I veckan kungjorde Centerpartiets valberedning en tredje partiledarkandidat för året. Anna-Karin Hatt som kastade in handduken efter drygt ett halvår på partiledarposten föreslås ersättas av Elisabeth Thand Ringqvist. 

I det politiska samtalet har amerikaniseringen och individualismen fått fullt genomslag. Så talas det inte längre om de rödgröna och borgerliga partierna, utan om ”Magdas lag” och ”Uffes gäng”. Partiledarnas personlighet har blivit viktigare än den förda politiken. 

Anna-Karin Hatt lämnade sitt uppdrag efter att ha mottagit hat och hot. Så är det säkert. På nätet frodas både chauvinism och kvinnohat.

Ändå är det något som skaver när högt uppsatta politiker nu snyftar om ett hårdare klimat. Landets yrkespolitiker lever nämligen ofta under helt andra villkor än sina väljare. Som centerledare var Anna-Karin Hatt landets högst betalda politiker, med en årslön på 2,7 miljoner kronor.

Vad Centerpartiet väljer att lägga sina pengar på är upp till dem. Värre är det med de folkvalda som styr vårt land. Politikerna som försämrar socialförsäkringssystem och a-kassa tillhör nämligen själva den grupp i samhället som i störst utsträckning lever på bidrag. 

Fler än hälften av de riksdagsledamöter som lämnat sina uppdrag sedan 2014 har ansökt om och fått ekonomiskt omställningsstöd eller inkomstgaranti.  

Att vanliga människor blir förbannade när de ser girigheten hos den svenska politikerkåren är naturligt och bra. Det är trots allt inte folkets politikerförakt som är det största problemet i Sverige – det är politikernas folkförakt.