Hoppa till huvudinnehåll
Av

Krönika: Kritik mot nedskärningar är inte hot

Politiker som inte vill ta ”obekväma” beslut borde börja slå uppåt istället för neråt.


Att hot mot politiker blir allt vanligare är sant och viktigt att ta på allvar. Men blanda inte ihop befogad kritisk opinion med enskilda onyanserade eller hotfulla utfall mot politiker och myndighetspersoner!  

Anders C Nilsson (S) skriver i Lysekilsposten med anledning av ”hot mot politiker och tjänstemän” att han ibland känner tveksamhet att fortsätta som politiker, ”med tanke på det klimat man möts av som politiker idag”.

Kommunalrådet Niklas Nordström (S) i Luleå anser att han utsatts för en smutskampanj efter skandalen kring kommundirektören Mikael Lekfalk och nedskärningarna i kommunen.

När landstingspolitikerna i Västernorrland beslutade att stänga BB-avdelningen i Sollefteå blev folk självklart upprörda. Då pekade Janne Josefsson i ”Uppdrag granskning” ut den folkliga opinionen som en mobb som hotade oskyldiga politiker.

Jag för min del tycker att folk protesterar alldeles för lite. Jag vill att den systematiska nedmonteringen av välfärdssamhället möts av lika systematiska protester från de som drabbas.

Idag är det allt för lamt på den fronten. Att en gammal arbetare som erbjuds en extra filt istället för varmt boende eller kyld veckovis levererad mat istället för livsglädje själv skall orka driva motståndet mot politiska övergrepp kan man inte alltid begära. Men om inte individualismen fullständigt förlamat samhället så måste väl vi andra, unga som gamla, se och förstå vad som händer?

De två senaste socialnämndmötena i Lysekil som behandlat stängningen av äldreboendet Gullvivan har dramatiserats med väktare och polis på plats för att förhindra – vad? Har dramaturgin ett annat syfte än politikernas säkerhet?

Att folk är förbannade och bekymrade över att mista sitt lokala äldreboende är väl inte konstigt. Stängningen beror inte så mycket på lokal illvilja som på att kommunerna undermineras av nationella politiska beslut som gynnar överklassen. Nationella beslut som kommunerna ”löser” med usla löner och arbetsvillkor som gör det omöjligt att rekrytera sjukvårdsarbetare.

Medan regeringen sänker skatterna för de redan svinrika så ”tvingas” kommunerna ta ”obekväma” beslut för att balansera en omöjlig ekonomi. Kall mat, filtar och utbränd personal å ena sidan. Ytterligare pengar på konto till dem som inte behöver, å andra sidan. Det är så uselt att jag inte finner ord.

Det är inte så att jag vill bagatellisera hot mot politiker. Själv har jag stått på både Säpos och nazisters listor för ”lämpliga åtgärder” och efter att fackföreningsmannen Björn Söderberg mördades för i dagarna exakt 20 år sedan, hittades hos en kompanjon till de dömda mördarna en dödslista där bland andra undertecknad var registrerad.

Men till de politiker som tycker det är jobbigt att ta ”obekväma” beslut vill jag ge rådet: Slå uppåt istället för att lydigt verkställa regeringens omvända Robin Hood-politik.