Krönika: Konsten att kväva en demonstration

Lördagen den 12 september skulle bli de franska gula västarnas comeback i kampen för social rättvisa. Flera andra grupper slöt upp, som vårdpersonal med krav på förbättrade arbetsvillkor men också nattklubbspersonal hårt drabbade av coronarestriktioner.

Någon vecka före demonstrationen rapporterade media om regeringens oro för en obehaglig uppstart på en höst av social oro. Kanske var det därför polisprefekten i Paris bestämde sig för att göra allt för att så inte skulle ske.

Hur gör du som polisprefekt då för att kväva en demonstration?

Börja med att stänga av stora delar av centrala Paris redan tidigt på morgonen den planerade dagen. Inför förbud mot alla former av politiska yttringar, som en gul väst, på de avenyer som inte går att stänga av. Placera ut tungt beväpnade kravallstyrkor, speciellt i känsliga korsningar.

Nästa steg är att stänga metron i halva Paris. Detta försvårar för demonstranterna att ta sig till de startpunkter som du själv som polisprefekt, efter långa förhandlingar, gett tillstånd till. Ge order om att berörda tåg utan uppehåll ska spela högtalarinformation om att stängningen beror på att säkerheten inte går att garantera. Att svartmåla fienden är ett av dina viktigaste verktyg.

Samtidigt fortsätter du att bevaka Avenue des Champs-Elysées, favoritmålet för alla demonstranter. Ge polisen order om att stoppa dem som tycks klädda för manifestation, som jeans, joggingskor och ryggsäck. Ställ upp dem mot väggen, kontrollera deras väskor och grip dem om de har så lite som ett par simglasögon i sin ägo. Var frikostig med böter för ”otillåten demonstration”.

Om du trots ovanstående åtgärder inte lyckas hindra folk från att nå samlingarna räcker det med minsta oro i leden för att du ska få skäl att låta dina underordnade hålla kvar demonstranterna. När dessa sedan blir irriterade är det läge att plocka fram tårgas och batonger, även mot den vårdpersonal som landet hyllat under coronakrisen.

Tyvärr finns det oroselement som i förväg anat vad som kommer ske och därför ger sig ut i otillåtna manifestationer. Då kallar du in motorcykelpolisen för att jaga rätt på dem.

Du ger ditt manskap alla tänkbara befogenheter att ingripa mot misstänkta demonstranter, även om de, som författaren till denna krönika, sitter lugnt på en bänk och dricker vatten. Sådana suspekta individer kan dina underordnade kroppsvisitera utan minsta motivering. Hittar de ingen anledning att gripa den misstänkta för, går det alltid att avsluta med: ”För stunden är ni fria”.

Under hela kvällen ser du till att motorcykelpolisen fortsätter jaga demonstranter som ännu inte fastnat i ordningsstyrkornas blockader. För de som gör ett sista desperat försök att samlas på gräsmattorna nedanför Eiffeltornet finns enbart en lösning: mer tårgas och gripanden.

Om du följt dessa råd kommer manifestationen kunna framställas som en flopp i medierna. Du kommer också ha avskräckt många från att fortsätta demonstrera. Andra envetna individer, som krönikören, kommer dock inte ge sig. Om inte för att förändra världen så åtminstone för att vara en nagel i ögat på polisprefekten.