Lärarmarsch ska ena yrkesgruppen
Till helgen genomförs Lärarmarschen på sex olika orter i Sverige. Huvudkravet är ett stopp för nedskärningar och effektiviseringskrav inom skolan.
– För varje år blir det lite större klasser och lite mer att göra utan att det skjuts till mer resurser. När löner höjs och materialkostnader ökar kompenseras inte det. Det blir en nedskärning i praktiken, säger Mattias Axelsson som jobbar som gymnasielärare i Göteborg.
Han är också en av initiativtagarna till Lärarmarschen som genomförs 18-19 maj i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Jokkmokk och Uppsala. Huvudkravet är ett stopp för nedskärningar och effektiviseringskrav inom skolan.
– Nio av tio kommuner gjorde nedskärningar inom skolan 2018. Och allt talar för att det blir mer de kommande åren.
Mattias Axelsson beskriver hur besparingarna leder till en ond spiral där vikarier inte sätts in, vilket ökar arbetsbördan på ordinarie personal, vilket leder till fler sjukskrivningar.
Men han påpekar också att nedskärningarna inte är något unikt för skolan utan drabbar offentlig sektor generellt.
– Hela välfärden är under attack.
Lärarmarschens arrangörer säger inte hur problemen i skolan ska lösas, utan bara att det måste bli en balans mellan krav och resurser.
– Det här är ett gräsrotsinitiativ för att stoppa nedskärningarna. Arbetsmiljön är orimlig vilket leder till lärarbrist.
Mattias Axelsson menar att ett viktigt syfte med Lärarmarschen är att ena lärarkollektivet.
– Det är så lätt att problemen individualiseras. Men i Lärarmarschen ställer många samma krav och visar solidaritet med varandra. Vi måste visa de som bestämmer att situationen är ohållbar.
– Ska alla i Sverige få en bra utbildning måste man tillföra resurser. Vi kan inte låta lärarna betala med sjukskrivningar. Jag älskar mitt jobb, men till slut orkar man inte.