Krönika: Anteckningar från en koranbränning
Koranbrännaren Rasmus Paludan besökte Frölunda förra veckan. Proletärens kulturredaktör var på plats. Här är hans anteckningar.
Göteborg, tidig morgon. Jag vaknar av att mobilen lyser upp av nyhetsnotiser från lokaltidningen. Det var en orolig natt i Frölunda, med bilbomb och skjutning. Fan.
Frölunda torg är min arbetsplats under förmiddagen. Inte på grund av nattens händelser, utan en annan potentiellt explosiv begivenhet. Den danske provokatören Rasmus Paludan anordnar en koranbränning på torget. Och jag ska fota eländet.
Alla minns hur det gick i Örebro häromveckan (käpprätt åt helvete). Många antisociala skitstövlar som tog tillfället i akt att leva loppan. Polisbilar som brann. Blir det likadant idag?
09.15. Frölunda torg sätter ribban högt direkt. När jag går av spårvagnen hör jag bara ”ALLAHU AKBAR!”, ”ALLAHU AKBAR!”. Men det är bara en ensam galen gubbe som står och skriker. Samma lirare som brukar hänga i Nordstan. Han har en handmålad skylt i fyra delar med tätt skriven arabisk text. Ett svenskt ord går att urskönja i den plottriga textmassan: ”SÄPO”.
Jag tar trappan upp till ”barrikaderna”. Det har samlats en del folk kring torget. Alla tänkbara människor – a-lagare och daglediga, lokalpolitiker ur stadsdelsnämnden, en rökande tjej i snabbmatsuniform, tanter i hijab, några ortengrabbar som förmodligen skolkar. Och så reportrar förstås. GP, P4, TV4 och vad som ser ut att vara althöger/rättshaverist-media (en kedjerökande gubbe med starka torskvibbar som dokumenterar alla närvarande).
Det kryllar av poliser. Helikopter, kravallsnutar, hundförare och dialogpoliser. Och några av de sämst civilklädda civilpoliserna jag sett. Jag tänker på hur mycket det här spektaklet kostar. Det är nästan riskmatchnivå på insatsen. Men stämningen är ganska lugn.
Polisen ville egentligen inte ge Paludan tillstånd, men byråkraterna körde över dem. Frågan är hur många av demonstranterna som vet det.
Vi är ett femtiotal vid kravallstängslet. Några unga invandrarkillar och en inte så ung invandrarman har klättrat upp på en mur för att se bättre. En ung maskerad kvinna spelar böneutrop på sin bluetoothhögtalare.
09.30. Så kommer han. Danskjäveln. Lite småtjock. Iklädd skyddsväst, gubbkeps och sitt bredaste Kim Larsen-leende. Han har ett litet följe med sig. En biffig huligan, några skuggiga typer, och en liten lärjunge i vad som ser ut att vara de yngre tonåren som fått i uppdrag att filma spektaklet. Tanken slår mig: Paludan gillar ju småpojkar. Fan… ska man göra en orosanmälan?
Paludan vinkar glatt. Jävlar vad han mår av detta. Som alla troll gör när de retat upp någon.
Mest hoppas han på kravaller. Som i Örebro. Gärna värre. Då får han rätt: ”Muslimer er sindssyge og kan ikke leve med os civiliserede” (som han kanske inte har sagt, men det är väl typ kontentan av hans politiska resonemang).
Paludan ger också islamisterna rätt. Det är rena julafton (eller eid al-fitr) för dem nu när ryktet om att socialen kidnappar muslimska barn kunnat kryddas med SR:s olyckliga översättning av Ebba Busch Thors redan ganska olyckliga uttalande om att polisen borde skjutit skarpt mot islamister (eller ”muslimer”, som det stod på SR:s arabiska och somaliska webbsidor). Och så kommer en jävel och eldar koraner.
Islamisterna får sin skräckpropaganda bekräftad. Och det lär rassla in rekryter.
Paludan håller ett litet tal. Men man hör inte ett smack. Demonstranterna skriker och ropar. Det är ”Allahu akbar!” och alla svenskans och engelskans kombinerade svordomar.
De flesta ser ut att ha bakgrund i något muslimskt land. Och de är märkbart upprörda.
– Ni skyddar en idiot! En jävla gris! skriker en kvinna i hijab åt poliserna och skakar på kravallstängslet så hårt hon kan.
En annan kvinna försöker lugna ner henne:
– Snälla, ta det lugnt. Han vill att ni ska skrika, att ni ska försöka balla ur.
Från bakre ledet hörs: ”Habibi, sluta svär! Det finns barn här!”
En bit bort från det större motdemonstrantlägret står ett gäng vänsterungdomar och skanderar ”Inga rasister på våra gator”.
Plötsligt händer något. En maskerad ung man, ser ut som någon sorts anarkist, hoppar över stängslet. Han blir plockad av polisen på två röda. Skorna trillar av när de bär bort honom.
– Där hade vi en riktig man! En riktig svensk man! ropar en ung kille.
Paludan drar av skyddsplasten från koranen, plockar fram minisvetsen och tänder på. Det tar en stund, men så småningom är boken i lågor.
Mycket känslor. Skrik och gråt. Paludan hånler.
En vindpust för med sig några brända sidor till demonstranterna. En ung somalisk tjej med tårar i ögonen stoppar ner den solkade sidan i sin handväska.
Kan man ta honom för nedskärpning? Straffet har ju skärpts nyligen. 800 spänn/fimpen. Men det kanske är en bot han är villig att ta för ”yttrandefriheten”.
Apropå den så är det väl klart att man ska ”få” göra sånt här. Ingenstans ska stå skrivet att man får piskstraff eller sten i huvudet om man bränner en koran. Inte i Sverige, och helst inte någon annanstans heller. Men bara för att man får betyder det inte att man borde.
11.00. Nu är det över. Av koranexemplaret finns bara aska kvar. Paludan tackar för sig och hoppas få återvända till Göteborg snart för att bränna fler böcker, då i Hjällbo och Angered. Det är det nog inte många andra på torget som hoppas. Allra minst poliserna. Där kan det bli kalabalik.
Jag åker in till redaktionen. På kamerans minneskort finns ett par hundra bilder. I mitt huvud minst lika många tankar.
Mest tänker jag på alla som grät och skrek och var upprörda. De som verkligen kände sig sårade. De som kände att de fått sin värdighet och allt de håller kärt trampat på.
Jag har inte mycket till övers för det överjordiska. Men jag kan ändå känna respekt för troende människor. Religionen fyller ju ett grundläggande mänskligt behov – känslan av att få tillhöra något större än en själv. Men naturligtvis är det synd att de här människorna och deras behov inte fångats upp av en progressiv rörelse.
För tänk om all energi som går åt till vidskepelse, korrekta huckleknutar, ångest över att herren gud och helgonen tittar på när man gökar och, som nu, upprördhet över att ett inceltroll från Danmark bränner en bok, kunde kanaliseras i kampen för ett bättre samhälle?