Den som slår på nyheterna blir ganska snart varse att världsordningen i högsta grad alltjämt är unipolär. USA är hegemonen och dess militärindustriella komplex som en världsomfattande myndighet där ingen får bryta mot dess direktiv. Men som det är förblir det ej, det förstår även de monopolkapitalistiska sammanslutningarnas strateger och exekutiva utskott i Washington.
Det gäller att passa på medan dominansen består, för även om vi är en bra bit från en multipolär värld så har en sådan riktning börjat stakas ut. Brics-länderna arbetar för en “avdollarisering” och för att kringgå Swift-systemet vid internationella transaktioner.
Detta vore en demokratisering, att beröva USA-imperialismen ett mycket kraftfullt verktyg. Samtidigt reser sig stora delar av globala syd och väst säkrar inte längre de superprofiter på utsugningen av dessa länder i samma utsträckning som de gjorde förr.
Därför är det bråttom. Varken folkmord eller folkrätt får stå i vägen. Nyligen hörde vi den fascistoide höken, tillika USA:s utrikesminister, Marco Rubio uttrycka just detta.
Av det allierade EU fick han stående ovationer. Det är bråttom att ta itu med Latinamerika och med Iran. Snart står Kina och andra länder också på tur. Man måste lägga så stora naturtillgångar, strategiska landområden och göra sig av med så många fiender man hinner. De vet att deras hegemoniska dagar inte är oändliga.
Vår egen knäböjande regering har inga invändningar. De fogar sig och jamsar med. De undviker att stöta sig. De har gjort vår utrikespolitik ännu mer anpasslig till Nato.
Stenergard, Kristersson och de andra narrarna skruvar nervöst på sig när de får frågan från någon journalist som inte glömt vad folkrätt är (dessa tycks bli alltmer sällsynta) och levererar något patetiskt icke-svar. Tyvärr kommer de allt som oftast undan.
Våra medier sträcker sig i allmänhet som längst till att ytligt kritisera Trumps allehanda korkade uttalanden medan man lydigt upprepar narrativet och historierna om de länder som Washington bombar och invaderar. Den del av den så kallade vänstern som i hopp om att se rumsren och regeringsduglig ut, äter ur samma imperialisters händer och avslöjar sig som totalt oduglig. De gör sig till en gren av krigspolitiken men med ett förrädiskt humanare framtoning. De nöjer sig säkert med ett “grönare”, varför inte HBTQ-certifierat, Nato.
Det är oftast så man klär in den aggressiva högerpolitiken, med lite fernissa. Inte monopolkapitalet emot, så länge de får säkra sina inkomster så spelar det ingen roll under vilket flagg.
De verkliga, kritiska rösterna tystas. En medlem i Kommunistiska Partiet i Stockholm har åtalats för att ha organiserat en protest mot Trumpregimens brott mot Venezuela. När jag på min hemort ansöker om polistillstånd för exempelvis ett torgmöte får jag återkommande frågor av typen “Vad ska det stå på plakaten?” och dylikt med vändande mejl.
Hittills har våra dalakonstaplar nöjt sig med med svaret “Ingenting som strider mot svensk lagstiftning”. Svaret är sant, än så länge, för det är inte bara utrikespolitiken som fogas efter Natodirektiven.
I mitten av maj äger det första stora Natomötet rum i Sverige. I Helsingborg ska utrikesministrarna inom Nato träffas. Slut upp i protesterna som kommer att arrangeras mot detta! Det är viktigare än någonsin.
