Kommentar: Ännu mer europeiska vapen till Ukraina

Två år efter att Ryssland invaderade Ukraina är det tydligt att kriget inte gått som någondera av parterna hoppats på. Med största sannolikhet hade Ryssland och dess president Vladimir Putin inte förväntat sig så hårt motstånd som Ukraina bjöd de första veckorna – och lika säkert har Natosidan överskattat sin förmåga att slå tillbaka och försvaga Ryssland genom att pumpa in vapen i Ukraina och lägga ekonomiska sanktioner på Ryssland. 

Sanktioner och politiska beslut som slagit mot befolkningarna i europeiska länder som Tyskland och Polen, som tidigare kunnat köpa billig rysk gas men där regeringarna beslutat betala mer för annan energi – amerikansk flytande gas, som är omkring 40 procent dyrare än den ryska.

Ändå är den tyska regeringen fast besluten att fortsätta på den inslagna vägen. Tyskland har också gått från att – både av historiska och pragmatiska skäl – vara ett av de mer tveksamma Natoländerna till att skicka vapen till kriget till att bli ett av de mest krigsentusiastiska, och är nu det land efter USA som ger mest militär utrustning till Ukraina.

President of Ukraine website

”Vi kommer att göra alltvi kan för att föra Ukraina närmare Nato”, sade Zelenskyj under sitt besök i Tyskland.

I början av februari röstade förbundsdagen igenom årets statsbudget, där 7,6 miljarder euro (drygt 85 miljarder kronor) är avsatt till militärt stöd till Ukraina. Och i samband med den stora säkerhetskonferensen i München som gick av stapeln förra veckan besökte Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj Berlin. 

Där skrev han under ett tioårigt avtal med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz om fortsatt tyskt militärt stöd till Ukraina, även efter kriget. I uppgörelsen ingår också ytterligare en dryg miljard euro för vapen till Ukraina.

Från Berlin åkte Zelenskyj till Paris och signerade ett liknande avtal tillsammans med Frankrikes president Emmanuel Macron. Tidigare har också Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak undertecknat ett långsiktigt ”säkerhetsavtal” med Zelenskyj och Ukraina.

I Berlin påstod Zelenskyj att avtalet är ett tydligt tecken på att Ukraina kommer att bli Natomedlem, vilket först deklarerades på Natotoppmötet i Bukarest 2008 och har upprepats otaliga gånger från Natohåll sedan dess. Men inför och på konferensen i München förra helgen var budskapen försiktigare.

USA:s Natoambassadör Julianne Smith sade inför konferensen att hon inte förväntar sig att Nato ska bjuda in Ukraina som medlem redan till Natotoppmötet i Washington i juli, medan Italiens utrikesminister Antonio Tajani använde sitt tal i München för att varna för att ge Natomedlemskap till Ukraina så länge landet är låst i konflikten med Ryssland. Och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg slog fast att det inte finns på dagordningen med ett medlemskap så länge kriget pågår.

USA är det land som spenderat i särklass mest på vapen till Ukraina – vilket också innebär att det amerikanska militärindustriella komplexet är den part som tjänat mest på kriget. Men nu är det långtifrån säkert att vapensändningarna kommer att fortsätta komma i en strid ström.

För närvarande har republikanerna i kongressen blockerat ett stödpaket till Ukraina på 60 miljarder dollar, och den verkligt stora oron bland de europeiska Natoländerna som investerat i kriget är att Donald Trump vinner presidentvalet i höst och stoppar vapensändningarna helt.

I själva kriget är det Ryssland som har momentum. På konferensen i München kom nyheten att Ukraina bekräftar reträtten från staden Avdijvka i Donetsk, där hårda strider rasat i månader.

Ett bakslag som till och med Sveriges och Ukrainas egen Bagdad Bob, överstelöjtnant Joakim Paasikivi – som genomgående under kriget spelat ner varje rysk framgång på slagfältet – betecknade som ”ett påtagligt nederlag för Ukraina” i Sveriges Radio. 

Samtidigt har Paasikivi rätt i att fronten inte ändras dramatiskt i och med att ryssarna nu kontrollerar Avdijvka. Det har den inte gjort det senaste året, även om det är tydligt att Ryssland sakta går framåt i Donbassregionen. Vilket Zelenskj skyller på en ”artificiell” brist på vapen och ammunition, på grund av USA:s vacklande stöd.

Den andra stora nyheten under konferensen var den om den tidigare extremnationalistiska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs död i ett ryskt fängelse. USA:s president Joe Biden (och därefter också som av en händelse Sveriges statsminister Ulf Kristersson) slog genast fast att det är Rysslands president Putin som är personligt ansvarig för dödsfallet, utan att veta mer om saken än någon annan utanför Ryssland. Det vill säga ingenting.

Det är svårt att se vad Putin skulle ha att tjäna på att låta döda den redan inspärrade och politiskt oskadliggjorde Navalnyj. Stoltenberg var också klart mer tillbakahållen i sina uttalanden och konstaterade att ingen fortfarande vet vad som hänt.

I vilket fall är det talande att Biden (och hans svenska knähund i Rosenbad) omedelbart slår fast Putins skuld till att en politisk motståndare dör i fängelse – när Biden inte sade ett ord om den amerikansk-chilenske journalisten Gonzalo Liras död förra månaden. Den amerikanske medborgaren Lira, som satt inspärrad anklagad för att ha stött Ryssland i kriget, anklagade de ukrainska myndigheterna för tortyr utan att USA:s ambassad eller regering gjorde något för honom.

I det här läget går kriget i Ukraina in på sitt tredje år. Med långsamma ryska framgångar, europeiska regeringar som fullständigt slutit upp under USA och lägger miljarder på att kriget ska fortsätta och med en amerikansk president som är en diplomatisk katastrof – och som kan ersättas med en minst lika galen Trump, men som inte alls är lika intresserad av kriget i Ukraina.

Vad som behövs nu lika mycket som varje dag sedan den 24 februari 2022 är seriösa förhandlingar för att få slut på det här meningslösa kriget, som bara gynnar vapenindustrin och är till olycka för folken i såväl Ukraina och Ryssland som resten av Europa.