Byggkriminaliteten – så ser den ut
Dålig kontroll, möjligheten att ”byta spår” och att företagen får styra, öppnar för en omfattande kriminalitet inom byggsektorn. Förlorare är de svenska och utländska byggnadsarbetarna.
Hans Jeppson är senior utredare på Byggmarknadskommissionen (BMK). Han är tidigare sakkunnig hos dåvarande statsministern Carl Bildt (M) och ligger bakom flera statliga utredningar. Jeppson har granskat byggsektorn, och på ett seminarium som BMK ordnar vänder han sig direkt mot ordet fusk.
– Det handlar inte om fusk. Det handlar om kriminalitet. Om brott mot svenska och andra länders lagar, en ohederlighet satt i systematik.
Under seminariet i Stockholm beskriver Jeppson hur kriminaliteten inom byggbranschen ser ut. Han konstaterar en mörk verklighet.
– Detta är något vi måste ta på allvar, säger Jeppson. Man pratar ju ofta om ”follow the money”, att följa pengarnas väg när man talar om kriminalitet. Men här är pengarna vita, arbetslivskriminaliteten bygger nästan alltid på att sänka kostnaderna.
– Verksamheten är integrerad i marknadsekonomin. Pengarna kommer ju från borättsföreningen eller byggföretaget, men huvudupplägget är oftast att betala låga löner, fuska med skatten och sociala avgifter eller att lura lönebidragssystemet. Låga löner och låga priser ger fler uppdrag och goda vinster.
Principen är enkel: ju längre bort ifrån, desto lägre löner för arbetarna.
– Många etniska rumäner (inte romer) finns på västkusten just nu. De har sämre betalt än polacker eller tjecker. Från utanför EU kommer ukrainare, belaruser och kazaker som har ännu lägre löner. Tredjelandsmedborgarna är den verkligt svarta arbetskraften, menar Jeppson. De saknar tillstånd och har kommit in i Sverige med falska papper. En del är före detta asylsökande som blivit kvar i Sverige trots att de fått avslag.
Där göder möjligheten till så kallat spårbyte kriminaliteten; asylsökare som får avslag får stanna i Sverige om de får jobb i fyra månader och sedan erbjuds jobb i ytterligare minst ett år med en lön på minst 13.000 kronor. Efter två år kan det ge ett permanent uppehållstillstånd.
– Det driver folk att söka sig till ”fixare” för ett jobb. På olika sätt betalar de för den hjälp de får, till exempel genom att arbeta 14 timmar om dygnet. Eller så betalar de tillbaka en del av sin lön till arbetsgivaren.
Falska asylansökningar är ett annat sätt. Proletären har tidigare berättat om ukrainska företag som arrangerar gruppresor till Sverige. De som reser har fått med sig långa och komplicerade berättelser om varför de ska få asyl, uppgifter som tar lång tid att kontrollera och inte kan avfärdas direkt. De får inkvartering på Migrationsverkets boenden och de får jobb på samma villkor som andra i den svarta byggsektorn, säger Hans Jeppson.
– Efter ett år får de kanske avslag på sin asylansökan. Då får de hemresan betald eller väljer att stanna kvar för att försöka ett ”spårbyte”. Eller så går de under jorden.
– Vi har en unik lagstiftning i Sverige. Individernas egenskaper har ingen betydelse, det är inte behoven på arbetsmarknaden som styr, utan företagen bestämmer helt och hållet vem som får komma till Sverige. Och har man arbetat här i fyra år får man uppehållstillstånd och ett år senare svenskt medborgarskap för sig och familjen. Det är ett attraktivt upplägg för många människor, men det innebär ju också att de är villiga att betala mycket för den chansen. Och att arbeta för väldigt låga löner.
Det finns flera brottsoffer i branschen. Bland dem utländska arbetare som inte får de löner de är berättigade till och som arbetsgivaren har avtalat att betala.
– Idag talar man om ”prekära arbetstagare”, de arbetare som är fattiga, skuldsatta, hunsade, rädda att förlora jobben och sitt levebröd. Det är okvalificerade arbetare som plockas upp på gatan i Dusjanbe, Kiev eller Sofia. Men här finns också yrkesarbetare, duktiga på sitt jobb, konstaterar Hans Jeppsson.
De andra brottsoffren finns bland de seriösa svenska företag som försöker konkurrera, men inte har en chans mot de importerade långlönebolagen.
– Svenska byggnadsarbetare är också brottsoffer. De blir mindre attraktiva att anställa och vid en lågkonjunktur kommer det att slå hårt mot svenska arbetare. Det finns till exempel inga svenska arbetare som jobbar i rot-branschen idag, den har tagits över av andra. Det här undergräver respekten för svenska kollektivavtal även för svenska arbetare.
Enligt Hans Jeppsons utredning är kopplingarna starka mellan arbetslivskriminaliteten och annan kriminell verksamhet. Byggsektorn blir en del av de brottssyndikat som får allt större makt.
– Vi ser kopplingar till kriminella MC-gäng men ännu mera till kriminella klaner i Sverige, till exempel till Ali Khan-klanen i Göteborg. Liksom till brottssyndikat, ofta baserade i Ryssland. Det är syndikat som bedriver både synlig och osynlig bred kriminell verksamhet. Här finns också utländska entreprenörer som upptäckt att sättet att tjäna pengar i Sverige är att bryta mot lagen, och svenskar som bygger upp sin verksamhet med hjälp av utländska partners och kriminella kontakter.
De kriminella byggföretagen jobbar ofta under snygga fasader, och är svåra att komma åt.
– Kraven på dem vad gäller underentreprenörer, lagen om offentlig upphandling och krav från olika svenska byggherrar, är inte tillräckligt detaljerade. De har kollektivavtal, men ingen avsikt att följa dem. De är registrerade för att skatta i Sverige, eller påstår i alla fall att de är det, men betalar ingen skatt. Och naturligtvis har de också snygga hemsidor, gärna med text om hur mycket bolaget värnar om miljön.
– Det är Potemkinkulisser med bulvaner som syns i företagets tjänst och med målvakter som lånar ut sin identitet, ofta någon utländsk missbrukare som är immun mot rättssystemet. Sedan sköter huvudmannen allt via en mobiltelefon och bank-ID. Har man fått ett bank-ID i Sverige så är det ju ingen som kontrollerar vem som använder det, konstaterar Hans Jeppson. De startar flera företag med samma namn för att förvirra, rapporterar in felaktiga uppgifter till Skatteverket, arbetsmiljöns arbetsplatsregister, EU:s utstationeringsregister, facket och till ID06 (det register som ska kontrollera vilka som har rätt att befinna sig på en arbetsplats). Men det finns ingen riktig kontroll att uppgifterna stämmer.