Krönika: Hasta siempre Maradona
Diego Armando Maradona var den största av dem alla.
Jag kommer ihåg när min pappa tränade mig och min storebror stenhårt i ung ålder. Vi pratade alltid om ”garra”. Det handlar om att ge allt, aldrig ge upp, att spela fotboll med passion och med hunger. Om man inte direkt upplevt det eller vuxit upp med det är det svårt att lära ut hunger.
Vår pappa gjorde det via Maradona. Maradona representerar ”garra” för oss. Det spelar ingen roll om det var när jag var i Spanien som ungdomsproffs eller om det är när jag spelar fotboll med vänner i korpen. Jag ger alltid allt för passionen till bollen – och det är från Maradona jag hämtar denna passion.
Hans genialitet på fotbollsplanen var ett slag för folket. På planen använde Maradona alla gatutricks som fanns. Han representerade den folkliga fotbollen. Maradona tog hand om bollen som något värdefullt, hans bolltouch var och är något aldrig tidigare skådat.
För mig är framförallt Napolitiden betydelsefull. Napolitanarna sågs ner på av resten av Italien. De var de fattiga och smutsiga. Maradona blev en av napolitanarna direkt, han tog med sig all sin gatulist från det fattiga Villa Fiorito i Buenos Aires där han växte upp. Med Maradona i spetsen tog Napoli revansch mot resten av Italien.
Med sitt oborstade sätt på och utanför planen försökte Maradona aldrig passa in hos etablissemanget. Han var rebellen som alltid slog uppåt, mot överheten. Han attackerade maffiaorganisationen Fifa och var en orubblig antiimperialist som alltid ställde sig på det kämpande folkets sida. Maradona fördömde bland annat Israels attacker mot Gaza och deltog i antikrigsdemonstrationer i Venezuela tillsammans med Hugo Chavez.
Dagens fotboll saknar rebeller som går emot kapitalet. Idag styr pengarna och spelarna anpassar sig efter detta. Maradona tog initiativ till facklig organisering bland fotbollsspelarna. Han stod alltid upp för sina lagkamrater och ställde sig i första linjen för att skydda dem. För några år sedan, när de anställda på en argentinsk tidning hotades av varsel, var Maradona snabbt ute och visade sin solidaritet.
Dagens fotbollsspelare liknar många gånger mer influencers än spelare. Maradona sökte aldrig kändisskapet utan det var fotbollsindustrin som satte honom i den positionen. Maradona använde sitt kändisskap för att hjälpa.
1984, mitt under säsongen med Napoli, organiserade Maradona en träningsmatch i arbetarstadsdelen Acerra i Neapel för att samla in pengar till en operation för en pojke i stadsdelen.
Både Napoli och Fifa ville stoppa matchen, Maradona gick emot både klubben och Fifa och samlade ihop spelare själv. Matchen finns på Youtube och där ser man vad fotbollen betydde för Maradona. Trots träningsmatch och en plan fylld av lera mitt ute i förorten gör Maradona allt för att vinna matchen. Det var passionen för bollen, det handlade alltid om passion.
Det spelade ingen roll om det var på de största arenorna i världen med 100.000 på läktarna eller på en lerig plan med 4.000 i publiken, det var kärleken till bollen som Maradona spelade för.
Min farbror bodde i Napoli när Maradona kom dit 1984. Han berättar att tack vare Maradona fick han mat för dagen. Han, som var från Chile, utgav sig nämligen för att vara argentinare, och napolitanerna tog hand om honom i tuffa perioder.
Diego Armando Maradona är den största av dem alla. Hans betydelse är enorm för människor runt om i världen – enorm för mig personligen. Själv känner jag en stor tomhet idag. Det är som om fotbollen har förlorat sin betydelse med Maradonas bortgång. Han gav allt.
Hasta Siempre Pelusa!