Hoppa till huvudinnehåll
Av
Industriarbetare

Ledarkrönika: Det sjuder på golven

Det har alltid varit arbetarna som behövt betala kriserna. Nu är det dags att företagen får betala!


Någonting sjuder ute på verkstadsgolven och nere i gruvorna. En nedtryckt känsla av förnedring och ilska över att man återigen ska behöva stå tillbaka och ”ta ansvar” för samhällsekonomin.

Förra veckan gick industrifacken och LO ut med sina lönekrav inför den kommande avtalsrörelsen. Efter LO:s tidigare besked om en låglönesatsning för alla som tjänar under 27.100 kronor så kom budet: 4,4 procent.

IF Metalls förbundsledning tycker alltså att det finns ett löneutrymme för Sveriges industriarbetare på 4,4 procent – när inflationen är mer än dubbelt så hög. 

Samtidigt kunde vi för några veckor sedan läsa i tidningen Arbetet om hur industriföretagen gjort rekordvinster. Sammanlagt samlade de en hisnande siffra på 284,6 miljarder i vinst förra året. 

AB Volvo toppade listan med 61,8 miljarder, följt av personbilstillverkaren Volvo Cars med 35,3 miljarder. På listan hittar vi även företag som LKAB, Scania och SSAB.

Det regnar guld över storbolagen, men IF Metall anser att det enbart finns utrymme för en lönehöjning på 4,4 procent. De talar om att man växlar upp löneökningstakten.

Men inför avtalsrörelsen 2020, mitt under brinnande pandemi, så ställde man ett löneanspråk på tre procent. Det är allt en minst sagt låg uppväxling i lönebuden, framförallt efter dessa rekordvinster och med en inflation på tio procent.

Vi vet sedan tidigare att det inte ens blir 4,4 procent. Svenskt Näringsliv kontrade pandemibudet med ett nollbud och har redan satt både den nuvarande låglönesatsningen och löneanspråket i brand. Det talas om ansvarstagande, att man inte ska elda på inflationen.

Det är alltid lika häpnadsväckande att det alltid ska finnas någon ursäkt till att inte behöva höja lönerna för de som arbetar. Det är arbetarna som måste betala de chockhöjda räntorna och de stegrande mat- och drivmedelspriserna. Samtidigt som bolagen går med rekordvinster ska arbetarna nöja sig med luft i plånboken.

Men det finns hopp inför den kommande avtalsrörelsen. Det höjs redan röster för rejäla löneökningar. 

I Proletären kan vi läsa intervjuer med flera arbetare som kräver högre löner. I Kommunalarbetaren kan vi läsa hur stödassistenten Emelie Aasen vill att hennes kollegor höjer rösten. Och IF Metall-arbetare i Dagens Arbete förväntar sig rejäla löneökningar. 

Gruv135:an har på medlemsmöte beslutat om krav på löneökningar på tio procent. Gruv4:an kräver löneökningar på 20 procent. Och nyligen skickades det in en motion till Gruv12:an där man också yrkar på ett lönekrav på 20 procent.

Inom IF Metall har vi påbörjat en namninsamling för rejäla lönekrav med kompensation för inflationen, som ska överlämnas till delegaterna på förbundets kongress i slutet av november.

I en intervju i Kommunalarbetaren tycker ekonomihistorikern och författaren John Lapidus att Kommunal borde vara oansvariga i avtalsrörelsen. Vårt budskap är liknande:

Alla borde vara oansvariga! Nog är nog. Det har alltid varit arbetarna som behövt betala kriserna, det är dags att företagen får betala!