Proletärens EU-skola Del 7: Krigsprojektet – EU rustar upp

Grafik: Proletären

För några veckor sedan beslutade regeringen om svenskt deltagande 2020 i en militär EU-styrka som Tyskland kommer att leda. Det sker inom ramen för EU:s militära samarbete Pesco, som är inskrivet i Lissabonfördraget och som blev verklighet 2017.

I Sveriges riksdag klubbades Pescoanslutningen i december samma år, men det är förståeligt om man missat båda av ovanstående nyheter. Besluten föregicks av största möjliga tystnad, precis som när Sverige skrev under värdlandsavtalet med Nato 2014.

Det är fortfarande den USA-ledda krigsalliansen Nato som är den grundläggande militära styrkan bakom EU:s imperialistiska politik. Så har det varit sedan EU:s födelse och av EU:s 28 medlemsstater är 22 också medlemmar i Nato.

EU:s utvidgning österut har gått hand i hand med Natos utvidgning. Sedan Sverige gick med i EU 1995 har Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Slovenien och Kroatien blivit medlemmar i såväl EU som Nato.

Förhållandet mellan EU och Nato är inskrivet i Lissabonfördraget; och precis som Natofördragets artikel 5 – som säger att en attack på ett Natoland ska betraktas som en attack på alla Natoländer – har EU-grundlagen en motsvarande så kallad solidaritetsklausul som Sverige anammar.

I årets regeringsförklaring sa Stefan Löfven att: ”[Om] ett angrepp drabbar ett annat land i Norden eller EU ska Sverige inte förhålla sig passivt. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

EU-medlemskapet upphäver i praktiken Sveriges påstådda neutralitet och alliansfrihet. Det var för övrigt Olof Palmes huvudargument mot att Sverige skulle gå med i det som då hette EG, att det var oförenligt med svensk neutralitet och en självständig utrikespolitik. 

EU har gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och en motsvarande utrikesminister. Italienska Federica Mogherini är EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor och vice ordförande i EU-kommissionen.

Ett av de senaste exemplen på hur Sveriges en gång självständiga röst rättats in i kören är Margot Wallströms uttalande om kuppmakaren Juan Guaidó som Venezuelas legitime president. Upp med handen den som kan tänka sig att Palme, före kuppen i Chile 1973, skulle gått ut och sagt att Sverige betraktar Pinochet som Chiles legitime president. Men då bestämdes Sveriges utrikespolitik fortfarande inte i Bryssel.

Sverige ställer också upp på EU:s sanktioner mot Venezuela och en mängd andra länder i världen, däribland det krigshärjade Syrien som hindras i återuppbyggnaden av landet på grund av EU:s sanktioner.

Ett av EU:s viktigaste imperialistiska verktyg är så kallade associationsavtal. EU och USA stödde den fascistinfluerade statskuppen i Ukraina 2014, eftersom den tidigare presidenten föredragit ett handelsavtal med Ryssland före avtalet med EU, som är upprinnelsen till kriget i östra Ukraina.

De senaste två åren har EU:s rent militära ambitioner tagit de största kliven hittills sedan det misslyckade försöket att skapa en ”europeisk försvarsgemenskap”, redan när fördraget om kol- och stålgemenskapen trädde i kraft 1952.

Förutom Pesco finns sedan 2017 en gemensam försvarsfond som EU-kommissionen föreslår hissnande 13 miljarder euro till i EU:s nästa budget. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har också sagt att en regelrätt EU-armé ska vara på plats senast 2025.

Redan idag har EU ”rådgivande och utbildande” styrkor i bland annat Mali, där Sverige är med tillsammans med trupp från den tidigare kolonialmakten i landet, Frankrike. 

Långt från propagandan om ”fredsprojekt” är EU ett imperialistiskt block med långtgående militära ambitioner. Vill vi inte skicka skattepengar till att bygga EU:s krigsmaskin är den enda medicinen att lämna unionen.