Krönika: Hur blir vi av med AKB?

På mitt första jobb med fast anställning började det en liten kvinna. Hon var rätt dålig på att ta till sig grejer på upplärningen men det gick långsamt framåt.

Hon blev färdig och började jobba själv. Men bara efter någon vecka blev hon inkallad till chefen en morgon, och blev helt utan ceremoni avskedad eftersom hon jobbade för långsamt.

Så kan det gå för oss vanliga människor, med provanställningar i sex månader och produktionskvoter att nå upp till. Men för samhällets toppskikt ser det annorlunda ut.

Kanske finns det någon bra anledning till att myndighetschefer inte kan sparkas hej vilt, men jag tror ändå de flesta känner en bitter eftersmak när man ser hur Anna Kinberg Batra omhuldas av sina toppmoderatvänner. 

Problemet med Kinberg Batra är inte att hon misslyckats med att fylla någon kvot eller lära sig att utföra de arbetsuppgifter som ålagts henne. Hon har suttit som myndighetschef och agerat korrupt.

Konstigt, eftersom korruption som bekant inte finns i Sverige. Eller jo, det kanske eventuellt skulle kunna vara korruption när man sitter som landshövding och anställer flera vänner på oannonserade jobb som de inte är kvalificerade för, men vem vet? Det är svårt att avgöra, sägs det.

Att man ofta behöver känna någon för att fixa ett jobb i dagens Sverige är välkänt för många av oss, men den personen brukar inte vara högsta chef på stället man börjar arbeta på. Inte heller brukar de frångå alla typer av rutin kring anställningar och ge en lön på över 90.000 kronor i månaden. I alla fall inte om man inte har ett fint efternamn. 

Innan hon fick avgå sa Anna Kinberg Batra till Aftonbladet att hon inte haft någon annan intention än att göra rätt, och att hon inte visste om det fanns några andra vänner till henne som anställts. Det kan vara svårt att göra rätt när man inget vet. Frågan är om ett sånt försvar skulle hålla i domstol, eller ens i Statens ansvarsnämnd?

Att Kinberg Batras vänner i regeringen nu flyttar henne till elefantkyrkogården på regeringskansliet hyllas som att de tar tag i problemet. Där kommer hon dock få sitta och håva in 114.800 kronor i månaden fram till 2029. Tillsammans med andra avsatta chefer som begått så pass grova fel som att, exempelvis, vara tillsatta av en annan regering.

Det går inte att göra något åt. Det handlar om regelverket kring myndighetschefer, hävdar regeringskompisarna. De vill inte anmäla henne till Statens ansvarsnämnd och på så sätt avsätta henne. Viktigast är att hålla varandra om ryggen, det man själv gör mot någon annan kan ju komma tillbaka och bita en i ändan.

Så rullar ännu en dag förbi i det korruptionsfria Sverige. Anna Kinberg Batra sitter och rullar tummar på regeringskansliet.

Politikerna är nöjda, de har sitt på det torra. Men kanske är det inte deras behandling av varandra som de ska oroa sig över. En vacker dag kanske det värsta straffet inte är avsked utan lön – utan en cell på Hinseberg.