Ledarkrönika: Förbjudet att kränka kapitalister?

Är det okej att kalla en kapitalist för en oseriös arbetsgivare i sociala medier? Får en politiker varna för att en skolentreprenör bedriver verksamhet som haft kopplingar till islamism?

Inte enligt Vänersborgs tingsrätt, som i maj dömde en lokalpolitiker i Lilla Edet för grovt förtal, för att i ett Facebookinlägg beskrivit en icke-namngiven lokal skolkapitalist enligt ovanstående.

För Proletären berättar lokalpolitikern Anders-William Berg från partiet Edetlistan att syftet med inlägget var att kritisera de styrande politikerna i kommunen, och att tillstånd att bedriva skolverksamhet ges ut allt för lätt.

Trots att skolkapitalisten Magnus Olsson utpekats i media – däribland i Proletären – för att genom sin verksamhet ha kopplingar till islamistisk extremism, och flera gånger uppmärksammats för att att ha dåliga arbetsförhållanden i sin verksamhet, så ansåg tingsrätten att utpekandet inte var försvarligt, och att Olsson utsatts för kränkning och ett allvarligt angrepp på sin ära.

Det är en anmärkningsvärd dom, och det senaste exemplet på hur det finns krafter som vill använda förtalslagstiftningen till att tysta politiska motståndare och inskränka yttrandefriheten.

I våras uppmärksammades högerextremisten Christian Peterson, som under namnet Förtalsombudsmannen stämt personer som kallat högerextremister för nazister. En av de som anmälts var journalisten Mathias Wåg, som på Twitter kallat en dråpdömd nazist för ”en av Sveriges ökändaste dömda nazister”.

I juni friades Wåg från förtal i en uppmärksammad dom i Stockholms tingsrätt. Det var alltså okej att kalla en spade för en spade.

Men om spaden inte helt självklart är en spade då? Det kan såklart anses vara både moraliskt och taktiskt tvivelaktigt att på tveksamma grunder kalla politiska motståndare för till exempel nazister. Men ska det vara förbjudet?

Frågan uppmärksammades redan 2021. Då friades den socialdemokratiska före detta kommunpolitikern Ann-Sofie Hermansson från förtal, efter att i samband med debatten om filmen Burka Songs 2.0 på sin blogg kallat två representanter för Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) för extremister.

Att de två representanterna inte var några islamistiska extremister, som Ann-Sofie Hermansson antydde, spelade ingen roll. Såväl tingsrätten som hovrätten ansåg att begreppet extremist inte var tillräckligt konkret, och att nedsättande uppgifter i politiska sammanhang i vilket fall normalt inte är att betrakta som förtalsuppgifter utan som straffria värdeomdömen. 

I fallet med skolkapitalisten i Lilla Edet konstaterar Vänersborgs tingsrätt att det måste finnas utrymme i den politiska debatten och att det kan vara försvarligt att peka på konkreta missförhållanden i skolverksamheten, men att lokalpartiets inlägg inte varit en del av en sådan debatt och att omdömena varit svepande och ”saknat skälig grund” – trots att det varit anklagelser som förekommit i media. 

Det är som sagt anmärkningsvärt. Med det resonemanget blir det svårt för folkvalda politiker, eller för den delen vanliga arbetare, att offentligt anklaga kapitalister för saker överhuvudtaget. Tänk om det riskerar att ”kränka” kapitalisten?