Kampen om självmorden
De senaste 30 åren har arbetsrelaterade självmord ökat. Arbetsgivarna skyller på individen. Men bakom utvecklingen finns en nyliberal agenda där allt vi gör ska mätas, uppföljas och göras snabbare.
– Det är oerhört viktigt att ta reda på varför människor tar livet av sig. Just nu pågår det en kamp mellan arbete och kapital i Frankrike. Kampen om självmorden.
Sarah Waters är professor på universitetet i Leeds. Sedan 2016 är hennes primära forskningsområde arbetsrelaterade självmord. Ämnet har lett till en bok, Suicide Voices: Testimonies of Trauma in the French Workplace, där hon analyserar 65 självmordsbrev från franska arbetare under början av 2000-talet.
– När jag skrev boken tog jag en position för arbetarna, mot företagen. Jag vill visa att problemet inte ligger hos individen, som företagen ofta påstår. Problemet är istället socialt och går att koppla till personernas arbetsvillkor.
Att göra kopplingen mellan självmord och arbete är inte oproblematisk. Om vi tar Sverige som exempel så förs det ingen statistik kring orsakerna till ett självmord. Frågan om varför någon tar livet av sig får då ofta individuella svar och problemet förblir osynligt. I andra länder har de kommit längre, menar Sarah Waters.
– I länder som Frankrike, USA, Kina och Japan har de riktlinjer för hur man ska definieras arbetsrelaterade självmord. Det mest uppenbara är om någon tar livet av sig på jobbet. Då stänger de ned hela arbetsplatsen och gör en utredning. Det går också att styrka genom brev, videor och andra kvarlämnade saker.
Sedan år 2000 pekar statistiken på en generellt nedåtgående trend för självmord i de industrialiserade länderna. De arbetsrelaterade självmorden går i motsatt riktning. Sara Waters menar att det saknar motstycke i modern tid.
– Arbetsrelaterade självmord har bara ökat de senaste 30 åren. Även om vi går tillbaka till den mörkaste tiden av industrialiseringen är det svårt att hitta liknande fall. Många författare, bland andra Karl Marx och Friedrich Engels, skrev omfattande om misären i Europa under 1800-talet, men de nämner sällan att arbetarna tar livet av sig på grund av jobbet.
Vad var det då som hände i Frankrike i början av 2000-talet?
– Många inom näringslivet säger att självmorden är slumpartade. Svaret är snarare att det en nyliberal politik, där allt vi gör ska mätas, utvärderas och göras snabbare, som ligger bakom utvecklingen. Breven jag analyserat går att koppla till tre olika bolag, vars nedskärningar nämns som anledning till att arbetarna tog livet av sig.
– På Renault skedde självmorden efter att ledningen lanserat en ny målstyrningsmodell för företaget. Arbetarna skulle producera fler bilar på mindre tid. Utan att företaget anställde fler. En del arbetare slutade sova, jobbade på nätterna och var ständigt uppkopplade till jobbet strax innan självmordet.
– En tekniker tog livet av sig genom att hoppa från högsta våningen i centrallobbyn på Renaults huvudkontor.
Samma sak hände 2006 på telebolaget France Telecom, som såldes ut och privatiserades av franska staten 2004. Tidigare hade bolaget haft 226 miljoner kunder, 130.000 anställda och var ett flaggskepp för framgången och välståndet som uppstått i Frankrike under efterkrigstiden, menar Sarah Waters.
– Många av arbetarna, särskilt de äldre, hade jobbat hela sitt liv på företaget och kände en lojalitet och stolthet att jobba för det offentliga. Allt förändrades efter privatiseringen då ledningen gick ut och sa att de skulle sparka 22.000 arbetare.
I Frankrike finns något som kallas ”contrat à durée indéterminée”, vilket kan likställas med Sveriges Las. Eftersom många arbetare hade säkra anställningar och inte kunde sparkas, valde ledningen att använda en psykologisk krigföring. Eller ”skräckstyre” som en anställd skriver i ett självmordsbrev.
– Ledningen började trakassera arbetarna. De hotade, förminskade och använde flera psykologiska knep för att få folk att sluta, säger Sarah Waters.
Så sent som i december 2019 blev France Telecoms VD, Didier Lombard, och två andra chefer dömda i en rättegång för att ha skapat en ”atmosfär av skräck” på företaget. De fick fyra månaders fängelse och motsvarande 100.000 kronor i böter.
Cheferna har överklagat domen och hävdar att arbetarna lämnade företaget frivilligt och att självmorden inte går att koppla till ledningens reformer. Något som står i kontrast till ett mejl från Didier Lombard, läckt till pressen, där han skriver: ”Jag kommer få ut [arbetarna] på ett eller annat sätt; genom dörren eller fönstret.”
– Många av de som tog livet av sig på France Telecom var över 50 år, säger Sarah Waters. De hade jobbat hela sitt liv på företaget och trodde att ett väl utfört arbete skulle resultera i ett värdigt liv.
En av dessa 50-åringar var Rémy Louvradoux. Han skrev i desperation till franska regeringen (dåvarande majoritetsägare av France Telecom) att offentligt anställda, precis som han själv, sågs som skräp. ”Jag är del av denna kategori. Jag är överflödig… Den enda lösningen är självmord.” Under rättegången vittnade hans arbetskamrater om människor som hängt sig, tänt eld på sig själva eller kastat sig ut från fönstren.
Mellan 2006 och 2010 tog 68 personer livet av sig på France Telecom.
Vad är det då med jobbet som driver personer till självmord?
– Osäkerheten på arbetsmarknaden är en stor bidragande faktor, konstaterar Sarah Waters. När du inte vet hur länge, eller vart du ska arbeta försvinner stabiliteten i livet. Det blir också svårt att skapa en identitet. På 50- och 60-talet kunde en arbetare jobba på ett företag livet ut. Detta försvinner mer och mer. Arbetsgivaransvaret är som bortblåst.
– Facket har också försvagats. Och det har skett en förändring i maktbalansen mellan företag och anställda. Nuförtiden är arbetare alltid underställda ledningen, som inte ens ser en mening i att förhandla. De kan då genomföra vilka reformer som helst.