Året är 1970 och i boken Polis, polis, potatismos av Sjöwall och Wahlöö misslyckas den klantigaste polispatrullen i hela Solna med att stoppa och kontrollera en buss där en mördare finns ombord. Anledningen är att de stoppat en man som de hävdar ropat ”polis, polis, potatisgris” efter dem.
”Det är lögn”, vrålar karaktären Gunvald Larsson, som skäller ut dem efter noter och fortsätter: ”Det var inte mannen som ropade utan hans son som satt i en barnsits på pakethållaren. Och han skrek inte ’Polis, polis, potatisgris’ utan ’Polis, polis, potatismos’. Han är nämligen bara tre år och har inte lärt sig prata ordentligt än.”
År 1976 avskaffades brottet missfirmelse av tjänsteman. Nu 49 år senare återinförs det igen, nu som förolämpning av tjänsteman. Politiker från alla riksdagspartier, även Vänsterpartiet, har ställt sig bakom lagförslaget.
Lagstiftningen innebär att det blir olagligt att säga kränkande saker till bland annat lärare eller poliser. Utredaren menade, när förslaget lades fram förra året, att ”polis, polis, potatisgris” inte kommer kunna anses som en förolämpning, men den som lever får se.
Polisen är speciell. De är som vi alla vet några av de få som enligt lag får bruka våld mot andra människor. Om en växeltelefonist eller tjej som sitter i kassan på Ica blir kallad för ”jävla hora” så har hon inte rätten att bruka våld mot den som uttrycker sig så, hur mycket hon än skulle vilja det.
Faktum är att man i den situationen inte alls har mycket att säga till om, och det förekommer kränkningar till olika grad varje dag. En del av jobbet är att hålla sig lugn och lugna ner. Man får lära sig skaka av sig det mesta.
I det nya lagstiftningspaketet ingår också stöd för att att man vid skriftlig underrättelse kan utelämna beslutsfattarens namn. Det kommer passa myndighetsutövarna i Sverige alldeles perfekt.
Idag måste den som vill klaga på tjänstemän ringa en telefonväxel där de som arbetar blivit instruerade i att de inte får koppla samtal till de som fattar myndighetsbesluten – eller där beslutsfattarna helt enkelt satt i system att inte svara på växelns nummer, som på mitt gamla jobb.
När inringarna inte ens vet vem de vill klaga på kan tjänstemännen dra en lättnadens suck, medan någon stackars telefonist får hänvisa ännu en uppgiven och arg person som vill klaga till ett webbformulär utan återkoppling.
Man kan tycka att de som får bestämma, och framför allt de som får bruka våld mot andra, måste vara redo att som del av det ansvaret acceptera att folk kommer bli fly förbannade. Men så tycker uppenbarligen inte de som har kanske mest ansvar av alla: de som arbetar med att bestämma vad Sveriges lagar ska vara.
Den som har makt, och framförallt den som får bruka våld, ska synas i det oändliga. Om det gjordes kanske det skulle vara rättvist att förbjuda förolämpningar, men som det ser ut nu är Sveriges myndighetsutövare ett gäng fegisar med dålig självkänsla.
Hot och våld mot tjänstemän är redan förbjudet – men myndighetsutövning är sin egen form av våld och då bör man också som en vanlig dödlig tillåtas sin rättmätiga protest, även om det bara är att svära åt den jäveln som bestämmer.
Jag undrar om det också kommer vara tillåtet oss vanliga människor – likt Gunvald gör med sina idioter till kollegor – att kalla de som missbrukar dessa lagar för grobianer i uniform?
