Motståndsfästet Jenin

”Jenin blöder men gör motstånd.” Det var budskapet som spreds på sociala medier när flyktinglägret på Västbanken utsattes för brutala israeliska attacker i början av juli.

Israel skickade in 1.000 marktrupper, pansarvagnar och militära bulldozrar, som i sin väg genom de trånga gatorna krossade bilar och delar av bostäder. Palestiniers hus gjordes till militära posteringar och invånarna låstes in eller drevs bort. 

Fjärrstyrda skjutvapen testades. Vatten och el stängdes av. Raketer sköts från drönare och Apache helikoptrar. Två sjukhus attackerades och ett av dem fylldes med tårgas. 

Staden Jenin på det ockuperade Västbanken är för många palestinier en symbol för lidande och sorg – men också för strid och motstånd. Jenins historia visar att ockupationsmaktens försök att kuva folket ständigt möts av ett motstånd som finner nya sätt att överleva och växa igen. 

Lägret i Jenin uppfördes 1953, för att hysa palestinierna som fördrevs från sina byar i samband med staten israels bildande 1948. Platsen bär historiska minnen av motstånd.  

Mellan 1936 och 1938 var Jenin ett centrum för upproren som leddes av Izz al-Din al-Qassam mot den brittiska ockupationen. 

I ”Slaget om Jenin” 1948 skulle de israeliska trupperna ockupera staden, men de sionistiska inkräktarna slogs tillbaka under hårda strider i Qualbatya i norra Jenin. Hos vissa i den israeliska militärledningen väcker det fortfarande skräckfyllda minnen.

Under det första stora palestinska upproret – intifadan – 1987-1993, som huvudsakligen bestod av fredliga massdemonstrationer över hela landet, slog de israeliska soldaterna sönder hus efter hus i Jenin, i jakt på ungdomar som kastat sten eller brandbomber.

I den andra intifadan 2002 mötte ockupationsmakten ett motstånd vars omfattning de inte var förberedda på, och de behövde mycket militär för att krossa det. Efter tio dagars strid låg Jenin i ruiner, med tusentals hemlösa, hundratals sårade och tiotals dödade.

Dagens ungdomar på Västbanken har vuxit upp med minnen från dessa tio blodiga dagar, vilka de också kallar “Slaget om Jenin”.

I september 2021 lyckade sex fångar dömda för terrorismen, rymma från det israeliska fängelse Gilboa, genom en tunnel som tagit tio månader att gräva ut. De togs tillfånga igen men för palestinierna var de hjältar. Alla sex var från Jenin.

Allt fler palestinier utför väpnade attacker mot israeliska militärposter och mot fanatiska bosättare. De vet att den israeliska ockupationen är dem övermäktig, men för en ungdom vars uppväxt präglats av fängelsevistelser och saknad över en familjemedlem eller vän som mördats står frågan: underkastelse eller motstånd.

Uday Tamimi var en sådan ung man. I oktober förra året dödade han en och sårade tre israeliska militärer vid en checkpoint i Shu’fat-lägret där han bodde.

”Uday sa att han inte skulle bilda familj, han ville strida mot ockupationen”, berättade Udays Tamimis far om sin mördade son.

Uday jagades i fem dagar under vilka han lyckades skjuta några fler israeliska vakter innan han dödades. Han var 22 år gammal.

Kämparna agerar som ensamvargar eller i brigader. Vissa brigader är självständiga medan andra är knutna till politiska falanger. I Jenin har flera brigader förenats i Jenin-brigaden. 

Taktiken liknar gerillans: snabba attacker, för att snabbt försvinna och agera någon annanstans med överraskande styrka. 

Israel hävdar att 50 attacker mot Israel har utförts från Jenin de senaste månaderna. Invasionen den 3-5 juli skulle göra slut på ”motstånds-terrornätverket”, enligt Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Men faktum är att det är just den brutala ockupationen som föder motståndet och ”terrorn”.

Israel vill även förgöra dem som med fredliga medel bjuder motstånd eller informerar om ockupationens brutaliteter.

För två år sedan klassades sex palestinska organisationer för mänskliga rättigheter som terroristorganisationer. Israeliska soldater invaderade kontoren, beslagtog datorer och svetsade igen dörrarna.

Bland annat drabbades Palestinska kvinnokommittéers förbund (UPWC) och Defense for Children Palestine (DCIP). DCIP stödjer och sprider information om palestinska barn som fängslats eller dödats. Kvinnoorganisationen UPWC arbetar för att stärka kvinnor i att utvecklas trots begränsningarna som ockupationen och patriarkala tankesätt medför.

Osloavtalet, som slöts 1993 under USA:s överseende, gav Palestinska myndigheten, som styrs av Fatah-partiet, ansvaret för säkerheten i det ockuperade Västbanken. Många anser att Palestinska myndigheten gör ockupationsmakten en tjänst genom att hålla tillbaka motståndet.

En vecka efter att de israeliska trupperna drogs tillbaka från Jenin för en månad sedan, landade Palestinska myndighetens ledare Mahmoud Abbas med sina dignitärer i Jenin. De lade en krans på motståndskämparnas grav, betraktade förstörelsen och lovade bistånd. 

Några dagar tidigare hade lägret besökts av en delegation från Fatah omgivna av säkerhetsvakter. Många bittra ord östes över dem: ”Var var ni när vi slaktades?” De som ville ansluta sig till begravningståget fick höra: ”Ut med er, förrädare”.

Säkerhetsvakterna som posterade sig i Jenin och omgivningen inför Mahmoud Abbas besök stannade sedan kvar. 

Jenin-brigaden hade manat till protestmöten för att kräva frigivning av palestinska motståndsmän i PA:s fängelser. På grund av den stora närvaron av Palestinska myndighetens säkerhetstjänst kunde protesten dock bara hållas inne i det starkaste motståndsfästet självt – Jenin.