Den nazistiske mördaren Hampus Hellekant har tagit sig nytt namn och studerar numera till läkare på Karolinska institutet. Vilket med rätta upprör.

Inte för att vi anser att brottslingar skall betraktas som brottslingar för evigt. Ingen människa skall betraktas som oförbätterlig. Den som sonat sitt brott skall ges en ny chans.

Men det betyder inte att den som begått ett nazistiskt hatbrott och som upprättat listor över nya tänkbara offer, som Hellekant, skall ges vilken chans som helst. Hade Hellekant öppet och trovärdigt tagit avstånd från nazismen, företrädesvis genom att aktivt bekämpa den, så hade saken möjligtvis tett sig annorlunda. Men det har han inte gjort. Istället byter han identitet och hoppas därmed dölja det förflutna han inte gjort och inte vill göra upp med.

En sådan person är definitivt olämplig som läkare. Den som kallblodigt mördar av hat och utifrån en hatideologi, saknar den empati och medmänsklighet som är läkaryrkets viktigaste förutsättning. Vem vill utsätta sig för en sådan läkares behandling? Definitivt inte de tusentalet personer som fanns med i Hellkants register över nya tänkbara offer.

De ansvariga på Karolinska institutet påstår att de saknar möjlighet att avvisa Hellekant från utbildningen, trots att han dolt sitt förflutna när han antogs, uppenbart medvetet. Om så verkligen är fallet undandrar sig vår kunskap.

Men ett vet vi. Socialstyrelsen kan förvägra Hellekant läkarlegitimation, såsom man gjorde i det välkända fallen med den styckmordsmisstänkte obducenten och hans kollega.

Det är ett minimikrav att Socialstyrelsen redan nu entydigt deklarerar att Hellekant aldrig kommer att beviljas legitimation, för att personer som mördat av nazistisk övertygelse är totalt olämpliga som läkare.

Proletären 46, 2007