Angreppen mot demokratin fortsätter med nya och farliga steg. Tidöregeringen har redan drivit igenom flera lagar som urholkat rättssäkerheten och skapat förutsättningar för en polisstat. Hemlig avlyssning utan brottsmisstanke är sedan hösten 2023 tillåtet och i våras presenterade justitieminister Gunnar Strömmer förslaget att även barn under 15 år ska kunna avlyssnas och övervakas utan brottsmisstanke.
Nu har borgerliga politiker och tyckare börjat använda Palestinasolidariteten istället för gängkriminaliteten som förevändning för tänkta inskränkningar i yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten. I snart två år har alla, verkligen alla, som deltagit i protesterna mot Israels folkmordspolitik baktalats och demoniserats. Terrorkramare, islamister och antisemiter är de vanligaste invektiven från Israellobbyns sida.
Nu höjs flera röster för att Palestinaaktivister inte ska få demonstrera mot det pågående folkmordet.
Den liberale riksdagsledamoten Fredrik Malm har i flera inlägg på sociala medier beklagat sig över att han överallt i de kvarter han brukar röra sig stöter på olika Palestinaaktivister och att han störs av deras högljudda budskap och att det viftas med Palestinaflaggor. ”Min enkla slutsats är att Palestinarörelsen i Sverige är våldsbejakande, antisemitisk och islamistisk”, skriver Fredrik Malm som också menar att ”det är helt orimligt att Sverige betraktar dessa protester som ett normalt inslag i ett land med yttrandefrihet”.
Så uttrycker sig alltså en svensk liberal och folkvald riksdagsledamot år 2025. Det är inte bara magstarkt och häpnadsväckande, det är direkt antidemokratiskt.
Snabbt hoppar det borgerliga etablissemanget på tåget. På Svenska Dagbladets ledarsida skriver Peter Wennblad att “Palestinaaktivisterna förstör demokratin”. Han erkänner visserligen att aktivisternas agerande inte är olagligt men svartmålar sedan såväl den svenska som den internationella Palestinarörelsen.
Den har lämnat normgemenskapen, skriver han och anklagar alla Palestinaaktivister för att ”utöva sin informella makt över det offentliga rummet”. Att ordna protester och använda sin yttrandefrihet för att väcka opinion och försöka påverka politiker ser denne patentdemokrat som problematiskt och något som förstör demokratin.
Wennblad stannar inte där. Det han kallar för ”den radikala delen” av Palestinarörelsen ”har starkt våldskapital i ryggen”, påstår han. Som bevis anför han att den iranska flaggan synts vid några Palestinademonstrationer efter att Israel oprovocerat attackerat Iran.
Det är ett absurt påstående. Om det är några flaggor som kan sägas symbolisera extremism och ett starkt våldskapital är det USA:s och Israels flaggor. Så reagerade många starkt på att proisraeliska deltagare i Pridetåget i Stockholm viftade med tiotalet Israelflaggor från flaket på ett militärfordon.
Wennblad spår att Gazakonflikten kan bli en stor valfråga i nästa års svenska riksdagsval. Det kan vi verkligen hoppas. Då kan inte politikerna längre ducka frågorna om det pågående folkmordet och Sveriges undfallenhet inför den israeliska statsterrorismen. Idag gör vare sig regeringspartierna eller den så kallade oppositionen något konkret för att stoppa Israel. De gömmer sig bakom ord om att frysa EU:s handelsavtal med Israel, som de vet i praktiken blir svårt att få igenom, och de accepterar samtliga kolonialism och ockupation genom att föra fram en tvåstatslösning.
De som står upp för det palestinska folkets självklara rätt till sitt eget land och pekar på att enstatslösningen är den enda rätta och rimliga vägen fram får idag allt svårare att framföra sin åsikt. I etablissemangets ögon är en enstatslösning nämligen antisemitisk och odemokratisk.
Fler och fler politiska uttalanden och paroller riskerar att bli förbjudna. Det senaste året har det pågått rättsprocesser i både Storbritannien och i Tyskland om att förbjuda parollen ”from the river to the sea”, alltså att uttrycka en enstatslösning, att det palestinska folket ska få tillbaka allt sitt stulna landområde, ”från floden till havet”.
I Tyskland har demonstranter också gripits för att de ropat ”Israel barnamördare”. Även det har lett till flera uppmärksammade domstolsförhandlingar där den tyska förvaltningsdomstolen ännu så länge säger att detta ryms inom yttrandefriheten.
Repressionen har också nått Sverige. Nyligen avslog polisen en tillståndsansökan för en Palestinademonstration i Landskrona, med resultatet att de som vill protestera mot folkmordet inte får göra sina röster hörda.
Tidigare i somras dömdes Kommunistiska Partiets medlem Ulf Halldin för brott mot ordningslagen efter att ha arrangerat ett 1 maj-möte i Halmstad, trots att ansökan om tillstånd lämnats in i god tid. Polismyndigheten menade nämligen att tillståndet för just 1 maj skulle ha lämnats in separat.
Så försöker det borgerliga etablissemanget diktera vad som får sägas och inte, vilka som får demonstrera och inte, vilka som får arrangera politiska möten och inte. De svenska lagarna kring mötes-, demonstrations- och yttrandefrihet är omfattande och grundlagsskyddade. De är tillkomna i kamp, där arbetare och andra progressiva tvingat sig till dessa rättigheter. Nu är lagarna utsatta för angrepp, både via politikernas lagförslag och domstolarnas tillämpning.
Åsikter som går på tvärs med borgerlighetens krigshets och folkmordsförsvar tystas med administrativa och byråkratiska hinder. När det inte räcker till så vilar den borgerliga åsiktskorridoren ytterst på dess våldskapital. Högerns försök att inskränka vår mötes-, demonstrations- och yttrandefrihet måste slås tillbaka!
