En radikal röst har tystnat

Kris Kristofferson skrev några av countryns största låtar. I en katalog på flera hundra låtar märks Me and Bobby McGee som blev en megahit och rockklassiker med Janis Joplin. Help Me Make it Trough the Night blev titellåt i filmen Fat City som utsetts till världens bästa boxningsfilm. Och Sunday Morning Coming Down är en klassisk beskrivning av en monumental baksmälla:

Well, I woke up Sunday mornin'

With no way to hold my head that didn't hurt

And the beer I had for breakfast wasn't bad

So I had one more for dessert

Then I fumbled in my closet through my clothes

And found my cleanest dirty shirt

Then I washed my face and combed my hair

And stumbled down the stairs to meet the day

Kris Kristofferson var en av de främsta i outlaw-countryn, den musikform som bröt med den strömlinjeformade cowboyhatt- och paljettkavaj-countryn som kom från Nashvilles musikfabriker med artister som Porter Wagoner, Dolly Parton och John Denver.

Tillsammans med Johnny Cash, Willie Nelson och Waylon Jennings bildade Kristofferson supergruppen The Highwaymen. I gruppens hitlåt Highwayman, skriven av Jimmy Webb 1977, går en stråtrövare, en sjöman, en byggnadsarbetare och en rymdfarare igen i en evig livets cirkel.

Men Kris Kristofferson hade också en politisk sida som det gärna talas tyst om på de borgerliga kultursidorna. Hans första hitlåt, Dave Dudley sjöng Vietnam Blues från 1966, stödde kriget i Vietnam. En sång Kristofferson senare tog avstånd från.

– Jag har svängt 180 grader om Vietnam. Vi mördade två miljoner vietnameser och 56.000 amerikaner dog. Vi dödade också uppfattningen att USA står för frihet och rättvisa för alla, sade Kristofferson i en intervju 1993.

Och en Kristofferson i gammal form hade garanterat skrivit en låt om det som händer i Gaza och Libanon nu. Precis som han gjorde 1990, när George W Bush förberedde krig mot Irak och Kristofferson skrev Don’t Let the Bastards Get You Down.

They're killing babies in the name of Freedom

We've been down that sorry road before

They let us hang around

a little longer than they should have

And it's too late to fool us anymore

Cold-blooded murder right before your eyes

Today they hold the power

and the money and the guns

It's getting hard to listen to their lies

(…)

Mining roads

Killing farmers

Burning down schools full of children

Fighting communism

Senare lade Kristofferson till ytterligare en vers:

Bombin’ Baghdad back into the stone age

Around the clock non-stop

Killed them in their homes

and on their highways

Then after a decade of crippling sanctions

we decided to do it all over again

Fighting terrorism

Don’t let the bastards get you down, var också vad Kris Kristofferson viskade till Sinead O’Connor när hon 1992 blev utbuad i Madison Square Garden sedan hon kritiserat påven och den utbredda pedofilin inom den katolska kyrkan.

I Here Comes That Rainbow Again (1982), sjöng Kristofferson om solidaritet: två långtradarchaffisar ser på när de fattiga migrantgrabbarna frågar om priset på godiset bakom disken på det lilla väg-kaféet.

”How much are them candies?” They asked her

”How much have you got?” She replied

”We've only a penny between us”

”Them's two for a penny”, she lied.

(…)

One truck driver called to the waitress

after the kids went outside:

”Them candies ain't two for a penny”

”So what's it to you?” She replied

In silence they finished their coffee

Then got up and nodded goodbye

She called, "Hey, you left too much money"

"So what's it to you?" They replied.

Kris Kristofferson hade anor från byn Nås i Dalarna. Hans farfar, indelte soldaten Lars, emigrerade till USA 1904, och följdes av farmor Elin från Forsvik i Västergötland strax efter. Kris föddes i Brownsville i Texas, växte upp i en militärfamilj, blev elitidrottsman och jobbade som städare och som helikopterpilot innan vänskapen med Johnny Cash tog honom ut på den långa musikaliska resa som tog slut på lördagskvällen.

Kris Kristofferson blev 88 år.