Ledarkrönika: Demokratisk EUtanasi
Europeiska rådets ordförande Donald Tusks demokratisyn är att han är herden över en fårskock.
”Politiker kommer och går men de problem de skapat för folket är kvar. Jag kan bara beklaga att idén om Brexit inte har försvunnit med Davis och Johnson.”, twittrade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk samma måndagskväll som två brittiska ministrar lämnade den brittiska regeringen i protest mot att Theresa May böjt sig för mycket för EU-makten.
I Tusks värld är Brexit en skapelse av Boris Johnson och några till företrädare för utträdessidan i folkomröstningen för två år sedan. I och med att Johnson klivit undan borde därmed problemet vara ur världen.
Men Brexit är inte en skapelse av Johnson, utan resultatet av en folkomröstning där 33,6 miljoner människor röstade. Det var tre miljoner fler än i de föregående allmänna valen. 52 procent röstade för Brexit. Det var arbetarklassen som röstade för utträde. Det var folket i periferin mot de storstadscentrum som tjänat på finanskapitalets och EU:s politik.
Tusks demokratisyn är EU:s demokratisyn. Redan när den europeiska gemenskapen bildades enade sig ministerråd och kommission om att befolkningen inte skulle ha någon talan vid deras beslut. Som om 1800- och 1900-talets författningsstrider aldrig hade ägt rum. Eller snarare som ett sätt för den europeiska borgerligheten att ta tillbaka den makt som de efter revolutionsåret 1917 kände sig tvungna att släppa ifrån sig. En eftergift som de aldrig helt har accepterat.
I Tusks värld är folket en fårskock och Tusk & Co har på egen hand tagit på sig rollen att vara herde. Som självutnämnda förmyndare ser de till vårt bästa, ängslas över vår moral och vårt beteende och åtar sig att hålla i våra pengar. Vi är alldeles för hjälplösa och omyndiga för att veta vad som är bra för oss.
Så länge fårskocken bräker som herden önskar är det inga problem, då kan herden rent av slå sig för bröstet över sin godhet att låta fåren få komma till tals. Men om fåren inte lyder är detta inte ett bevis på herdens brister, utan en bekräftelse på att herden är oumbärlig och att fåren inte förstår sitt eget bästa.
Vi behöver inte åka över Nordsjön för att hitta denna demokratisyn, det räcker med att slå på TV:n. I samband med Brexitomröstningen 2016 passade SVT på att göra en undersökning om EU-opinionen i Sverige. Det visade sig att drygt hälften av svenskarna skulle rösta för fortsatt EU-medlemskap om det vore folkomröstning och drygt 30 procent skulle rösta för Svexit.
Den regimtrogna statliga televisionen beskrev resultatet att det fanns ”ett starkt stöd” hos svenska folket för att vara kvar i EU. Samma tv-kanal kallade den brittiska omröstningens 52 procent för Brexit för en marginell seger som splittrar Storbritannien.
Inför EU-omröstningen 1994 skojade nej-sidan med ordleken demokratisk EUtanasi, det vill säga dödshjälp. Nej-sidan hade rätt, men nu är det inte roligt längre.