegränsning, säger Daniel Antonini.
Det kravet framfördes bland annat av Fackliga klassfronten (Front Syndical de Classe), vars företrädare Proletären intervjuat vid flera tillfällen under strejkerna förra året. I fronten samlas radikala arbetare kring den fackliga grundtanken om klasskamp för arbetarnas intressen med socialismen som mål. Daniel Antonini berättar att medlemmarna i PRCF är aktiva i Fackliga klassfronten.
Tankarna på en generalstrejk avvisades bestämt av CGT, Frankrike största landsorganisation, och övriga landsorganisationer. CGT:s ordförande Bernard Thibault, tidigare ledande medlem i Frankrikes Kommunistiska Parti, förklarade att ”vårt mål inte är att lamslå landet”. Istället förespråkade Thibault och andra fackliga toppar förhandlingar för att korrigera Sarkozys pensionsreform.
– Nedskärningar och sociala försämringar ska man inte förhandla om. De ska bekämpas, säger Daniel Antonini.
Strejkernas Frankrike skiljer sig mycket från det Sverige där arbetarkampen lyser med sin frånvaro. Vad det gäller den kommunistiska rörelsen är dock Daniel Antonini imponerad.
– Det är andra gången jag deltar på Kommunistiska Partiets kongress i Göteborg. Mina intryck från dessa dagar bekräftar det jag såg under förra besöket för sex år sedan, säger han.
– Ert parti verkar i en svår situation, men har samtidigt en omfattande och mångfacetterad verksamhet. Att ge ut en veckotidning och ha en idrottsförening, det är aktiviteter som vi kommunister i Frankrike ännu inte kan föreställa oss.