Anställda på Tåg i Bergslagen överens: Kamp lönar sig
Personalen på Tåg i Bergslagen gick samman för att ställa krav mot sin arbetsgivare och lyckades vinna kampen mot försämringar. Vilka lärdomar drar de av sin organisering? "Om vi bara varit tre stycken så hade ingen brytt sig", säger Joakim Karlsson, tågvärd på Tåg i Bergslagen.
Förbundsledningen på Seko har precis beslutat att de kommer att utesluta medlemmar som vidtar så kallade otillåtna stridsåtgärder på sin arbetsplats. En möjlig förklaring till beslutet är att Seko vill stoppa missnöjesyttringarna inom Sekos avtalsområde spårtrafik de senaste åren, som bland annat våren 2023 ledde till en vild strejk på pendeltågen i Stockholm.
Borde inte dessa uppror snarare ses som något positivt av Seko? Är det inte bra att personalen på golvet är villiga att kämpa för en bättre arbetsmiljö?
Detta är frågan som Angelica Sandberg, Max Pernbeck, Joakim Karlsson och Harald Brand ställer sig. Alla fyra är anställda på Tåg i Bergslagen och har de senaste halvåret, tillsammans med övriga anställda på företaget, gått samman för att resa krav mot arbetsgivaren VR group. Något de gjort utanför facket.
Angelica Sandberg jobbar som tågvärd och trodde först att hennes arbetssituation skulle bli bättre med tiden.
– Jag trodde först att om jag bara hade en positiv inställning så skulle allt lösa sig. Men sen upptäckte jag: Fan, det blir bara värre. När några av mina arbetskamrater öppet pratade om att säga upp sig, då kände jag att jag behövde göra något, säger Angelica Sandberg, när Proletären träffar de fyra tåganställda för att prata om erfarenheterna från organisering på jobbet.
– Då hade vi varit missnöjda ganska länge, säger lokföraren Max Pernbeck. Anledningen var dels på grund av försämringarna som VR group ville införa, men sen blev vi också förbannade på att Seko verkade godkänna försämringarna, istället för att ta strid.
Det första personalen på Tåg i Bergslagen gjorde var att organisera ett stormöte på sin arbetsplats. På mötet deltog nästan 100 anställda på Tåg i Bergslagen, vilket betyder att nästan 100 procent av personalen på företaget deltog, bortsett från instruktörer och provanställda.
Harald Brand har jobbat som tågvärd i nästan 15 år och var med på det första mötet.
– Det hade inte gått att jobba under försämringarna som VR Group ville genomföra. Så vi var tvungna att föra den här kampen helt själva. Mycket på grund av att Seko vägrade göra något.
På mötet skrev den samlade personalen ned sina krav gentemot arbetsgivaren och planerade sina konfliktåtgärder, som kortfattat handlade om att inte ta extrapass, inte stressa i onödan och inte korta rasterna för att hinna med sina arbetsmoment. Detta för att förtydliga hur pass underbemannad och tidspressad verksamheten verkligen var.
Men det kanske viktigaste beslutet handlade om att de alla stod enade för samma mål.
– Vi konstaterade att ingen i personalen skulle acceptera några som helst repressalier från arbetsgivaren för att vi deltog på mötet eller för kampen som vi planerade, påpekar Joakim Karlsson, tågvärd på Tåg i Bergslagen.
– Då hade vi alla lämnat på dagen, flikar Harald Brand in.
– Det var först nu som vi kunde skapa en styrka bakom kraven vi reste. Hade vi bara varit tre-fyra stycken på mötet så hade VR inte brytt sig ett skit, konstaterar Joakim Karlsson.
Något som irriterade de anställda på Tåg i Bergslagen var hur deras eget fackförbund, Seko, agerade när de fick reda på mötet. Efter mötet publicerade fackförbundet och arbetsgivaren ett gemensamt uttalande och fördömde de anställdas agerande:
”Det har kommit till vår kännedom att det eventuellt planeras för vild strejk och andra olovliga stridsåtgärder på Tåg i Bergslagen. Vi på Seko och VR, som är kollektivavtalsbärande parter, vill tydligt ta avstånd från sådana stridsåtgärder”, skriver parterna i brevet som skickades till alla anställda på Tåg i Bergslagen.
Förra veckan kunde Proletären avslöja att Seko beslutat att utesluta medlemmar som vidtar stridsåtgärder, som vild strejk, som inte är sanktionerade från Sekos ledning.
Trots detta menar Harald Brand att Sekos agerande kring konflikten på Tåg i Bergslagen ändå har något positivt med sig.
– Det är ju bra att Sekos agerande kommer upp till ytan. Det visar att facket inte står på vår sida… Något som de aldrig har gjort i den här konflikten, enligt mig, säger Harald Brand och får medhåll från Angelica Sandberg:
– Seko ska ju hjälpa oss med problemen som vi har, men nu väljer de istället att öppna för att utesluta oss. Hur tror Seko att de ska få reda på problem som finns på deras arbetsplatser om de gör så här?
– Det känns mer och mer som att facket bara reduceras till ytterligare en hr-avdelning, suckar Joakim Karlsson.
De anställdas kamp på Tåg i Bergslagen gav resultat. Efter en tid av konfliktåtgärder så backade arbetsgivaren på en av punkterna som med stor sannolikhet hade inneburit lägre lön och mer övernattningar på annan ort för de anställda.
– Här har vi ju ett bevis på att kamp lönar sig, så länge alla håller ihop, säger Joakim Karlsson och fortsätter:
– Om du är på jobbet och tycker något är för jävligt så är chansen stor att fler känner likadant. Men tyvärr är vi ju så otroligt ovana med att prata om problemen som vi har på jobbet.
Max Pernbeck håller med och poängterar att ovanan nog kommer som en följd av att få personer har en praktisk erfarenhet av en strejk eller andra stridsåtgärder.
– Jag känner i alla fall ingen som gått ut i strejk de senaste 30 åren... Så många vet nog inte ens var de ska börja eller om det kommer löna sig.
– Det visade sig inte vara så svårt, fortsätter Max Pernbeck. Prata med dina arbetskamrater, arrangera ett möte, skriv ett protokoll. Så länge du har fått bollen i rullning så är nästan hälften vunnet.