Nazistdemonstrationen i Jönköping på 1 maj upprör många och med rätta. Som vi skrev i förra veckan: Att nazister begär och får tillstånd att demonstrera på 1 maj är och skall betraktas som en provokation.
Men hur skall frågan betraktas mer principiellt. Omfattas nazistiska organisationer av den grundlagsfästa demonstrationsrätten och därmed av rätten att demonstrera också på 1 maj, som en del andra borgerliga provokatörer?
Kommunistiska Partiet har sedan många är drivit kravet på förbud av nazistiska organisationer; vi anser att sådana organisationer helt skall uteslutas från de demokratiska fri- och rättigheterna.
Krav på ett nazistförbud är inte ett påfund från vår sida. Vi reser det med stöd från domarna i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, där nazismens förklarades som en kriminell rörelse och som ett brott mot mänskligheten, och med stöd från FN:s rasdiskrimineringskonvention från 1966, som Sverige skrivit under och som i sin paragraf 4 kräver att organisationer som verkar för rasism skall förbjudas.
Kravet är alltså fast förankrat i de antifascistiska och antirasistiska kamperna och i deras historiska segrar.
Nu kan man invända att det inte är alldeles lätt att definiera vad som är en nazistisk eller en rasistisk organisation. I Sverige som i de flesta europeiska länder strävar sådana organisationer numera efter en mer rumsren framtoning, där det öppet nazistiska tas bort och/eller förnekas (när det passar sig). Så har tidigare Nationalsocialistisk Front bytt namn till Svenskarnas Parti, en omvandling som inkluderar ett städat parlamentariskt framträdande. Det är lite av SD:s omvandling över stuket.
För vår del tvekar vi inte att stämpla Svenskarnas Parti som nazistiskt, trots den lilla och mest patetiska ansiktslyftningen, en karaktäristisk som understryks av knivskärningarna i Malmö på 8 mars. Svenskarnas Parti är ett nazistiskt våldsparti.
Men nu är det inte vi som skriver eller tolkar lagarna. Här i Sverige motsatte sig borgerligheten från första stund ett nazistförbud – man ville inte rota i eget brunt förflutet.
På den vägen är det. Trots upprepad kritik från ansvarig FN-kommitté har Sverige enträget vägrat uppfylla kravet på organisationsförbud i rasdiskrimineringskonventionen.
Argumentationen är förment demokratisk, men bockfoten sticker fram då och då, som när Carl Bildt och andra accepterar den ukrainska nazismens nationalistiska förklädnad och rentav betecknar den som demokratisk. Man förbjuder inte krafter man kan ha nytta av.
Nu är frågan om ett nazistförbud inte centralt vad gäller den demonstration som Svenskarnas Parti fått tillstånd att genomföra i Jönköping på 1 maj. Svenskarnas Parti är inte förbjudet och kommer inte att vara det om tre veckor.
Men betyder det att polismyndigheten i Jönköping bara har att utfärda det begärda demonstrationstillståndet? Alls inte. Saken är mer komplicerad än så, givetvis för att tillståndet gäller 1 maj, en dag som sedan mer än 100 år mutats in av arbetarrörelsens organisationer, men framförallt för att en nazistisk och rasistisk demonstration i sig utgör ett brott.
I Sverige är hets mot folkgrupp i lag förbjuden. Lagen infördes redan 1948 och riktades då mot antisemitisk propaganda, men den har därefter skärpts och utvidgats. Det är således förbjudet att offentligt ”hota eller sprida missaktning för folkgrupp […] med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning”.
Förbudet gäller alla yttranden utanför den strikt privata sfären. Du kan inte dömas för vad du säger hemma vid ditt eget köksbord, men utanför den egna dörren och särskilt i offentliga sammanhang har du att vakta din tunga.
En demonstration är ett i högsta grad offentligt sammanhang. En nazistisk demonstration, till och med en tyst nazistisk demonstration, är därvid ett hatbrott, då nazismen är en rasideologi som dömer ut vissa folkgrupper som mindervärdiga. Detta slog Högsta domstolen fast i en dom 1999, där en man dömdes för hets mot folkgrupp för att han burit på märken med nazistisk anknytning. Han dömdes alltså inte för vad han sa, utan för att han offentligt framträdde som nazist.
Alltså. Nazistiska organisationer är inte förbjudna i Sverige. Men det är förbjudet att offentligt framföra nazistiska åsikter, vilket borde vara nog och mer än nog för polismyndigheten i Jönköping att neka Svenskarnas Parti rätten att demonstrera. Att ge demonstrationstillstånd är att ge tillstånd till brott.
Lagar kan som bekant tolkas på allehanda sätt, så alla är säkert inte överens om denna vår tolkning. Men alla antirasister bör hålla sig till den och kräva att den tillämpas om och när Svenskarnas Parti eller någon annan nazistisk eller öppet rasistisk organisation begär tillstånd att demonstrera.
De demokratiska friheterna inbegriper inte friheten att begå brott. Därför bör det nazistiska demonstrationstillståndet i Jönköping återkallas.
