Kommentar: ICC:s arresteringsorder mot Netanyahu avslöjar USA:s ”regelbaserade världsordning”

Vi har hört det till leda de senaste åren, mantrat om den ”regelbaserade världsordningen”. Eller ”rules-based international order”, som det heter på originalspråk när det oftare än inte rinner ur munnen på herrar som Antony Blinken och Joe Biden.

I praktiken en världsordning där USA och dess allierade följer regler och internationella avtal när de vill, från de institutioner de för tillfället accepterar, och struntar i dem när det passar. 

Och aldrig har det väl varit tydligare än i reaktionerna på Internationella brottmålsdomstolen ICC:s arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant, för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Preciserat av ICC i Israels användning av svält som vapen i Gaza, vilket Gallant öppet deklarerade redan den 9 oktober förra året då han beordrat en total belägring av Gaza.

Outrageous! – skummar det nu ur käften på USA:s president Biden. Medan krigsförbrytaren Netanyahu själv tragikomiskt förutsägbart fördömer domstolens beslut som ”antisemitiskt”.

Varken USA eller Israel har ratificerat ICC:s grunddokument Romstadgan, som började gälla 2002 och som innebär att de 124 länder i världen som gjort det förbinder sig att utlämna dem som blir åtalade av domstolen.

Det gäller bland annat samtliga EU-länder, där EU:s avgående utrikeschef Josep Borrell har sagt att han betackar sig för anklagelser om antisemitism för att han står bakom domstolen och kritiserar Israels regering, medan Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard har sagt att Sverige ”stödjer domstolens viktiga arbete och värnar dess självständighet och integritet” – utan att tydligt säga om svensk polis skulle arrestera Netanyahu om han kom hit.

Men det innebär inte att USA konsekvent avfärdar domstolens beslut. När ICC utfärdade en arresteringsorder mot Rysslands president Putin för ”olaglig deportation” av barn från östra Ukraina välkomnade Biden det som rättfärdigat, och USA samarbetade med domstolen. 

Flera ledande politiker i USA, däribland den republikanske senatorn Lindsey Graham, ropar nu istället efter sanktioner mot ICC, för fräckheten att ge sig på USA-allierade krigsförbrytare.

Det är inte heller första gången. I juni i år röstade representanthuset för ett lagförslag som bland annat skulle stoppa ICC-personal som varit involverade i kravet på en arresteringsorder mot Netanyahu och Gallant från att kunna resa in i USA. Och 2020 införde förre presidenten Donald Trump sanktioner mot ICC:s dåvarande chefsåklagare Fatou Bensouda, för att ICC utredde amerikanska krigsbrott i Afghanistan.

Mike Waltz, som Trump nominerat till nationell säkerhetsrådgivare i sin nya administration, har också redan hotat med att ICC:s ”antisemitiska bias” kommer att mötas med ett starkt svar i januari, när Trump åter svärs in som president.

Så ser den ”regelbaserade världsordningen” ut i verkligheten. Bortom att vara ett positivt laddat modeuttryck för den USA-styrda västvärldens dominans över det globala syd, och som i praktiken står i motsättning till internationell rätt.

Frasen förs okritiskt vidare av politiker och journalister. Ofta högst medvetet, men ibland, verkar det som, snarare i okunskap. Eller åtminstone slarvigt och ogenomtänkt. För hur ska man annars förklara den här paradoxala (möjligtvis ironiska?) bisatsen, i en annars bra text av Eric Rosén i Aftonbladet om Israels brott i Gaza?

Såhär avslutar Rosén – som får agera exempel då han, till skillnad från andra som använder begreppet, nog inte menar att signalera att han tycker att USA-imperialismens dominans över världen till varje pris måste bestå:

”Men alternativet till FN-insatser, UNRWA, fredsbevarande styrkor – och en regelbaserad världsordning – är att acceptera det barbari som pågår.”

Om man bara tar orden på sin ursprungliga betydelse är det heller inget konstigt med ovanstående formulering. Vem vill inte att förhållandena mellan världens länder styrs av lagar och regler?

Men ”regelbaserad världsordning” är kodord för den rådande liberala unipolära världsordningen, som lutar sig mot institutioner som skapats för att garantera USA:s ställning som supermakt – som Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen – snarare än mot FN-stadgan och folkrätten fastlagen i bland annat Genèvekonventionerna.

En världsordning där Israels folkmord ska försvaras istället för att stoppas. USA:s ”regelbaserade världsordning” står inte i motsättning till barbariet i Gaza – den är dess förutsättning.