Intervju: Micke Evhammar om nya katastrofromanen: ”Vill sätta den i näven på regeringen”

Peter sitter på tunnelbanan när något fruktansvärt händer. En stor smäll. Tunnelbanetåget vräks av spåret och allt blir nattsvart. När han återfår medvetandet är ingenting vad det en gång varit. Har Stockholm blivit atombombat? 

Det är premissen i Hårt regn, Micke Evhammars nya kortroman som ges ut i dagarna på Ordfront förlag. Boken, berättar Micke Evhammar, är sprungen ur en oro över den politiska utvecklingen – och över krigshetsen.

– Förra våren när man helt plötsligt bestämde sig för att gå med i Nato utan knussel… då blev jag orolig. Jag skrev boken i någon slags affekt under sommaren förra året och förlaget nappade. 

– I grund och botten är det naturligtvis rädslan över kriget, atombomben. Det ganska naiva tänket att ”nu kommer vi under Natos kärnvapenparaply”. Men paraplyer skyddar inte så mycket. Man blir ju ett mål också. Men det handlar inte bara om Ryssland, utan hela alltet. Framför allt över vilken värld vi lämnar till våra barn.

Mikael Evhammar tycker att det talas för lättvindigt om kärnvapen. 

– Det är lite som det alltid är: det kommer inte drabba oss. Man snackar om strategiska och taktiska vapen. De ”taktiska” kan ju vara hundra gånger värre än Hiroshimabomben. Och det finns bomber som är tretusen gånger värre. Det är svårt att greppa vad ett kärnvapenkrig skulle innebära.

Boken skiljer sig en del från Micke Evhammars tidigare verk, som oftast varit arbetsplatsberättelser eller kärlekshistorier med avstamp i arbetslivet eller vardagen. Men Peter känns inte helt främmande för den som läst Evhammar tidigare och bekantat sig med hans andra rollfigurer. 

– Man skriver mycket utifrån sig själv, det går inte att komma ifrån. Peter har också ett förflutet i byggsvängen och många andra likheter med mig själv. Ett tag tänkte jag till och med kalla honom för Micke.

Just nu känns katastrofens Stockholm dock ganska avlägset. Micke Evhammar befinner sig på landet i Roslagen. Solen skiner, fåglarna kvittrar.

– Och jag går bara och väntar på recensionsdatum. Får se vad domen blir… [skratt].

Helst hade Micke Evhammar velat sätta boken i näven på regeringen. Men även på sossarna.

– De är lika stora skurkar i det här med Natonärmandet. Hela riksdagen egentligen. Vänstern har väl försökt sprattla emot lite, men de sätter fingret i luften lite för ofta. Det är svårt att hitta ett samlat motstånd. Jag är med i Svenska freds och de gör väl vad de kan, men det är bara en viskning i stormen. Det skulle behöva vara så många fler som är med tyvärr.

Det för mig till den klyschiga slutfrågan… vad önskar du dig allra mest just nu?

– Naturligtvis att man hamnar i nån slags förhandlingsläge i Ukraina med Ryssland. Så det blir någon vapenvila i alla fall. Man kan koppla in FN och få nåt stopp på tokerierna. Det behövs en mer sansad diskussion och debatt kring det hela, det är inte så svartvitt. Jag förstår att det lätt skildras som ”good guys vs bad guys”, men det är inte så enkelt.

– Det är en önskan. Och från ett personligt perspektiv… så är det så klart att boken kan tränga igenom bruset. Jag tycker att den förtjänar det. Det behövs något som skakar om. När man ser hur mycket dravel som publiceras och recenseras blir man bedrövad.