Hoppa till huvudinnehåll
Av
Kvinnopolitisk sekreterare

Ledarkrönika: Nog finns det pengar

Det är de senaste decenniernas skattesänkningar för de rika som utarmat välfärden. Där finns det pengar att hämta.


Så står då välfärden inför ännu en attack. Det är tydligt när man läser Ekonomirapporten, som Sveriges kommuner och regioner (SKR) släppte i maj i år.

Det är en dyster läsning för kvinnor, därför att den handlar om försämringar av kvinnors arbeten, arbetsmiljö och tillgänglighet till en bra förskola och äldreomsorg. Två viktiga förutsättningar för att kvinnor ska kunna arbeta och försörja sig själva. 

Ekonomirapporten beskriver prognoser för det ekonomiska läget för åren 2023 och 2024. I de sammanfattande slutsatserna skriver SKR att många kommuner och nästan alla regioner förväntas redovisa underskott både i år och nästa år. Och att resultaten i kommuner och regioner faller i år med nära 50 miljarder till minus 6 miljarder, för att sedan falla ytterligare till minus 28 miljarder 2024. Om inga åtgärder skulle vidtas.

Men åtgärder kommer att vidtas. Åtgärder som effektiviseringar, besparingar och eventuella skattehöjningar, skriver SKR. 

Men att det saknas pengar är en sanning med modifikation. Att den ena skattesänkningen efter den andra leder till minskade skatteintäkter är enkel matematik. Avsikten är politisk och planerad. Metoden är att genom skattesänkningar minska intäkterna, för att försämra den offentliga verksamheten, så att efterfrågan efter ett alternativ ska växa fram och vips bjuds det privata lösningar. 

Så går det till när en befolkning ska förberedas på att acceptera en försämring av de sociala villkoren utan att protestera. 

Visst finns det pengar.

Som ett exempel kan nämnas att 1990 låg skattekvoten, eller skattetrycket om man så vill, i Sverige på 50,4 procent av bruttonationalprodukten, BNP. 2020 var den nere i 42,8 procent. Inte så stor minskning, kan man tycka, men i reda pengar handlar det om 378,7 miljarder kronor. Så mycket mer hade stat, regioner och kommuner haft att disponera år 2020 om skattekvoten varit densamma som 1990.

Under ungefär samma tid ökade antalet miljardärer från 28 stycken 1996, till 542 miljardärer i kronor räknat år 2022.  

Där finns det pengar att hämta. Så den första åtgärden vad gäller skattehöjningar är att höja skatten för de rika.

Återinför arvs-, förmögenhets-, och kapitalskatten. En ny värnskatt är inte heller i vägen. Det borde förbättra intäkterna. Och att avskaffa jobbskatteavdraget, rot- och rutavdragen kan minska utflödet. Jobbskatteavdraget ska ersättas av höjda löner. Och rutavdraget ska inte behöva användas för att kompensera en bristande äldreomsorg.

Om sedan stridsyxan grävs ner, och Nato får klara sig utan Sverige, kanske ekonomin ljusnar något. Bara som tips till finansminister Elisabeth Svantesson. 

Hittills har det ju varit bom stopp från Svantesson till mer pengar. Så det är bara att inse att vi som vill ha en offentligt ägd välfärd, lika för alla och som styrs efter behov, får förbereda oss för att ta kamp för det. Det krävs en folklig mobilisering underifrån, och i den behöver kvinnorna gå i spetsen.