Ledarkrönika: Kapitalismens offer

När vi kommunister är ute och har torgmöten eller säljer Proletären kommer det ofta fram någon person som drar upp kommunismens brott och slänger sig med olika siffror. Anmärkningsvärt är att folk aldrig kritiserar kapitalismen på samma sätt. Det verkar som att de inte har en helhetsbild av det samhällssystemet, allt analyseras istället som enskilda händelser begångna av individer.

Detta sjuka system som vi faktiskt lever i, som trycker ner arbetare, fattiga och sjuka. Kapitalismen, både förr och i nutid, har skördat långt många fler offer än ”kommunismen”. Sjukare ändå är att detta får fortgå.

Västvärldens exploatering av tredje världen, slavhandel, kolonialism, folkmord, trafficking, krig och flyktingströmmar, avrättningar av fackföreningsmedlemmar, föroreningar, svält, nedskärningar i vården, besparingar i skolan, kaos på bostadsmarknaden. 

Många olika ord för att beskriva kapitalismens oduglighet. Ohållbar och sin egen värsta fiende.

Kapitalismens centrala drivkraft är profit. Detta kräver ständig effektivisering, det vill säga besparingar och nedskärningar. Kapitalismen kräver även ständig exploatering för att maximera vinsten.

Därför måste nya marknader öppnas upp, och man måste bredda definitionen av vad som kan kallas för tjänster och produkter. Så här sitter vi nu med en sjukvård som har kunder istället för patienter, och tankar om att individen är sitt egna varumärke och att man ska köpa sig en livsstil och sin partner som en vara.

Två miljoner människor dör i arbetsrelaterade orsaker varje år. Arbetare som dagligen utsätts för luftföroreningar, cancerogena ämnen, buller och ergonomiska riskfaktorer. Den största dödsorsaken är långa arbetstider. Dels för exponeringen av ovan nämnda orsaker, samt stress och underbemanning.

Det är inte för att människor älskar att jobba som de utsätter sig för detta. Det är för att det kapitalistiska systemet kräver det.

Tusentals människor har dött bara i Bangladeshs klädindustri genom åren. Byggnader har rasat, bränder har startat och arbetarna, som jobbar 19-timmarsskift, har inte lyckats ta sig ut genom dörrarna på grund av att cheferna har den otrevliga vanan att låsa in personalen i fabriken. Det är inte för att folket i Bangladesh älskar att göra kläder för 40 kronor i timmen. Det är kapitalismens jakt på vinst som ligger bakom detta.

När Brasiliens president Bolsonaro tillåter skövling av Amazonas, och samtidigt gynnar gruvindustrin och jordbruket, är det inte enbart för att han är en otrevlig snubbe som hatar miljömuppar. Det är ett måste för kapitalismens rovdrift att expandera, att hålla produktionen och affärerna igång till varje pris – ty annars kollapsar hela systemet.

Vi behöver inte ”försvara” brott som begåtts i kommunismens namn förr. Vi lär oss av historien och misstag som har begåtts, med avsikt att inte hamna fel igen. Vi har en vilja att gå framåt, att skapa ett bättre samhälle.

När folk förnekar kapitalismens brott för att stillsamt finna sig i det rådande samhällssystemet är det däremot hjärntvätt och det är fan på tiden att luftslottet raseras. Människor och naturen är inga slit-och slängvaror, släng bort det kapitalistiska skitsystemet istället!