Hoppa till huvudinnehåll
Av
Elektriker

Ledarkrönika: Med eller utan avtal

Vänstern i Storbritannien överlåter till högern att företräda arbetarklassens röster i brexitdramat.


Nu drar brexitdramat ihop sig till en möjlig final. I medierna rapporteras det timme för timme om vad som händer och sker i det brittiska parlamentet. Journalisterna sitter som på nålar och den europeiska eliten svettas av oro över att det förenade kungariket är på väg att krascha ut ur EU.

Det var många som trodde att brexit skulle genomförts under den gångna våren. Den hotfullt skälvande dagen skulle enligt planen varit den 30 mars. Men som bekant fick Theresa Mays utträdesavtal stryk i underhuset och marken rämnade under hennes fötter.

In på scenen kom yrvädret Boris Johnsson och lovade ”deal or no deal”, men att brexit den 31 oktober gäller. Istället för att lätta på trycket trissade han upp stämningen med orden ”Do or die”.

Trots det rafflande dramat ska man inte dras in skådespelet utan betrakta det hela nyktert. Men man kan inte förneka att det är något utöver det vanliga som händer. En av Europas största ekonomier håller på att lämna EU.

Det ena maktpartiet i Storbritannien håller på att falla sönder. Bara det att 21 av de tyngsta konservativa parlamentsledamöterna uteslöts ur partiet visar på att brexit sliter sönder den gamla ordningen på andra sidan Nordsjön.

Järnladyn Margret Thatcher vrider sig säkert i sin grav när hennes parti imploderar.

Hur står det då till inom ”vänstern”?

Vänsterikonen Jeremy Corbyns Labour sluter upp bakom de som vill förhala och i praktiken hålla kvar landet inom EU. Fram träder en politisk ordning, där det är högern som driver klasskravet om att lämna EU. Ett riktig arbetarparti hade tagit initiativet från Tories och lämnat EU i linje med resultatet i folkomröstningen.

Istället låter sig Labour bli en del av det politiska schackrandet och släpper fram en opportunistisk borgare som Boris Johnsson att företräda arbetarklassens röster.

På den östra sidan om engelska kanalen börjar den alltid så kolugne EU-förhandlaren Michel Barnier bli nervös. En hard brexit är en tänkbar realitet och därmed stora ekonomiska, men även politiska, risker för det europeiska kapitalet.

Den vildsinte Boris Johnsson har lovat ett utträde den 31 oktober med eller utan avtal vilket tagit EU-eliten på sängen.

Nog säger det något om vår tid. Den gamla ordningen rämnar och det säkra är inte längre säkert.

Då är det hög tid för ett organiserat EU-motstånd värt namnet för att navigera rätt i denna snårskog av motsättningar.

Vi kommunister, tillsammans med andra progressiva och demokratiska krafter här i Sverige, har vårt ansvar att axla. Länge leve svexit!