Hoppa till huvudinnehåll
Av
Fritidsledare

Truckstop Alaska hotas av bygge för miljonärer

Skall kultur vara en konsumtionsvara, tillgänglig för de som har råd, eller är kultur ett sätt att leva, ett verktyg för att bygga gemenskap?


Truckstop Alaska i Göteborg kan beskrivas på många sätt. Kulturförening, alternativ scen, D.I.Y-verksamhet, anti-kommersiellt tillhåll eller till och med oas för den fria kulturen. Bakom dessa mer eller mindre högtravande epitet är det dock ganska enkelt. Det är en medlemsdriven, ideell förening som sätter upp bra spelningar (och i viss utsträckning även andra arrangemang), i en inkluderande miljö för ett överkomligt pris. Som sådan verkar den dessvärre i nuläget vara utrotningshotad.

15 år har gått sedan ”Trucken” för första gången startade i egen lokal nere i fiskehamnen i Majorna. Ett oräkneligt antal artister och besökare har sedan dess passerat genom dess dörrar (även om de dörrarna senare byttes ut mot de nuvarande på Karlavagnsgatan), och för den alternativa musikscenen i Göteborg skulle åtminstone jag personligen vilja hävda att det uppnått viss kultstatus. I dagens läge har föreningen omkring 25.000 medlemmar, en siffra som är talande för både behovet och uppskattningen av den typen av verksamheter.

Detta till trots, bestämde sig polisen och ett antal andra myndigheter att göra ett tillslag mot Truckstop Alaska den 20 april. De beslagtog allt som fanns i baren och förklarade verksamheten olaglig. 

Ingen information gavs varken besökare eller volontärer om vilken den exakta anledningen till detta var, eller vilket lagbrott det rörde sig om. Det har sedan dess inte heller kommunicerats något vidare ifrån polisens sida, som benämner den informationen som sekretessbelagd. 

Verksamhetens framtid är därmed högst oklar, i skrivande stund är det ingen som vet om de över huvud taget kommer att få vara kvar i lokalen. 

Vad som gör det hela ännu mer förvirrande är att polisen känt till verksamhetens existens, och de premisser under vilka de verkat, ända sedan starten för 15 år sedan. Det har funnits en slags tyst överenskommelse att så länge den inte stört den allmänna ordningen (vilket den aldrig gjort), har den också fått fortsatt verka under rådande former. 

Nu har den överenskommelsen utan förvarning upphört att gälla, och lämnat medlemmarna i total ovisshet.

För oss som under många år har besökt Truckstop Alaska, och känt en trygghet i att det har funnits ett alternativ till den genomkommersialiserade innerstaden, är detta förstås en tung motgång och något som lämnar en bitter eftersmak. 

Men det är inte bara en motgång på ett personligt plan, utan också på ett kollektivt. Det handlar om en bredare politisk fråga – det handlar om vilken typ av stad vi som medborgare vill leva i. 

Där ska byggas en stad för miljonärer, med nordens högsta skyskrapa som kronan på verket. För detta måste området städas upp, och göras rent ifrån ljusskygga element. 

Fastigheten där Truckstop Alaskas verksamhet bedrivs ägs av Älvstranden Utveckling AB, ett kommunalt bolag och som sådant skattefinansierat. När det nu är uppe för diskussion vad som ska hända med fastigheten och vilken typ av verksamhet som skall ha rätt att nyttja den, borde då inte vi skattebetalare bli tillfrågade? Vi som genom vårat arbete betalar ”utvecklarnas” löner. 

Än så länge har detta inte skett – och jag skulle bli väldigt förvånad om det gjorde det. Sådana beslut tas bäst i bolagsstyrelser, bakom stängda dörrar och bakom våra ryggar. I sann Göteborgsanda.

Till saken hör också att fastigheten ligger mitt i det område som av Serneke benämnts Karlastaden. Där ska byggas en stad för miljonärer, med nordens högsta skyskrapa som kronan på verket. För detta måste området städas upp, och göras rent ifrån ljusskygga element. 

I och med tillslaget mot Truckstop Alaska kan den verksamheten, om än totalt felaktigt, beskyllas för att vara just ett sådant. Och plötsligt blev det mycket enklare för Ola Serneke att fortgå med sitt koloniseringsprojekt. En behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att återigen ana att saker och ting har bestämts bakom stängda dörrar.

Denna utveckling ställer frågor om vad kultur egentligen är, och för vem ska den finnas? Skall kultur vara en konsumtionsvara, tillgänglig för de som har råd och med syftet att berika de som tillhandahåller den? Eller är kultur ett sätt att leva, ett verktyg för att bygga gemenskap och något som bör vara tillgängligt för alla – både att ta del av och att själva skapa? 

Hur vi väljer att ta ställning till dessa frågor avgör också hur stadsutvecklingen kommer att se ut. Fastighetskapitalisterna har tillsammans med våra kommunpolitiker tagit ställning i frågan – nu är det dags för oss att göra detsamma. Kultur är bland annat hur vi som människor väljer att organisera våra samhällen. Kultur är organisation – organisation är kultur. Dags att vi organiserar oss.