Alcatraz: Flykten och början på fängelseindustrin
Den 21 mars 1963, för 60 år sedan, slog det beryktade fängelset Alcatraz i Kalifornien igen portarna. Åtta månader tidigare hade tre fångar rymt från det fängelse som ansågs helt rymningsäkert. Stängningen av Alcatraz öppnade en ny era i den amerikanska fängelseindustrin, en hårdare och mer brutal än till och med Alcatraz: i inget annat land i världen sitter så många av invånarna bakom lås och bom, ofta under miserabla och ovärdiga förhållanden. Proletärens Janne Bengtsson tar ett titt på den amerikanska fängelseindustrin.
Det var under natten till den 11 juni 1962 som tre fångar lyckades rymma från max-säkerhetsfängelset Alcatraz, på en ö i San Francisco-bukten. Frank Morris och bröderna John och Clarence Anglin satt alla inspärrade för bankrån. En fjärde fånge, den notoriske bil- och småtjuven Allan West, var också med i den grupp som planerade rymningen. Planerna leddes av Morris som hade en uppmätt extremt hög IQ: planen var att gräva en tunnel genom cellväggarna, bygga en flotte och ta sig över till fastlandet. De fyra männen samlade in kasserade sågblad från fängelsets verkstad och bestick från matsalen. De bearbetade väggarna kring ventilationsschakten och maskerade sitt arbete med målad kartong. Oväsendet doldes av dragspelsmusik - Frank Morris spelade en timme om dagen medan hans kompanjoner arbetade.
Den 11 juni 1962 sattes planerna i verket. West kom aldrig i väg: hans tunnel var inte bred nog. Morris och bröderna Anglin tog sig upp till fängelsets obebodda översta våning där de av bortkastade träplankor, stulna regnrockar, skruvar och smält gummi tillverkat en flotte och en uppsättning flytvästar.
I cellernas britsar hade de lämnat kroppsliknande atrapper med huvuden av papiér-mache, tvål, damm, tandkräm och äkta människohår som de samlat in hos fängelsets frisör.
De tre männen gav sig iväg. Mot vad vet ingen. I alla fall inte med säkerhet. I tio dagar sökte polis, militär och kustbevakning igenom sundet mellan Alcatraz och fastlandet. De hittade en paddel, en flytväst och under den mäktiga Golden Gate-bron några gummirester som kan ha kommit från flotten.
Det var hög sjö mellan fängelseön och fastlandet, och myndigheterna, i detta fall den federala polisen FBI, spekulerade gärna i att de tre drunknat under rymningen – det passade bäst i narrativet om ett helt rymningssäkert fängelse.
Inga rymlingar hittades levande.
Men inte heller döda.
Så ingen vet säkert hur det gick för de tre.
Det enda man vet med säkerhet är att rymningen ledde till att Alcatraz stängdes och att en ny fängelsepolicy intog USA. En hårdare och mer brutal än till och med Alcatraz. En policy som det gick att tjäna pengar på.
Enligt sajten commoncause.org lever idag minst 6,7 miljoner amerikaner i fängelse, med skyddstillsyn eller utanför fängelset med villkorliga domar som starkt begränsar deras liv. Miljoner amerikaner begränsas också av tidigare domar som till exempel upphäver deras rösträtt eller möjlighet att bo var de själva vill. Mer än 70 miljoner amerikaner har ett brottsregister. Av dem har nästan åtta miljoner suttit i fängelse. Enligt Brennan Center for Justice (brennancenter.org) har minst 45 miljoner amerikaner, ungefär 14 procent av befolkningen, dömts för mindre brott.
Enligt en rapport the U.S. Bureau of Justice (BJS) satt det i runda slängar 2,3 miljoner människor i fängelse i USA år 2020. Av dem 1,3 miljoner i delstatliga och 631 000 i lokala fängelser samt 226 000 i federala (nationella) fängelser. Vidare 44 000 i ungdomsfängelser, 42 000 i läger för illegala immigranter, 22 000 i psykiatrisk tvångsvård samt runt 38 000 i andra typer av fängsligt förvar, som till exempel på ursprungsbefolkningens reservat och i militärfängelser.
4,2 procent av världens invånare bor i USA – som har 20 procent av världens fångar. Den icke vinst-
drivande organisationen equaljusticeinitiative.org (EJI) konstaterar att ”miljontals amerikaner sitter fängslade i överfulla, våldsamma och omänskliga fängelser som inte tillhandahåller behandling, utbildning eller rehabilitering”.
De amerikanska fängelserna började fyllas på i mitten av 1990-talet då ledordet ”hårdare tag” spred sig bland politiker i Washington och lokalt. Samtidigt begränsades dömdas rätt att överklaga eller anmärka på förhållandena i fängelserna.
EJI skriver att ”fängslade människor (i USA) misshandlas, knivhuggs, våldtas och dödas i anläggningar som drivs av korrupta tjänstemän som missbrukar sin makt ostraffat. Människor som behöver medicinsk vård, hjälp med att hantera sina funktionshinder, mentala hälsa, missbruk eller sin självmordsbenägenhet nekas vård, ignoreras, straffas och placeras i isoleringscell”.
En rapport från EJI konstaterar att mer än hälften av alla intagna har psykiska eller mentala problem och att mer än 60.000 fångar sitter i isoleringscell.
Värst är förhållandena i Alabama i den djupaste södern. Enligt en rapport från USA:s Justitiedepartement (!) våldför sig fängelsemyndigheten i den republikanskt styrda staten konsekvent på de mänskliga rättigheterna: inte någon annanstans i den amerikanska fängelseindustrin sker så många mord och våldtäkter och är drogmissbruket så utbrett som i fängelserna i Alabama.
”Kraftig underbemanning, systemiska klassificeringsfel, missförhållanden och korruption har gjort tusentals fängslade över hela Alabama och landet sårbara för övergrepp och okontrollerat våld”, skriver EJI.
Fängelseindustrin är nu så omfattande att det går att göra stora pengar på den; mer och mer har den blivit kommersiell verksamhet. I främst södra USA expanderar den privatägda fängelseindustrin. I Pecos, Texas finns världens största privatägda fängelse, Reeves County Detention Complex med 3.800 intagna. Fängelset ägs av GEO Group som specialiserat sig på fängelser och psykiatriska institutioner. GEO har med polisiär och militär hjälp slagit ner flera uppror i koncernens fängelser. 2021 hyrde GEO Group ut sammanlagt 20 anläggningar till federala myndigheter. Koncernen äger bland annat det beryktade fängelset i Guantanamo på Kuba.
Andra ägargrupper är Core Civic och LaSalle Corrections. Under 2017 tog privatägda fängelser in motsvarande 45 miljarder kronor i vinst.
2020 var enligt officiella siffror 115 428 människor internerade i privatägda fängelser fördelade över de 26 stater där sådana fängelser är tillåtna. I Montana sitter hälften av de intagna på privatägda anstalter, i New Mexico 45 procent, på Hawaii 35 procent och i Tennessee 31 procent. Enligt sentencingproject.org. har antalet intagna på privatägda fängelser ökat med 14 procent sedan år 2000.
De privatägda anläggningarna är bara toppen på ett rättsosäkert isberg med korrupta domare och mutade rättstjänstemän som riggar rättegångar och sänder både skyldiga och oskyldiga till de privata fängelserna - i utbyte mot en, får man anta, rundlig ersättning från ägarbolaget.
I förhållande till folkmängden är fem gånger så många svarta amerikaner fängslade jämfört med vita. En av 81 vuxna svarta i USA avtjänar, har avtjänat eller kommer att avtjäna tid i fängelse. I delstaten Wisconsin sitter en av 36 svarta Wisconsinbor i fängelse och i tolv delstater är mer än hälften av fångarna svarta: i Alabama, Delaware, Georgia, Illinois, Louisiana, Maryland, Michi-
gan, Mississippi, New Jersey, North Carolina, South
Carolina och Virginia. I sju delstater är förhållandet svart-vit i fängelse nio mot en: i Kalifornien, Connecticut, Iowa, Maine, Minnesota, New Jersey och Wisconsin.
Den överväldigande delen av fångarna kommer också från den allra fattigaste delen av den amerikanska befolkningen.
Det gjorde även Frank Morris och bröderna Anglin. De var så kallat ”white trash”, de fattigaste av de fattigaste vita. Morris övergavs av sina föräldrar när han var elva år gammal; två år senare fick han sin första fängelse-
dom. Han åkte in och ut i fosterhem och på olika anstalter. På Alcatraz hamnade han med en tio-årig dom för bankrån.
Bröderna Anglin kom från en familj med elva barn. Föräldrarna var fattiga lantarbetare, ett slags amerikansk motsvarighet till statare som åkte runt i landet för att arbeta med skörden av frukt- och grönsaker.
Familjen var utfattiga människor som ökade ut inkomsterna med småbrott. Clarence och John greps första gången vid 14 års ålder för ett inbrott i en bensinstation. De dömdes båda till 35 års fängelse för rånet mot Columbia Savings Bank i Columbia, Alabama, i januari 1958. Efter upprepade misslyckade flyktförsök från tukthuset i Atlanta fördes bröderna 1960 över till det rymningssäkra Alcatraz.
Och därifrån lyckades de rymma.
Eller..? Redan från början hävdade många att FBI gjorde fel som tidigt dödförklarade rymlingarna. Bara några månader efter flykten gick medlemmar i familjen Anglin ut med att de fått vykort från bröderna och brödernas mor fick blommor skickade till sig anonymt varje år fram till hennes död 1973. Familjemedlemmar hävdar bestämt att John och Clarence Anglin sminkade och förklädda var närvarande på mammans begravning.
Under hösten 1962 trädde Frank Morris kusin Bud White fram med uppgiften att han träffat Morris i San Diego några dagar efter rymningen. Bud Whites dotter vittnade om att hon varit med på mötet men FBI sade sig inte kunna hitta bevis som backade upp vittnesmålen.
Den 22 januari 2018 kom det sista inlägget i rymnings-
historien när TV-bolaget CBS i San Francisco fick ett brev där avsändaren hävdade att han var John Anglin. Fem år tidigare hade samma brev nått polisen – som lade det till handlingarna:
”Jag heter John Anglin. Jag flyr [sic] från Alcatraz i juni 1962 med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och i dålig form. Jag har cancer. Vi överlevde alla, om än knappt.”
Brevskrivaren skrev att Frank Morris avled 2008 och Clarence Anglin 2011 och föreslog att han skulle få vård för sin sjukdom mot att han gjorde ytterligare ett år i fängelse. Om myndigheterna gick med på det skulle han avslöja var han fanns.
Han avslutade brevet med ”detta är inget skämt”.
FBI undersökte brevet; fingeravtryck, handstil och DNA. Slutsatsen var att byrån inte kunde utesluta att brevskrivaren verkligen var John Anglin men inte heller med säkerhet fastställa att det inte var han.
FBI valde att inte gå vidare med saken.
Det var, möjligtvis, det sista livstecknet från den trio som skrev amerikansk fängelsehistoria.
DÄR SCARFACE SATT
Frank Morris och bröderna Anglin blev ett slags folkhjältar efter rymningen. De hyllades för att de besegrade det fängelse som låst in kända gangsters som Robert ”The Bird man” Stroud och George ”Machine-Gun” Kelly. Och förstås gangsternas gangster Al Capone (bilden ovan).
Maffialedaren Capone, ”Scarface”, var skyldig till otaliga mord, till trafficking av prostituerade, till rån och spritsmuggling. Han täckte dock effektivt sina spår tills den norskättade FBI-agenten Elliot Ness fick en snilleblixt: sätt dit Capone för skattebrott.
Planen lyckades. 1931 dömdes den då 32-årige Capone till elva års fängelse. Efter en kort tid på anstalten i Atlanta flyttades Capone 1934 till Alcatraz och blev Fånge 85. Åren på Alcatraz fram till frigivningen 1939 bröt ner honom. 1947 avled Al Capone i sviterna av syfilis.