Öka takten i kvinnokampen

Internationella kvinnodagen 8 mars har firats i mer än 100 år. Rösträtt och 8 timmars arbetsdag var viktiga krav som uppnåddes efter många års kamp. På pappret är kvinnor och män jämställda.

Men frågan är om det ska ta ytterligare 100 år till jämställda löner. Man kan undra när man läser den slutrapport som Kommissionen för jämställda livsinkomster överlämnade till regeringen i början av februari.

Höj kvinnors löner. Det är slutsatsen man måste dra av kommissionens rapport ”Minska gapet. Åtgärder för jämställda livsinkomster”. Rapporten visar att med det senaste decenniets utvecklingstakt kommer det att ta hundra år tills gapet i disponibla inkomster mellan kvinnor som grupp och män som grupp stängs.

Oavsett hur man räknar landar det i ett gap på miljontals kronor och när alla inkomster läggs ihop; från arbete, näringsverksamhet, kapital och transfereringar visar det sig att det skiljer omkring sex miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män. Rapporten pekar också på den ojämställda fördelningen av offentliga stödåtgärder. Det gäller myndigheter som Arbetsförmedlingen och CSN, Försäkringskassan och Skatteverket. Sammantaget visar rapporten hur djupt patriarkala strukturer sitter i samhället.

LO:s Jämställdhetsbarometer använder sig av måttet faktisk månadslön där arbetstider och lönevillkor visar den disponibla inkomsten. Den genomsnittliga faktiska månadslönen år 2018 för kvinnor i arbetaryrken är 21.360 före skatt. Möjligen kan man anföra att siffrorna har några år på nacken men LO:s sätt att räkna ger en bild av vad en arbetarkvinna har att röra sig med. Lägg sen till att pandemin har förvärrat inkomstläget för kvinnor genom egen sjukfrånvaro och vård av sjukt barn, genom uppsägningar och permitteringar i kvinnodominerade yrken som handel och hotell och restaurang. Eftersom ersättningar räknas i procent av inkomst slår det sedan igenom i nivån på föräldrapenning, sjukersättning och pension.

Hundratusentals kvinnor går till sitt arbete i välfärden varje dag. Och miljoner kvinnor är beroende av att omsorgen om barn och äldre fungerar för att de ska kunna gå till sina arbeten. Välfärden är en angelägenhet för hela samhället och den ska drivas i en offentlig, demokratisk organisation där politiska beslut kan granskas och politiker ställas till svars. Arbetet ska utföras av utbildad personal och de anställdas villkor på jobbet är inte endast en fråga för personalen, utan för hela samhället.

Konsekvenserna av årtionden av nedskärningar och budgetdisciplin, av marknadsmodell och privatisering i sjukvård och äldreomsorg blev tydliga när Coronapandemin bröt ut. Ansvariga politiker visste att det var en kraftigt nedskuren organisation som mötte pandemin. Det hade personal upprepat larmat om. Nedskärningarna är beslutade av politiker och verktyget är New Public Management (NPM). NPM har det privata näringslivet som förebild och genom att lägga budgetansvar på lägsta möjliga nivå kan minsta lilla tvättlapp registreras. Hela styrningssystemet bygger på kontroll; av personal, av arbetstid och av varor.

Men NPM har urholkat tilltron till välfärden, sa den dåvarande regeringen, så 2016 tillsattes Tillitsdelegationen. Nu lanseras tillitsbaserad styrning som ny styrmodell. Chefer utbildas i att lära sig tillitsbaserat ledarskap, de ska inte bara prata tillit, de ska leverera tillit.

Men att gå från kontroll och minuträkning till det försåtliga tillit förändrar inte det grundläggande. Kravet på minskade kostnader i den offentliga välfärden kommer att ligga kvar. Då uppstår den situationen, att anställda, som bäst känner sina verksamheter, också är de som bäst vet var nedskärningar kan göras. Helt enkelt föreslå försämringar i den egna arbetsmiljön.

Det som behövs är en rejäl påse pengar, ja sannolikt en hel säck. Då handlar det om att sjösätta den utlovade skattereformen. Linjen måste vara att de som har störst tillgång till pengar ska betala högst skatt och att anslagen stannar i verksamheten.

Därför att det handlar om kvinnor.

På 8 mars måste flera frågor lyftas fram. Man måste se kvinnors underordning och de patriarkala strukturerna. Det handlar bland annat om att kräva samhälleliga insatser mot mäns våld mot kvinnor, att kräva förbud mot pornografi och att samtyckeslagen efterlevs.

Och att tempot ökar.