Allan Edwall 100 år: Allas vår Allan

Hissmofors ligger söder om tätorten i Krokoms kommun i Jämtland. Från slutet av 1800-talet en industriort där Hissmofors AB gjorde stora vinster på skogens produkter; här byggde bolaget sågverk, en massafabrik som stod klar 1899 och ett av de första kraftverken i Jämtland, vid Hissmoforsen i Indalsälven. Här jobbade runt 200 arbetare; bland dem Kalle Edvall, en flottare från Vännäs i Västerbotten som slagit sig ner i Jämtland, och hans hustru Magdalena Jonsson från Ramsele i Ångermanland. De var fackföreningsfolk och kommunister.

Här fostrades också Johan Allan Edwall. En av Sveriges mest folkkära skådespelare i en mängd roller på teaterscenen och på filmduken. Som Carlsson i August Strindbergs Hemsöborna, Skalle-Per i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, Oskar i Rasmus på luffen och inte minst som den lätt koleriske men ändå kärleksfulle fadern Anton i berättelserna om Emil i Lönneberga.

En skådespelare och kändis som gjorde en kulturell klassresa men som aldrig lämnade sin klass, som alltid mindes sina rötter i den röda mylla som var de svenska bruksorterna.

Allan Edwall var kommunist. En övertygelse han bar med sig från ungdomen till döden. Den 25 augusti 2024 skulle Allan Edwall ha fyllt 100 år.

Allan Edwall var skådespelare men också visartist; han gav ut fyra uppskattade album med vassa och underfundiga visor. 

– Han skrev massor av låtar. Jag kände honom i många, många år, och vi spelade ihop flera gånger, säger Pierre Ström, ordförande i Yrkestrubadurernas förening (YTF) och konferencier på den hyllningsgala till Allan Edwall som arrangeras i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm den 25 augusti.

Pierre Ström, 81, var en av dem som 1971 grundade YTF tillsammans med Fred Åkerström som också blev föreningens förste ordförande, Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh och Torgny Björk.

Pierre Ström har valt att framföra Jag gick mig åt körka från Edwalls första LP Grovdoppa (1979), på hyllningsgalan.

– En sån låt som bara Allan Edwall kunde skriva. Mitt i låten sjunger han att han hoppar över en vers eller två… det finns ju saker man inte behöver berätta. Det är genialt, tycker Pierre Ström.

Jag gick mig åt körka handlar om den hjälpsökande unge mannen som behöver träffa en präst för att diskutera det faktum att ”allena och fattig i världen jag var, utan kläder och skor, utan mor utan far… när nöden var stor, singduliadej, när nöden var stor…”.

Prästen var dessvärre inte hemma, men prästfrun var desto mer tillmötesgående och hjälpsam.

Min make är borta, sa hon, han förrättar ett dop,

singduliadej, han förrättar ett dop

Och sen ska han lägga en karl i en grop,

singduliadej en karl i en grop

Ja präster får slita, sa hon, för världen är hård.

Men jag hjälper så gärna med själarnas vård

Ty världen är bister och hård

 

Nu hoppar jag över en vers eller två,

singduliadej en vers eller två

För prästfruns respekt bör man akta uppå, 

singduliadej ja akta uppå

Dock kände jag inte nån köld eller svält

och med själs-friden var det förträffligt beställt

När jag småningom gick därifrån.

 

Så därför när nöden som värst sätter åt,

singduliadej som värst sätter åt

Och själen är full av elände och gråt,

singduliadej av elände och gråt

Bege dig medsamma till körkan nån dag,

när som prästen är borta på tjänsteuppdrag

Du får lindring och tröst liksom jag.

En snyting så god som någon åt den kyrkliga dubbelmoralen, inte minst i sexuellt betingade frågor.

– Allan var ju både skådespelare och vissångare. I Rasmus på luffen sjöng han ju ofta, men han var ju egentligen inte vissångare på det sättet man tänker sig en sådan; han uppträdde aldrig som vissångare och han kunde inte skriva eller läsa noter. Han skrev fantastiska låtar och sjöng dem, och så var det någon som hjälpte till att skriva ut musiken, berättar Pierre Ström för Proletären.

– Jag skulle kompa honom på ett valmöte med VPK en gång, och så fort jag började spela en låt så bytte han tonart. Jag sade till honom att ”börja sjung du, så lär jag mig melodin eftersom”. Han bara sjöng, tonarter existerade inte för honom. Vi höll på att böka ett par timmar innan det fungerade.

Allan Edwalls karriär tog fart efter flytten till Stockholm i början av 1950-talet. Han försörjde sig på olika småjobb innan han kom in på Dramatens elevskola och upptäcktes av Ingemar Bergman. Han fick roller i flera av Bergmans produktioner och på Bergmansstiftelsens hemsida hittar man detta om Allan Edwall:

”Omåttligt populär svensk skådespelare, vissångare och författare, känd bland annat för sina roller i Astrid Lindgren-filmer.

För Ingmar Bergman gjorde Edwall tidlösa biroller. Hans sista samarbete med Ingmar Bergman blev dennes tv-version av Alf Sjöbergs Hustruskolan-uppsättning. 

Bergman sa att han filmade uppsättningen nästan enbart på grund av Allan Edwall, som tog över regiarbetet när Sjöberg avled i sviterna av en trafikolycka, och att hans Arnolphe ’är en av vår tids, eller århundrades, stora skådespelarprestationer’”.

Det hela tryfferas av ett omdöme om Edwall av skådespelaren Erland Josephson (1923-2012):

”Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt.”

Bland Allan Edwalls stora roller märks Dramatens uppsättning av Sol, vad vill du mig?, föreställningen som bygger på Birger Normans klassiska och 1968 utgivna reportagebok Ådalen 31. Rollen som Carlsson i Hemsöborna, han som ”kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen” gav Allan Edwall stjärnstatus inför en större publik när den sändes på TV 1966. Edwall spelade mot bland andra Sif Ruud i rollen som Madame Flood, Sven Wollter som Madame Floods son Gusten och Edvin Adolphson som prästen Nordström.

Det sägs att Edwall egentligen var ganska ointresserad av rollen som Carlsson. För att slippa undan begärde han ett gage långt utöver det vanliga, men produktionsbolaget betalade: regissören Bengt Lagerkvist (1926-2013) hade gett sig fan på att han skulle ha Allan Edwall i rollen som Carlsson.

1971 spelade han den optimistiske och starkt troende bonden Danjel i Utvandrarsviten, byggd på Vilhelm Mobergs romaner. 1974 blev Allan Edwall än mer folkkär som pappa Anton i Emil i Lönneberga. 1981 spelade han Oskar i Rasmus på luffen och 1984 tog han rollen som Skalle-Per i Tage Danielssons filmatisering av Astrid Lindgrens bok om Ronja Rövardotter.

Men parallellt med de glättiga film- och TV-rollerna byggda på Astrid Lindgrens böcker, spelade Allan Edwall ”seriös” teater. 1986 grundade han Teater Brunnsgatan Fyra, på Vasastan-sidan inte långt från Stureplan i centrala Stockholm. En liten teater med begränsad kapacitet där Edwall fick utlopp för sitt intresse för klassiska texter som han ofta bearbetade för en monolog på en liten scen: han spelade Hjalmar Söderbergs Dr. Glas över 150 gånger, han var Sofokles Kung Oidipus och han spelade upp Kafkas Bättre utan hund där han, ensam på scen, är mannen som efter en lång dag på jobbet filosoferar om isolering och ensamhet. En fantastisk föreställning och rollprestation som denne artikelförfattare hade nöjet att få uppleva på plats.

Privat gifte och skiljde han sig och fick fyra barn mellan 1958 och 1977. Han stod ständigt på scen eller framför en kamera. Någonstans har han sagt att ”när jag inte jobbar? Ja, då jobbar jag med något annat”.

Allan Edwall var också i högsta grad en politisk person. De kommunistiska sympatierna hade han fått med sig med modersmjölken, och de omsattes till ett livslångt medlemsskap i VPK, där Edwall aldrig förnekade de kommunistiska principerna. Han var mycket aktiv i Nej till EU-kampanjen, och han var en populär gäst på många fackliga möten och strider; Edwall talade flera gånger inför strejkande arbetare. Som teaterman tog han ofta sina politiska texter ut på mindre scener i för- och bruksorterna.

När så krävdes utnyttjade Allan Edwall effektivt sin roll som känd skådespelare. När Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) 1978 lade ner sulfitfabriken i Hissmofors, hotades hela samhällets överlevnad. Allan Edwall engagerade sig i den lokala arbetarrörelsens historia, och Folkets Hus i Hissmofors som hotades av rivning är idag K-märkt som byggnadsminne och renoverat. 2020 hade Hissmofors runt 300 invånare.

– Allan Edwall var en oerhört öppen människa och han var alltid väldigt tydlig med vad han tyckte i politiken…han dolde aldrig det. Och han jobbade hela tiden, berättar Pierre Ström för Proletären.

Inte minst kommer Edwalls politiska sida fram på de fyra LP-skivor han släppte. Det är sylvassa pikar mot det rådande samhället och hur vanligt folk luras och kommer i kläm: sången Hjälp från Grovdoppa handlar om insamlingsorganisationernas dubbelmoral där bara en skärv går till de som behöver och resten till organisationens tjänstemän. Köpråd från samma platta handlar om varor som kostat blod och liv att ta fram:

Jag råder er att köpa diamanter,

om ni är måna om er portmonä

Dom gnistrar skönt och har vassa kanter,

och hackas fram av folk på knä

Ni hjälper därigenom verksamt att bevara,

den samling av en handfull bleka män

Som hotas av den stora svarta skara,

som vill förstöra ordningen.

Och När små fåglar dör, från LP:n Gnällspik (1982) kunde lika gärna ha skrivits idag, men tanke på debatten om batterifabriken Senior Materials utsläpp av giftiga ämnen i luften i Eskilstuna:

Vi har startat en ny produktion på försök

Den är lönsam som säkert ni vet

Därför ligger er hembygd i dimma och rök

Men den lättar er arbetslöshet

 

Å vi kan knappast rå för

att små fåglarna dör,

det är sådant som småfåglar gör

Å en viss allergi får man finna sig i,

om man önskar en stark industri

 

Sina kliande blåsor och andningsbesvär

Ska den anställde glömma förvisst

När han öppnar sitt svällande lönekuvert

Och kan jämföra tillgång med brist

 

Visst beklagar vi dig

som blir krasslig och sjuk

Visst är det synd att ditt hår ramlar av

Men du får bidrag till lösgom

och trevlig peruk

Till din något för tidiga grav

 

Allan Edwall blev 72 år gammal. Han avled i prostatacancer den 7 februari 1997 och är begravd på kyrkogården i Gustavsberg utanför Stockholm. 

Allan Hyllas

Allan Edwall hyllas med en konsert på Gyllene Cirkeln på ABF-huset i Stockholm den 25 augusti. Bland artisterna finner vi Pierre Ström, Murre Eriksson, Fred Lane och Elin Lyth samt skådespelare som Anna Björk, Thomas Hanzon och Melinda Kinnaman från Dramaten.

Gav  ut fyra EP-skivor…

…idag mycket svåra att få tag på: Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982) och Vetahuteri (1984). 2002 kom samlingsalbumet Den lilla bäcken - Allans bästa och 2005 Allans allra bästa.

Agerade i ett 60-tal filmer

Bland dem Körkarlen (1958), Nattvardsgästerna (1963), Bokhandlaren som slutade bada (1969), Vem älskar Yngve Frej? (1973) och regissören Lars Forsbergs TV-film och mästerverk Kulstötaren från 1975.