Sport: Kulstötaren från Gaza: ”Vi ger inte upp”

När Fadi Deeb går in i den paraolympiska turneringen på söndag, är han ett levande exempel på det palestinska motståndet. Men också på sitt sätt ett exempel på det israeliska våldet mot palestinska barn och unga. När Fadi Deeb var 17 år blev han skjuten i ryggen av en israelisk krypskytt. Sedan dess är han förlamad från midjan och neråt.

Fadi Deeb är bara en av de många som drabbats av den israeliska ockupationsmakten: förutom de uppemot 40.000 registrerade döda har många tiotusentals barn och ungdomar tvingats amputera en arm, ett ben eller både och. Det israeliska våldet är brutalt och urskiljningslöst.

– Det gör ingen skillnad på någon; barn eller kvinnor, alla är ett mål. Allt i Gaza är ett mål. Det gör ingen skillnad på dig som idrottsman eller som läkare eller ingenjör… det är ingen skillnad på människors hem och ett sjukhus eller en skola eller vad som helst. Är man palestinier så är det en anledning för Israel att attackera dig. Sådan är situationen i Gaza nu.

Fadi Deeb, född 1984 i Shuja'iyya-distriktet i Gaza, har upplevt krig och israelisk terror under hela sitt liv.  Redan tidigt var Fadi intresserad av idrott och han blev snabbt en av det unga Palestinas mest framstående idrottsmän: han spelade fotboll, volleyboll, basket och tennis och 16 år gammal var han medlem i ett bra volleybollag i Gaza.

Den 4 oktober 2001 förändrades hans liv för alltid. Då sköts han i ryggen av en israelisk prickskytt. Han var bara 17 år.

– Det var under den andra intifadan. Jag sökte tröst i ett gammal arabiskt ordspråk; ”du måste vara som vattnet”, att bara flyta med och anpassa sig till omständigheterna, hur plågsamma de än är. Mitt liv skulle inte ta slut där och då, berättar Fadi Deeb för France24.

Den inställningen har han hållit fast vid, och när Fadi Deeb gör debut i kulringen på Stade de France i Paris på söndag, är han en symbol för hela det palestinska folket:

– Vi finns här, vi lever och vi jagar våra drömmar. Vi ger inte upp. Jag tävlar för de mer än 40 000 döda och över 90 000 skadade i Gaza. Jag tävlar för alla palestinier, konstaterar han. Jag vill visa att Palestina fortfarande existerar och att vi har hopp och drömmar om framtiden.

Istället för att ge upp började Fadi träna olika para-sporter: rullstolsbasket, bordtennis. Han utmärkte sig i flera grenar inom para-friidrotten: kulstötning, diskus och spjut. Han tränade under förhållanden som de flesta skulle betrakta som omöjliga. Det var en träning som ofta handlade lika mycket om improvisation och uppfinningsrikedom som om fysisk uppbyggnad: träningsmöjligheterna i Gaza var begränsade redan från start, och idag har israelerna bombat bort i princip hela den palestinska idrottsliga infrastrukturen: stadionanläggningar och sporthallar.

– Ibland har vi inte tillräckligt med utrustning, så vi använder allt vi kan hitta, som stenar, bilhjul eller metallbitar, berättar han om den dagliga kampen att kunna träna.

– Det handlar om att försöka se positivt på villkoren; ofta väger det jag tränar med mer än vanlig standardutrustning; det blir både en fysisk och mental träning.

Samtidigt måste Fadi träna och idrotta under en stor psykisk och personlig press. Bland de 40.000 döda finns 15 medlemmar av Fadi Deebs egen familj, offer för en av de urskiljningslösa israeliska bombattackerna. I december dog hans bror i ett bombanfall. Fadi fick dödsbudet när han spelade en turnering i rullstolsbasket i Frankrike.

– Jag har alltid telefonen med mig, överallt. Jag vet att de samtal jag har med mina nära och kära kan vara det sista. Min familj är kvar i Gaza. Den har delat upp sig i fyra grupper; om en grupp blir attackerad så kan de andra fortfarande vara vid liv… men det finns ingen säker plats på Gazaremsan. Alla är ett mål för mördarmaskinen.