”Larm om vanvård av apatiska barn” skrek media ut när migrationsverket
polisanmälde föräldrar till apatiska barn för ett år sedan. Anmälan kom
när debatten om den svenska flyktingpolitiken gick het och kritiken mot
regeringens politik var hård. Nu, nästan ett år senare, har alla förundersökningar lagts ner.
Barnläkare menar att polisanmälan visar på myndigheternas
misstänkliggörande av flyktingar, och representanter från kyrkan som
följt familjerna vittnar om hur illa de behandlats.

– Jag tvivlar starkt på att man hade agerat på samma sätt om det här hade rört svenska familjer, säger Stefan Nilsson som är kyrkoherde i Gustav Adolfs församling i Sundsvall och som varit i kontakt med de berörda familjerna.
Det var i slutet av november förra året som migrationsverket valde att polisanmäla föräldrarna i elva familjer i Sundsvalls och Stockholms kommun för misstänkt barnmisshandel. I alla familjerna fanns det apatiska barn och anmälningarna byggde på misstankar, äkta eller inte, om att det var föräldrarna som på något vis skapade barnens tillstånd.

20 juni i år lades förundersökningarna rörande familjerna i Sundsvall ner, och för ett par veckor sedan blev det klart att även förundersökningarna i Stockholm läggs ner. Därmed kan de berörda familjerna äntligen bli fria från myndigheternas anklagelser.

Blodprover
Bakgrunden till anmälningarna i Sundsvall var en film från ett romskt bröllop. Migrationsverket hävdar att de utifrån filmen fattade misstankar om att föräldrarna drogade sina barn, och att de därmed gjorde sig skyldiga till barnmissandel.

När polisen fick in anmälan om misstänkt barnmisshandel tog de blodprover för att se om barnen var drogade eller förgiftade. Proverna skickades först till rättsmedicin i Linköping. Där hittade de ingenting, så proverna skickades istället vidare till Frankrike. Men inte heller där kunde de hitta något.

Trots att proverna var negativa valde åklagaren att driva förundersökningen vidare, och föräldrarna togs in på förhör. På filmen från bröllopet kunde man enligt uppgift se att ett av de apatiska barnen tuggade tuggummi. Åklagaren menade att om barnet är så ”friskt” att det tuggar tuggummi så är det barnmisshandel att sondmata det. Föräldrarna skulle alltså ha gjort sig skyldiga till barnmisshandel genom att manipulera den behandlande läkaren till att sondmata barnet.

Detta är vansinne, enligt barnläkare.

– De påstod att föräldrarna skulle ha tvingat läkaren att sätta sond på barnet, och att detta skulle vara barnmisshandel, säger Göran Bodegård som nyligen pensionerades från sitt jobb som barnöverläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Stockholm. Han har gjort flera studier kring barn med uppgivenhetssyndrom, och är en av de mest kunniga på området i Sverige.

– Det går överhuvudtaget inte till på det viset, läkaren utgår alltid från en medicinsk bedömning när han eller hon tar beslut om sondmatning. Föräldrarna har ingenting med det beslutet att göra, berättar han vidare.
I det här fallet hade läkaren inte fått i barnet någon näring under flera dagar, och sondmatning blev den enda utvägen. Men kammaråklagaren Lisa Eriksson som ansvarade för förundersökningen hörde inte ens vad den behandlande läkaren hade att säga.

Förhör
Det är svårare att få reda på vad som fick migrationsverket att polisanmäla föräldrarna i Stockholm. Åklagare Lise Tamm som har varit ansvarig för Stockholms-fallen vill inte ge Proletären någon detaljerad information. Men hon berättar i alla fall att anmälningarna rörde tonåringar som legat apatiska mycket länge. Precis som i Sundsvall så togs det blodprover på flera av barnen vars föräldrar misstänktes, och även i Stockholm visade sig proverna vara negativa. Barnen undersöktes också fysiskt för att se om de magrat, om muskulaturen påverkats och så vidare. Inte heller denna undersökning gav resultat som föranledde åklagaren att driva fallet vidare.

Så efter att föräldrarna i nästan ett års tid varit föremål för en förundersökning lades utredningen äntligen ned.

Påverkas starkt
Hur föräldrarna som redan tidigare har dåliga erfarenheter av polis och myndigheter påverkats av processen vet vi inte. Vi vet inte heller hur de svårt sjuka barnen påverkats, men barnläkare menar att det är sannolikt att flera av dem reagerat starkt på den kroppsundersökning de utsattes för.

Diakon Lena Gunnarsson från Gustaf Adolfs församling i Sundsvall som träffat familjerna i Sundsvall regelbundet vittnar också om att den psykiska hälsan är mycket dålig hos alla familjemedlemmarna.

– De här familjerna mådde jättedåligt under hela den här processen och de mår fortfarande väldig dåligt. Det handlar om barn som knappt väger tjugo kilo och som man knappt kan få ögonkontakt med. Nu har tre av de fyra familjerna i Sundsvall fått uppehållstillstånd men de apatiska barnen är inte uppe och springer för det.

– Jag träffade en av familjerna i går. De har tagit bort sonden nu från dottern, men hon ligger bara och tittar rakt fram, berättar Lena Gunnarsson.

Tillsammans med en företrädare för frälsningsarmén i Nacksta kommun har Lena Gunnarsson anmält kammaråklagare Lisa Eriksson till justitieombudsmannen.

– Vi valde att göra en JO-anmälan dels för att barnen inte fick några egna juridiska ombud och dels för att det drog ut så mycket på tiden med förundersökningen. När barn är inblandade så säger lagen att ärendet ska handhas skyndsamt, vilket innebär högst tre månader. Men de här fallen tog nästan ett år, berättar Lena Gunnarsson.

Misstänkliggörande
Göran Bodegård menar att myndigheternas agerande är ett utslag av det misstänkliggörande som finns mot flyktingar i Sverige och som allt mer präglar hela asylprocessen.

– Anmälningarna av de här föräldrarna fick en våldsam effekt. Plötsligt såg alla en förklaring till varför flyktingbarn blev apatiska i Sverige, säger han. Själv har Göran Bodegård arbetat länge med barn i samma sjukdomssituation och han har aldrig haft anledning att misstänka att svårt sjuka barn med uppgivenhetssymptom har förgiftats eller drogats.

– Däremot ska man komma ihåg att många av de här föräldrarna mår så dåligt själva att de inte alltid orkar ta hand om sina barn på bästa sätt. Men det rör sig inte om vanvård, utan om ett misärförhållande, förklarar han.

Samtidigt som tystnaden kring de apatiska barnen återigen lägger sig så arbetar justitieombudsmannen vidare med anmälan mot åklagaren Lisa Eriksson i Sundsvall. Kanske kan det resultera i något, men för de drabbade familjerna är det en ganska klen tröst.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 35, 2006