”Den enda motkraften är det peruanska folket”
– Vi litar inte på riksåklagaren som säger att Dina Boluarte ska utredas för folkmord, säger CGTP:s Carmela Sifuentes efter måndagens massaker i Juliaca.
Protesterna som kräver nyval i Peru har mötts av stenhård repression från den nya presidenten Dina Boluartes regering. Måndagen den 9 januari blev den blodigaste dagen hittills, då 17 personer dödades i staden Juliaca vid Titicacasjön i södra Peru, nära gränsen mot Bolivia.
Det har varit en dryg månad av stora protester och vägblockader i främst de södra delarna av landet, sedan presidenten Pedro Castillo greps och fängslades den 7 december efter att han annonserat att han avsåg upplösa det högerdominerade parlamentet.
– Vi är i en värre kris nu än den 7 december. Jag känner mig maktlös när jag ser hur personer dör varje dag, säger Carmela Sifuentes från den fackliga centralorganisationen CGTP:s ledning.
– Fru Boluarte, som vi inte erkänner som president, har allierat sig med den fascistiska högern i kongressen. De tror att de kan behålla sina positioner genom våld och genom att fortsätta mörda unga demonstranter. Den enda motkraften nu är det peruanska folket som håller på att resa sig mer och mer.
Carmela Sifuentes gör en jämförelse med när Manuel Merino tog över som president när Martin Vizcarra avsattes i november 2020. Då utlöstes också protester i det notoriskt politiskt instabila Peru, men när två personer dödats av polisen avgick Merino efter bara fem dagar på posten.
– Och den här damen med fler än 40 döda på sitt samvete bara fortsätter som om ingenting hänt. Hennes premiärminister Alberto Otarola har istället gått ut med ett trotsigt och utmanande budskap till de protesterande. De känner sig starka för att de har både den ekonomiska och politiska makten, säger Carmela Sifuentes till Proletären.
I tisdags utlyste Otarola utegångsförbud i regionen Puno, där Juliaca ligger. Dagen därpå meddelade Perus riksåklagare Patricia Benvides att Dina Boluarte, premiärminister Otarola och försvarsminister Jorge Chavez ska utredas för folkmord, mord och grovt vållande av kroppsskada i Puno och fem andra regioner.
– Det skulle vara utmärkt. Men vi litar inte på den juridiska makten. Tyvärr är de tre statsmakterna på samma linje, som går ut på att attackera det peruanska folket och klamra sig kvar vid makten, säger Carmela Sifuentes.
En misstro som tydligt förs fram av de protesterande. I videoklipp från demonstrationer hörs talkörer skandera ”congreso y fiscalía – la misma porquería!” (kongressen och åklagarmyndigheten – samma skit).
En anledning är agerandet efter vad Carmela Sifuentes kallar för Pedro Castillos misstag, när han höll sitt tal till nationen den 7 december och sa att han skulle upplösa parlamentet som konstant motarbetat honom sedan han valdes till president.
– Omedelbart gick åklagarmyndigheten ut och agerade snabbare än de någonsin gör annars. Varför kan de inte låta Castillo vara hemma i husarrest medan de utreder honom? Istället tog de honom direkt till fängelse i en ren show av åklagarmyndigheten.
– Därför litar vi inte på dem. Men när riksåklagaren nu sagt detta, tar vi henne på orden och pressar på för att det ska bli verklighet.
Det finns definitivt mycket att utreda, påpekar Carmela Sifuentes. Uniformerade poliser har filmats när de vandaliserat egendom, och civilpoliser som blandat sig med de protesterande har genomfört provokationer och våldshandlingar för att skylla det på demonstranterna.
– Jag har till exempel en inspelning här med en kvinna som anmäler hur de försöker tvinga folk som ligger på sjukhuset att skriva under på att de haft balaklavor på sig och att många av de mördade var beväpnade med dödliga vapen, för att lägga skulden på de protesterande själva. Men det är inte befolkningen som är våldsam, det är polisen.
Det är främst personer från ursprungsbefolkningen som fallit offer för det statliga våldet, och ännu har de många spontana blockaderna och protesterna inte följts av en landsomfattande generalstrejk.
– Vi har fortfarande inte haft den styrkan och enigheten för att kunna göra det med kraft. Omständigheterna är väldigt svåra. I Peru idag arbetar närmare 80 procent i den informella sektorn. Vi kan inte bara säga till dem som äter för vad de tjänat ihop samma dag att de ska strejka några dagar i rad, vad ska de då äta?
– Därför behöver vi gå stegvis fram och många behöver också fortfarande bli medvetna om vad som verkligen händer med våra bröder och systrar i de södra delarna av landet. Media är ett annat problem här. De förvrider verkligheten och alla förstår inte vad som verkligen pågår.
Men nästa vecka kan den första generalstrejken bli av. Efter en stor mobilisering i Lima samlas CGTP, som är Perus största centralorganisation, till ett nationellt möte på lördagen.
– Där är vårt förslag att vi utlyser generalstrejk till den 19 januari, och därefter fortsätter att trappa upp med stegvisa strejker, säger Carmela Sifuentes.
Kraven är främst på att Dina Boluarte lämnar ifrån sig makten, att nya val hålls inom sex månader och inte minst att en konstituerande församling tar fram en ny grundlag att ersätta den nuvarande som är från diktatorn Fujimoris tid.
– För om en ny regering börjar om nu med samma grundlag blir det bara mer av samma. Politikerna i kongressen gör som den vill med den här konstitutionen, som är till för att gynna dem själva och hålla dem kvar vid makten.