Historia: Röda armén befriade fångarna i dödslägret

När världen på måndag högtidlighåller Förintelsens minnesdag, finns representanter för Ryssland inte med. De är utestängda från ceremonierna i den polska staden Oświęcim, 60 kilometer väster om Kraków. Däremot är den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu välkommen att delta. Med premiärministern Donald Tusks goda minne är Netanyahu inbjuden av Polens president Andrzej Duda.

Den Internationella brottsdomstolen (ICC) i Haag, som erkänns av Polen, har utfärdat en häktningsorder Netanyahu för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten för det barbariska slaktandet i Gaza. Trots det har Tusk som nu också när Polen är ordförandeland också leder EU:s arbete, förklarat att Netanyahu får fri lejd i Polen.

I en undersökning publicerad på sajten euractiv.de menar 52 procent av polackerna att Netanyahu bör gripas om han kommer. Bara 22 procent var positiva till att Netanyahu släpps in och får fri lejd i Polen.

Det var den kyliga lördagen den 27 januari 1945 som de första soldaterna i Röda Arméns 1:a Ukrainska frontarmé under marskalk Ivan Konev, nådde fram till den lilla staden Oświęcim i södra Polen. Och till förintelselägret Auschwitz.

Det var stridshärdade män och kvinnor som nådde Auschwitz. De hade marscherat från striderna mot nazi-ockupanterna i Sovjet-Ukraina, genom Tjeckoslovakien och Polen; bara drygt tre månader senare skulle de tillsammans med Georgij Zjukovs 1:a Vitryska frontarmé hissa den röda fanan över Berlin, det som markerade slutet på det krig i Europa som kostat 85 miljoner liv. De hade också varit med och befriat koncentrationslägren Majdanek söder om Warszawa, Belzec och Sobibor i Lublindistriktet, Chelmno utanför Łódź och Treblinka nordväst om Białystok. Läger där mer än två miljoner människor dödades, de flesta judar från ghettona i de polska städerna.

Soldaterna hade sett det mesta.

Men det de fick se i Oświęcim trotsade allt.

I en intervju i tidningen Irish Times den 28 januari 2005 berättade Röda armé-översten Anatolij Shapiro, då 92 år gammal, om det han möttes av.

– Människor i randiga kläder som inte var mer än skelett. De kunde inte prata. Deras ögon var tomma. Vi berättade att vi var Röda armésoldater och att vi kommit för att befria dem. De började ta på våra uniformer som om de inte trodde oss: vi tvättade dem, klädde dem och gav dem mat, berättade Anatolij Shapiro, själv av judisk börd.

I lägret fanns då bara 8.000 mänskliga spillror. Den 17 januari, en vecka efter att Röda Armén gått över floden Wisła och in i Polen, gavs ordern att tömma lägren i det som var lägerkomplexet Auschwitz. 56.000 utmärglade fångar i tunna kläder och trasiga skor tvingades ut på marsch till Wodzisław Śląski vid tjeckiska gränsen, 63 kilometer bort. Det var 20 grader kallt. 15.000 fångar dog under marschen och resten packades in i godståg och kördes till andra läger där många av dem mördades.

Uppemot 1,5 miljoner människor dog i Auschwitz-Birkenau, det två och en halv kvadratmil stora lägerkomplexet.

Trots att överste Shapiro varit vid fronten ända sedan det tyska anfallet mot Sovjetunionen 1941, blev han chockad av det han såg när han med de första rödarmisterna körde in i lägret.

– Jag hade sett så många oskyldiga människor dö. Jag hade sett hängda människor. Jag hade sett människor som bränts till döds. Men det jag fick se i Auschwitz var jag helt oförberedd på.

Bland det de sovjetiska soldaterna upptäckte fanns ”berg av löständer, glasögon och mänskligt hår”. De hittade två överlevande barn – resten hade gasats ihjäl eller utsatts för fruktansvärda medicinska experiment. Ansvarig för dem var den ökände läkaren Josef Mengele.

I samband med 60-årsminnet av Auschwitz befrielse mindes menige soldaten Koptjev Gamolov, då bara 18 år gammal, att bland ”de svältande och utmattade fångarna fanns en som gjort en liten röd fana. Han hade hört kanonmullret komma närmare och förstod att Röda armén var på väg”.

Auschwitz var det största av de många förintelseläger som skapades efter den beryktade konferensen i Berlinförorten Wannsee i januari 1942. En rad högt uppsatta nazister och SS-officerare, däribland Reinhard Heydrich och Adolf Eichman, diskuterade hur man mest effektivt skulle utföra den förintelse av det judiska folket som Hitler och hans stab beslutat om redan tidigare.

Men när förintelselägren började byggas hade Hitlerregimen redan byggt hundratals ”vanliga” koncentrationsläger, KZ. De första upprättades redan 1933, direkt efter att Hitler tagit makten. Dachau, Sachsenhausen och Buchenwald var läger som organiserades av väldisciplinerade SS-trupper; lägren fylldes av kommunister, fackföreningsfolk och socialdemokrater.

Dachau, Sachsenhausen och Buchenwald, där den tyske kommunistledaren Ernst Thälmann avrättades den 18 augusti 1944 efter elva år i isoleringscell, var formellt sett inga förintelseläger – ändå mördades drygt en miljon av de 1,6 miljoner fångar som fanns i lägren. I kvinnolägret Ravensbrück, upprättat 1938, mördades enligt olika källor uppemot 90.000 av de 150.000 fångarna.

Idag förringas Röda Arméns avgörande roll i befrielsen av koncentrationslägren och segern över Hitlertyskland. Muséet och minnesplatsen i Auschwitz-Birkenau nämner i sin inbjudan till högtidlighållandet av 80-årsminnet, att det var Röda Armén som befriade fångarna i lägret. Det gör däremot inte de Judiska församlingarna i Stockholm och Malmö eller SVT:s Kunskapskanalen. 

Forum för Levande Historia nämner inte heller Röda Armén men har till minnesstunden i Eric Ericson-hallen i Stockholm bjudit in kungen och drottning Silvia. Att att Silvias pappa Walther Sommerlath var aktiv nazist och tjänade pengar på utrotningen av judar anses inte störa högtiden.