Öppen maktstrid i sargad socialdemokrati

Socialdemokraternas distriktsstyrelse i Göteborg kräver enhälligt att kommunalrådet Ann-Sofie Hermansson, som leder Socialdemokraternas fullmäktigegrupp i staden, omedelbart lämnar sina politiska uppdrag. Men Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson vägrar och väljer att inför offentligheten ta strid för sin politiska framtid. Distriktsstyrelsen står på sig och dess ordförande, före detta statsrådet Anna Johansson kallar till extra distriktsstämma i syfte att där rösta bort Hermansson.

För utomstående kommer striden oväntat. Historiskt har Göteborgs socialdemokrati gjort sig känd för att styras av starka ledare som hållit partifolket i herrans tukt och förmaning där motsättningar har sopats under mattan under ledstjärnan sammanhållning utåt. Men samtidigt är den interna kritiken mot Hermansson förståelig mot bakgrund av partiets stora väljartapp under hennes ledning. Ynka 20 procent i höstens val innebar slutet för ett kvarts sekel av sossestyre i rikets andra stad. 

Hermanssons debacle vad gäller väljarstöd följdes upp av ett misslyckat taktiskt agerande efter valet. I ett försök att behålla makten och ordförandestolen i kommunstyrelsen misslyckades Soffan Hermansson i sina inviter till de lokala mittenpartierna. Inviter som gick så långt att S i Göteborg helt vände ryggen åt sina forna samarbetspartier vänsterut.

Tydligt irriterade gick V-MP-FI då samman och kom överens med den samlade borgaralliansen om att dela posterna i Kommunstyrelsen sinns emellan. Ett parlamentariskt schackrande som tog Hermansson på sängen och i förlängningen ledde till att S ställdes utanför alla presidieposter i de kommunala nämnderna.

Här lades grunden till ett internt missnöje mot Hermansson bland ledande lokala S-politiker som förlorade möjligheter till arvoderade politiska poster. Lägg därtill en minst sagt tuff ledarstil, som hon säkert tillägnat sig under åren 2003-2008 då hon var politisk sekreterare åt partiets starke man Göran Johansson, kommunstyrelsens ordförande 1994-2009. Göran Johansson, ursprungligen ordförande i SKF:s verkstadsklubb, vars pondus underströks genom sitt säte i Socialdemokraternas partistyrelse och dess verkställande utskott, styrde Göteborg mycket efter eget skön och med ett nära förhållande till stadens borgerlighet och framförallt dess stora kapitalistiska företag. Det var hos denna man som Soffan Hermansson, med förflutet som truckförare på Volvo, hämtade sin politiska inspiration. 

Men tiderna förändrades och på 2010-talet förlorade socialdemokratiska arbetarpartiet sin breda väljarbas i Göteborg. Det är ett ödes ironi att det till delar skedde på grund av den stora arbetarstadens omvandling till evenemangsstad, ett av Göran Johanssons omhuldade projekt som finslipats under Ann-Sofie Hermanssons ledning. Ledstjärnan i den politiken är satsningar på innerstaden med dess handel och finkultur till förfång för ytterområden och traditionella arbetarfrågor som bostäder, jobb och trygghet.

En annan politisk konsekvens har varit satsning på storindustrin och dess behov, där socialdemokratins förräderi mot arbetarintressen tydligast åskådliggjorts genom privatiseringen av den tidigare kommunalt ägda och drivna storhamnen. En privatisering som möjliggjort hamnkapitalets attacker mot Hamnarbetarförbundet i Skandiahamnen och som på några år växt till en nationell konflikt. 

Det är mot denna bakgrund som motsättningarna inom den minst sagt sargade socialdemokrati i rikets andra stad bör betraktas. Hermanssons traditionella högersvängar tycks leda mot avgrunden. Partiet har ingen aning om hur de ska kunna återfå det vikande väljarstödet.

Anna Johansson som driver maktkampen mot kommunalrådet Hermansson, är dotter till Göran Johansson och i grunden stöpt i samma politiska form som Soffan. Men hon och distriktsstyrelsen inser att det inte duger att som Hermansson komma på kant med, som det verkar, alla övriga socialdemokratiska kommunalråd. 

Soffans öde lär komma att avgöras på den extra distriktskongress som Anna Johansson kallar till. Återstår att se vad turbulensen inom S i Göteborg får för politiska konsekvenser. Få väljare torde sakna Hermansson, men i dagsläget talar inget för att hennes efterträdare kommer att vända bort från den tydliga högerpolitik som Soffan och hennes vapendragare gjort till sin.

Det är en politik sedan decennier så fast förankrad i stadens ledande sossegarnityr att en nyorientering torde kräva en smärre revolution från de djupare medlemsleden. Betänk att den aktuella striden sker inom partiets lokala maktsfär, långt över fotfolkets huvuden.