Krönika: Det ofria skolvalet

Såg du Agenda special i söndags? Under namnet skolutmaningen fick nio skolforskare och åtta politiker presentera fakta respektive visioner om den svenska skolan. Sällan har glappet mellan forskare och politiker framträtt så tydligt.

Skolforskningen är närmast entydig. Det så kallade fria skolvalet leder till ökad segregation och förvärrar bostadssegregationen. De svagaste eleverna drabbas extra hårt. Betyg minskar motivationen hos de svagare eleverna och sporrar inte heller de starkare eleverna.

Friskolorna har lägre lärartäthet men sätter högre betyg. Friskolor rättar nationella prov generösare än kommunala skolor och sedan betygssätter de generösare i förhållande till dessa generöst rättade prov.

Men det här har våra skolpolitiker enormt svårt att ta till sig. De är som förblindade av begreppet valfrihet. Allt ska handla om att välja, välja, välja – men inget om verkligheten, verkligheten, verkligheten.

Det fria skolvalet är både en myt och en destruktiv företeelse. Det handlar om ett marknadsval, att privata företag ska locka till sig elevpengar från våra gemensamma resurser.

Marknadsvalet är ett segregerande skolval. Vinsten är drivkraften. För om nu valfriheten skulle vara det viktigaste, varför saknas det då friskolor i 100 svenska kommuner?

Allt tal om ett fritt skolval är endast liberal retorik utan verklighetsförankring. Vilken frihet att välja skola finns för skolbarn i fattiga kommuner i glesbygd? Vilken frihet finns för resurskrävande barn som har diagnoser, inlärningssvårigheter och handikapp att konkurrera om platser med icke-resurskrävande elever? Vilka reella möjligheter har föräldrar som lever i utanförskap eller ekonomisk utsatthet att engagera sig och välja skola för sina barn?

För varje val som görs väljs något annat bort. Varje kommunal plats som väljs bort skapar ett hål i den kommunala ekonomin. Det så kallade fria skolvalet är en tvångströja för alla kommuner och skapar ofrihet för majoriteten. 

I stället för att diskutera rimligheten i att Sverige är ensamt i världen om sitt friskolesystem, står politikerna i tv och diskuterar ändrade former för hur kösystemet till friskolorna ska se ut. Som om det skulle ändra på det segregerande, orättvisa och felaktiga systemet.

Värst i rutan var liberalernas Fredrik Malm; eftersom han har två barn i skolan visste han att berätta att betyg är motiverande och ökar kunskaperna, trots att forskningen säger annorlunda!

Med den retoriken lär väl jag då veta 50 procent mer om skolan än herr Malm eftersom jag har tre barn som går i skolan.

Skolpolitikerna fick frågan om de ville införa ett maxtak för antalet elever i en klass. Det ville de inte, trots att forskningen visar att små gruppstorlekar är bra för inlärningen och att skillnaderna i kunskaper lever kvar senare i livet.

Kanske är det dags att införa ett maxtak för okunniga och arroganta skolpolitiker?