Den nya kollektivtrafiklagen träder i kraft vid årsskiftet 2012. Varje region i Sverige har en nyinstiftad trafikmyndighet. Denna myndighet har som uppgift att avgöra vilken trafik som skall läggas ut på en kommersiell marknad, samt vilken trafik som skall upphandlas.
Detta kommer att innebära att man lägger ut trafik där man tror att den kan vara lönsam och väcka intresse för privata trafikutövare. Övrig trafik får det allmänna stå för.
Således kommer den av det allmänna betalda trafiken att bli dyrare då man inte längre kan räkna med intäkter från den lönsamma delen.
Under högtrafik i städer kommer privata bussbolag att jaga resenärer, medan det under lågtrafik och i glesbyggd blir svårt att åka kollektivt.
Från årsskiftet är det vidare öppet för privata att köra var de vill och konkurrera med upphandlad trafik. Experter inom området anser att det stora genomslaget för kommersiell trafik kommer att ske successivt, allt efter det att upphandlade avtal löper ut inom de närmsta åren.
Vinstjakten kommer att driva de privata intressenterna att åsidosätta trafiksäkerhet, minimera fasta anställningsförhållanden och försämra arbetsmiljön. Privata affärer drivs alltid i privat intresse.
Mot detta har yrkesverksamma och fackföreningar inom området reagerat. I ett upprop till riksdagens Trafikutskott och riksdagens partier är man av uppfattningen att den nya kollektivtrafiklagen kommer att försämra kollektivtrafiken, såväl för resenärer som för anställda. I motsats till den nya lagens konsekvenser eftersträvar man en offentligt ägd och administrerad kollektivtrafik. Utan vinstmotiv.
Beslutet om den nya lagen togs i juni 2010. Det var det sista sammanträdet med den dåvarande riksdagen innan valet i september 2010.
Beslutet togs helt efter de så kallade blockens uppfattningar i frågan. De borgerliga röstade för lagen och fick majoritet. De ”rödgröna” röstade mot, men förlorade.
I samband med omröstningen förband sig de ”rödgröna” partierna att riva upp lagen efter valet 2010 om de fick majoritet. Det fick de inte, men ej heller de borgerliga som såg till att rösta igenom lagen.
Efter valet har det varit synnerligen tyst om den nya lagen. Inte en protest eller opinionsbildande yttring har hörts från varken socialdemokratin, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet.
Detta kan bara tolkas så att man av olika skäl låter saken bero, och att lagens negativa konsekvenser får ha sin gång.
Uppropet menar att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ett speciellt ansvar i frågan utifrån sin uppfattning vid omröstningen. Ansvaret ligger i att åter pröva lagen i riksdagen. Ingen vet hur riksdagen i dag ställer sig till lagen.
Arbetet med att skapa opinion och uppmärksamhet mot den nya lagen fortsätter och kommer säkert på olika sätt att låta sig höras.
