Nedskärningarna slår hårt mot Hammarkullsskolan

Hammarkullsskolan har de senaste åren gjort stora satsningar. De har haft två lärare per klass där behov funnits, erbjudit barnen frukost, extra läs- och skrivstöd och studiehandledning på hemspråk. Detta har lett till bättre resultat, nöjda barn och föräldrar, färre bråk, minskade sjukskrivningar och lägre personalomsättning. 

Allt detta ska nu bort, tillsammans med en dryg tredjedel av personalen, då skolan står inför stora sparkrav. Ilskan över nedskärningsbeslutet och oron för skolans och barnens framtid är utbredd bland personalen. Proletären har träffat sex anställda på Hammarkullsskolan som tillsammans har nästan 70 års erfarenhet av att arbeta där.

Gurbet Demiral, specialpedagog som jobbat på skolan sedan 1985, är orolig.

– De senaste terminerna har vi sett goda resultat tack vare de satsningar vi har gjort. Det har tagit tid att bygga upp och nu kommer allt raseras. Det känns tungt.

– Många av våra barn kommer från svåra förhållanden med trauma och krig, de har enorma behov utöver själva utbildningen. Jag är rädd att vi inte kommer kunna ge dom det.

Diana Odobasic, skolkurator sedan 2005, fyller i.

– Lärande och hälsa går hand i hand och slutbetyg är i långa loppet brottsförebyggande. I Hammarkullen behövs mer resurser, inte mindre. Att man vänder de här barnen ryggen kommer att kosta både pengar och lidande i framtiden. Vi får trasiga vuxna som inte haft en chans. Snacka om att bädda för utanförskap i framtiden.

På Hammarkullsskolan går cirka 200 elever. Enbart en har svenska som modersmål.

– Att studiehandledning på hemspråk tas bort kommer leda till att de elever som behöver den inte kommer att kunna ta del av utbildningen, säger Sara Tadi. Hon är lärare och ger stöd i läsning och skrivning till elever med extra behov.

– Nedskärningarna kommer innebära att vi blir tvungna att jobba på ett sätt vi inte vill, som vi vet inte fungerar. Vi vet vilka resurser och åtgärder som krävs för att barnen ska kunna tillgodose sig kunskap. Det känns som att vår uppgift blir att förvara barnen, inte lära dem något.

Adelina Karaxha är lärare på skolan sedan 2014. Hon berättar att de har cirka 20 elever som behöver individuell träning.

– Vi som erbjuder särskilt stöd till eleverna kommer inte att kunna göra det i framtiden. Hade vi fått fortsätta hade de garanterat klarat nationella provet.

– Vi har kunnat visa ett helhjärtat engagemang för barnen eftersom att vi varit två lärare per klass där det behövts. Vi vet bäst hur man sköter skolan men ingen lyssnar på oss.

– Vi förväntas hålla samma kvalitet trots nedskärningar, hur har dom tänkt? flikar Sara Tadi in. Det är ju omöjligt. Politikerna som tror att vi kan få detta att gå ihop kan själva komma hit. Det kommer att drabba barnen, vår framtid. Snacka om inkompetens. De andra nickar instämmande.

Skolan har erbjudit eleverna frukost i närmare sex år, det har gett många barn en bra och lugn start på dagen.

– Alla får inte frukost hemma och vi har sett stor skillnad i hur barnen orkar och presterar när vi erbjudit det här på skolan, säger Adelina Karaxha och får medhåll från dom andra.

– En liten grej som gör så mycket!

Matilda Persson, lärare på skolan sedan 2014, menar att nedskärningarna går stick i stäv med läs- och skrivgarantin och barnkonventionen, som sedan årsskiftet är lag i Sverige. Senaste årens satsningar har gjort arbetsmiljön bättre.

– Personalen vill stanna här och det leder till kontinuitet som är viktig för barnen. Nu ska vi får mer att göra men färre resurser, det går inte ihop.

Att man vänder de här barnen ryggen kommer att kosta både pengar och lidande i framtiden.

Matilda Persson liknar nedskärningarna vid att man rycker undan kryckorna för barnen och förväntar sig att de ska kunna gå utan hjälp. Det blir orättvist när offentliga skolor måste anpassa sig medan privata kan locka till sig högpresterande elever och få mer resurser på vår bekostnad.

Alla fem känner sig svikna av Göteborgs politiker.

– Det är inte bara vår skola som drabbas, det är hela området, berättar Cornelia Walter, administratör på skolan sen fyra år tillbaks. Nytorpsskolan blir av med 18 tjänster, gratis simundervisning försvinner, bibliotekets verksamhet skall det karvas i. Den bemannade parkleken skulle bort men efter stora protester fick den vara kvar.

Adelina Karaxha vill få fortsätta att ta barnens behov på allvar.

– Varför ska man annars vara lärare? undrar hon.

– Det finns ett driv hos dom här barnen och vi tvingas svika dom, lägger Matilda Persson till.

Sara Tadi avslutar, – Vi kommer inte finna oss i detta! Vi ska försöka engagera föräldrar och boende i Hammarkullen så vi tillsammans kan stå upp för framtiden, det vill säga våra barn.