Vad rör sig egentligen under alla dessa studentmössor som totalt tar över gatorna i juni? Proletären träffade två nybakade studenter för att prata om framtidsplaner, drömmar och den tuffa arbetsmarknaden.

Agnes Molin och Clara Falk har precis tagit studenten från Schillerska gymnasiet i Göteborg. Proletären möter dem dagen efter avslutningsfesten. Det är två trötta men nöjda studenter som slår sig ner på uteserveringen.

– Det är lite förvirrande att ta studenten, mycket blandade känslor säger Clara Falk och tar av sig de stora solglasögonen. Hon har gått programmet för estetisk bild och form.

– Det är skönt att ta studenten, men lite tråkigt att inte träffa klassen mer, menar den före detta Samhälle Kultur-eleven Agnes Molin.

”Man är utbytbar”
Till skillnad från många andra vet båda vad de ska göra till hösten. För bara någon dag sedan damp antagningsbeskedet från Steneby folkhögskola ner i brevlådan. De ska läsa en förberedande textilutbildning det kommande året.

– Det är självklart att plugga vidare, säger Agnes Molin.

– För att få ett jobb måste man det, fyller Clara Falk i.

Drömmen är att jobba med textil, men de är medvetna om att det är en hård bransch med små möjligheter till försörjning. Den tuffa arbetsmarknaden är lite av ett orosmoment.

– Man är så utbytbar. Alla ungdomsjobb är ju så eftertraktade. Men det vill man helst inte tänka på, säger Agnes Molin.

– Man måste välja ett jobb där man inte kan bytas ut av en dator eller maskin, funderar Clara Falk.

80-talisterna är de första som fått det sämre än sina föräldrar. Men att de är en generation i kris håller de inte helt med om.

– Det kan nog stämma, men samtidigt har jag hört att vi också är generationen som gör vad vi vill, reser mycket och så, säger Clara Falk.

– Mina föräldrar kommer från trygga förhållanden så jag har det med mig, säger Agnes Molin.

Men samtidigt märker de av den stora psykiska ohälsan bland ungdomar. Stress och ångest är självklara ord i varje ung människas vokabulär.

– Det blir så när man har skola, extrajobb och ska tänka på framtiden samtidigt, menar Clara Falk. Dessutom ska man vara bäst på alla plan OCH skitsnygg.

– Det finns ingen plats att misslyckas. Alla måste vara bäst hela tiden. Men det är svårt att säga om det är speciellt för vår generation, tillägger Agnes Molin.

Att kraven minskas är viktigt, menar de. Och att skolan slutar lära ut endast för betygen.

– Man måste inte prestera för att bli älskad, påpekar Clara Falk. Betygssystemet måste ändras, kanske att man bara får Icke Godkänt eller Godkänt.

Hade de inte kommit in på textilutbildningen så hade Agnes Molin läst spanska och Clara Falk jobbat på Emmaus Björkå där hon extrajobbat i flera år. Vännerna ska jobba eller läsa fristående kurser vid universitetet innan de bestämmer sig för vad de vill göra.

Stort tryck
Trycket från omgivningen är stort vad gäller yrkesval och framtid. Men någon uttalad press hemifrån känner de inte.

– Ingen av mina föräldrar har ens gått ut gymnasiet, så de tycker detta är ashäftigt! De vill nog bara att jag ska ha ett okej liv, säger Clara Falk.

Men som alltid har föräldrar åsikter om vad som är bäst för barnen.

– Pappa blev ledsen när jag bytte från naturlinjen till samhälle, berättar Agnes Molin.

Ännu har inte bilden klarnat riktigt över hur framtiden kommer att se ut. Clara Falk kan tänka sig att jobba som socionom eller inom sjukvården. En sektor som kommer att vara i stort behov av arbetskraft framöver. Men de dåliga arbetsförhållandena får henne att tveka.

– Det är så slitigt. Man blir som en mänsklig maskin. Jag vill inte att det ska vara låg lön och slitigt inom de yrkena. Men det är ju ett kvinnoyrke också.

Arkitektur och samhällsplanering ligger högt på Agnes Molins lista över tänkbara yrkesval.
Men än så länge är det bara planen för sommaren som är riktigt spikad.

Clara Falk ska jobba på Emmaus Björkå, och hinna med ett och annat bad.

– Och så ska jag till min pojkvän på Hönö, säger hon leende.

Agnes Molin ska jobba och åka på festival.

För tillfället är hon bara nöjd med att skolan är slut och alla möjligheter som följer.

– Nu är vi fria, det finns så mycket att välja mellan.

KRISTIN JOHANSSON
Proletären 23, 2006