Ledarkrönika: Du behövs om Proletären ska finnas kvar

Så kom dagen vi väntat på hela våren. I måndags offentliggjorde Mediemyndigheten sitt beslut om mediestöd för 218 sökande medier. Däribland Proletären.

Beslutet: Mediestödsnämnden avslår Proletärens ansökan om allmänt redaktionsstöd för år 2024.

Det kom inte som någon chock. Av lagtexten och föreskrifterna har tydligt framgått att det är lokala nyhetsmedier, ägda av ett fåtal privata koncerner och till allra största delen med borgerliga ledarsidor, som ska prioriteras stöd. Endast en rännil ska gå till nationella medier ”av särskild vikt för mediemångfalden”.

Proletären får visserligen omställningsstödet – en viss andel av vårt tidigare presstöd som trappas ned under fem år. Men därefter är framtiden oviss.

Förfarandet med det nya mediestödssystemet är en skandal. Det har varit svårt, ibland rent omöjligt, att förstå hur den nya lagen skulle tolkas. Och genom att fördröja riksdagsbeslutet och därefter ansökningsprocessen har den satt hundratals medier på pottkanten i väntan på ett osäkert besked.

Så har Proletären under första halvan av 2024 levt på lånade pengar, i hopp om att få åtminstone omställningsstöd. Andra tidningar, som socialistiska Internationalen, har tvingats att helt lägga ner.

Själva lagen är rent antidemokratisk. En i praktiken politiskt styrd mediestödsnämnd tillåts avgöra vilka medier som behövs för ”mångfalden”. Stödet villkoras nu också med att nyhetsmediet inte får verka mot det ”demokratiska styrelseskicket”, alla människors lika värde, individuell frihet och människans värdighet. Luddiga begrepp som definieras av Mediestödsnämnden.

Den nya mediestödslagen innebär en upp- och nedvänd syn på mediemångfald. Större medier ägda av samma fåtal bolag, med samma politiska inriktning ska prioriteras. Mindre, oberoende, ofta icke-vinstdrivande medier som bedriver politisk opinion blir utan.

Den går tvärt emot själva idén med det gamla presstödet, att gynna en mångfald av medieaktörer med olika politiska perspektiv. Tvärt emot tanken att mindre medieaktörer inte ska vara beroende av reklamintäkter eller starka ekonomiska uppbackare.

Den gamla lagen var såklart inte perfekt – så innebar den att mediejättar som Svenska Dagbladet kunde håva in presstöd samtidigt som de delade ut miljoner till ägarna – men den gav åtminstone små aktörer lite större möjlighet att ta upp kampen med jättarna.

Demokratiska rättigheter är aldrig ristade i sten. Väl medvetna om statens klasskaraktär visste vi att borgarklassen och det politiska etablissemanget bara väntat på rätt tillfälle att dra in stödet till medier som Proletären. Vi står därför inte helt oförberedda.

Tack vare en hittills mycket framgångsrik insamlingskampanj ser det ut som att vi kommer att kunna betala det lån vi tagit för att klara våren. Genom att vi samtidigt blivit fler prenumeranter och fler stödprenumeranter har vi alla möjligheter att fortsatt klara en utgivning – även om det kommer att innebära förändringar.

Vi siktar nu på att framöver stärka upp vår digitala närvaro, med en ny och bättre hemsida och satsningar på nya medieformat. Till det behövs pengar. Vi behöver därför fortfarande alla läsares hjälp och stöd. Alla som anser att Proletären behövs, bör prenumerera. Fortsätt stöd insamlingen!

För utan att låta självgod så är det lätt att konstatera att Proletären behövs mer än någonsin.