Väststödda terrorister tar mark i Syrien

I en överraskande snabb utveckling har den jihadistiska terrorgruppen Hayʼat Tahrir al-Sham (HTS) intagit stora delar av Syriens näst största stad Aleppo. Offensiven kommer efter att Israel de senaste veckorna flera gånger bombat både den syriska armén och, enligt uppgifter från det Londonbaserade Syriska människorättsobservatoriet, olika shiitiska miliser som ingår i den så kallade motståndsaxeln mot Israel i regionen.

Av dem är libanesiska Hizbollah den starkaste, och som Israel legat i krig med det senaste året – fram till att vapenvilan i Libanon presenterades av Israels premiärminister Benjamin Netanyhu i tisdags kväll. 

I samband med att Netanyahu försökte sälja in vapenvilan för sin hemmapublik – trots att Israel inte uppnått några av sina krigsmål i Libanon – varnade han Syriens president Bashar Assad för att tillåta vapenleveranser från Iran till Hizbollah genom Syrien.

– Assad måste förstå att han leker med elden, sade Netanyahu.

Samma kväll, innan vapenvilan trädde i kraft tidigt onsdag morgon, bombade Israel också tre gränsövergångar mellan Syrien och Libanon. De sista timmarna innan vapenvilan bombade Israel också Libanon mer intensivt än någon annan dag sedan kriget inleddes.

Dagen därpå började HTS och andra islamistiska grupper avancera mot Aleppo från terroristenklaven Idlib i nordvästra Syrien, och kunde förvånansvärt lätt ta sig ända till och in i staden. Syriens armé verkar fullständigt ha tagits på sängen, men har sedan dess gått till motattack efter att först ha dragit sig tillbaka från Aleppo.

Syrisk statlig media uppger att omkring tusen beväpnade jihadister nu ska ha dödats. På söndagen rapporterade också det ryska försvarsministeriet att den syriska armén, med understöd av ryskt flygvapen, slagit tillbaka mot terroristerna både i Aleppo, Idlib och regionen runt staden Hamah i västra Syrien som också hotas.

HTS, som leder de så kallade rebellernas attack, är en sunniislamistisk terrorgrupp som kommer ur al-Qaida och den så kallades Nusrafronten. Gruppen som kontrollerar delar av Idlibprovinsen är en av en rad liknande jihadistgrupper som har beväpnats och backats upp av västmakterna och Gulfstaterna för att genomföra ett regimskifte i Syrien.

Historiskt har det under hela kriget i Syrien, ända sedan det inleddes 2011, varit med hjälp av Turkiet som de här grupperna har rört sig och fått in vapen till Syrien. Även nu förefaller det otroligt att en så här stor operation skulle vara möjlig utan Turkiets vetskap, men det förnekas av Turkiets utrikesminister Hakan Fidan.

Att de så kallade rebellerna nu utnyttjar det kaos i regionen som Israel skapat är givet, Israels exakta roll i HTS:s framfart mer oklar. Men tidigare har Netanuyahu själv poserat i fältsjukhus i det från Syrien ockuperade Golanhöjderna, och skakat hand med sårade al-Qaidakrigare som Israel vårdat.

Den israeliska generalen Gadi Eisenkot erkände också 2019 att Israel beväpnat och haft regelbunden kontakt med de väststödda ”rebellerna” i Syrien som försökt störta Assads regering i Damaskus.

Aleppo var i fyra år under belägring, innan den syriska armén med hjälp av ryskt flygvapen befriade staden 2016. Fyra år senare nåddes en vapenvila också mellan Syrien och Turkiet, efter att den turkiska armén gick in i norra Syrien 2019. 

Jihadisternas nuvarande framfart gynnar en möjlig israelisk invasion av Syrien, då den syriska armén är upptagen av striderna mot de HTS-ledda grupperna. Det är långtifrån omöjligt att Netanyahu vill expandera kriget in i Syrien, i sin pågående ”omstöpning av Mellanöstern”.

De internationella reaktionerna på terroristernas framfart har varit blandade, beroende på relationerna till de inblandande länderna och miliserna. Iran, vars konsulat i Aleppo också har attackerats av ”rebellerna”, har självklart fördömt attacken på konsulatet och staden.

Irak och Förenade Arabemiraten har också gett sitt stöd till den syriska regeringen, medan talespersonen för USA:s nationella säkerhetsråd Sean Savett i ett uttalande förnekar att USA skulle ha något att göra med HTS offensiv, och istället skyller den på Syriens ”beroende av Ryssland och Iran”.

Ukrainas tidigare utrikesminister Dmytro Kuleba visar samtidigt öppet att han inte håller Syriens territoriella integritet lika högt som Ukrainas, när han skriver på X att ”rebellernas framgång i Aleppo är lovande. Med Putins arme decimerad i Ukraina kan han troligtvis inte avvara tillräckliga styrkor för att rädda Assad”.

Det skulle otvetydigt vara ett enormt bakslag för motståndsaxeln i hela regionen om regeringen i Damaskus föll, och det är oroväckande att terrorgrupperna kunde avancera så fort. Men med tanke på att Assads regering hittills klarat sig igenom 13 år av krig ska Kuleba och andra Israelvänner nog inte hoppas på för mycket för snabbt.