Så var det dags igen. Nordkorea har genomfört ett kärnvapenprov och hela den liberala världen går i taket av unison upprördhet, som om nordkoreanska kärnvapen skulle vara farligare än andras.
Låt oss först säga som vi alltid säger när Nordkoreas kärnvapen skriver krigsrubriker: Vi är mot kärnvapen; vi är för en fullständig och omedelbar kärnvapennedrustning, så att detta fruktansvärda, rent morbida vapen försvinner från jordens yta; vi uppmanar alla fredsälskande människor att kräva en sådan nedrustning, lika för alla kärnvapenländer.
Men med detta sagt måste utvecklingen på den koreanska halvön analyseras konkret. För vem hotar egentligen vem?
Nordkoreas kärnvapenprov stämplas som en provokation av en unison västvärld, vilket man väl kan förstå. Hur kan detta lilla land understå sig att åter trotsa världssamfundets diktat, särskilt när till och med Kina sällat sig till kritikerna?
Blickfånget är mer än lovligt begränsat. För var fanns de upprörda kommentarerna i förra veckan, då den kärnvapenbestyckade amerikanska ubåten USS San Francisco och andra amerikanska krigsfartyg stävade in i Japanska havet för en samövning med den sydkoreanska marinen?
Enligt sydkoreanska media var USS San Fransiscos närvaro bara några mil utanför Nordkoreas kust avsedd som en varning. Som ett hot, alltså. Men om detta har inte skrivits en rad i svenska media.
Minns för övrigt den hysteriska uppmärksamheten kring Nordkoreas uppskjutning av en vädersatellit i december i fjol. I förra veckan sköt Sydkorea upp en satellit i omloppsbana kring jorden, efter två misslyckade försök. Vem har hört talas om denna rymdverksamhet?
Sakförhållandet på koreanska halvön är att det aldrig slutits något fredsavtal efter Koreakriget 1950-53, bara ett stilleståndsavtal. I formell mening pågår alltså kriget fortfarande. Ansvaret för detta vilar helt på USA, som vägrat skriva under ett fredsavtal, trots idog begäran från Nordkorea. Av geopolitiska skäl vill USA upprätthålla spänningarna i denna del av världen.
Under Koreakriget odlade USA långt gångna planer på att använda kärnvapen mot Nordkorea, men med Hiroshima och Nagasaki i färskt minne ansågs det politiska priset för högt. Efter kriget placerade USA ändå ut kärnvapen i Sydkorea och Nordkorea finns med i den grupp länder, som USA pekar ut som möjliga kärnvapenmål.
USA är det enda land som uttalar en offensiv kärnvapenstrategi.
Det är i denna kontext som Nordkorea utvecklar sitt kärnvapenprogram, i strikt defensivt syfte. Lärdomen från Irakkriget är given: USA angrep Irak för att Irak inte hade några massförstörelsevapen. USA angriper inte Nordkorea för att Nordkorea har kärnvapen.
Vi är emot kärnvapen. Men vi moraliserar inte över ett land som utvecklar kärnvapen i syfte att avskräcka ett kärnvapenhot som pågått i mer än 60 år och som fick sitt senast uttryck så sent som i förra veckan.
Varför så tyst om USS San Fransisco? Det är frågan att ställa när drevet åter mobiliseras mot Nordkorea.
