Det går sannerligen ingen nöd på nyvordne konsulten Göran Persson. Så kasserade han nyligen in 100.000 kronor för ett timslångt föredrag om manliga härskartekniker, ett ämne som han åtminstone behärskar som ivrig utövare.
Hur mycket Persson tog betalt när han i somras sålde sig som lobbyist för bilindustrin är en väl bevarad hemlighet. Men låt oss gissa att summan inte var lägre.
100.000 kronor i timmen! Ingen dålig timpeng för en avdankad politiker med tvivelaktigt rykte. Men ändå inte tillräckligt för Persson, som trots fantasilönen fortsätter att leva gott på skattebetalarnas bekostnad.
Under sitt första år som fd statsminister har Persson kvitterat ut full statsministerlön. Det har givit honom 121.000 kronor i månaden utan minsta motprestation.
Reglerna säger att eventuell lön skall reducera såväl avgångsvederlaget som den statsrådspension som Persson kan börjar kvittera ut från och med 6 oktober i år. Ynka 55.770 kronor i månaden.
Men sådan bidragsreducering är inget för Göran Persson. För att få ut sitt fulla bidrag låter Persson lönen stanna i sin konsultfirma och så blir han hux flux utan inkomst, trots sina 100.000 kronor i timmen. Planen är att firman skall drivas med underskott fram till dess att Persson fyller 65 år och inte längre behöver dra av inkomst från pensionen. Vilket han säkert kommer att klara av. Det kostar på att vara godsägare.
Det hela är naturligtvis skamligt bortom anständighetens gräns. Här gapas det om att ingen skall tillåtas leva på bidrag. Alla påstås ha arbetsförmåga, till och med de arbetsoförmögna. Och så inrättar politikerna ett system som låter dem själva leva på bidrag hur länge de vill och oavsett om de har jobb och inkomst eller ej.
Man kan och skall naturligtvis förfasa sig över Perssons girighet. Men han är ändå bara en skamlös representant för ett än mer skamlöst privilegiesystem. Det som politikerna pådyvlar oss andra gäller inte för dem själva. De lever och skall enligt egen uppfattning leva under helt andra villkor än dem de säger sig representera, skall leva som direktörer för AB Sverige, med fallskärmar och allt.
Tänk om politiker tvangs leva under samma villkor som vanligt folk, med genomsnittliga löner, vanliga a-kassa och vanliga pensioner. Nog skulle de då tänka sig för både en och två gånger innan de genomför alla försämringar, av rent egenintresse.
Privilegiesystemet är inrättat för att politiker inte skall drabbas av sina egna beslut. Av samma skäl bör alla demokrater kräva att det avskaffas. Retroaktivt. För att ett politiskt system som avskiljer politiker som en privilegierad grupp för sig inte kan kallas demokratiskt.
Proletären 39, 2007
